En liten film om döden
FILMENNär jag var tonåring cirkulerade 13:e-handskopior av "Faces of death" i bekantskapskretsen. Det var en serie filmer som samlade död och otrevligheter som folk som sköt ihjäl sig, avrättningar, obduktioner, olyckor och annat snaskigt. En del autentiskt, väldigt mycket fejkat. Scenen som alla minns är den när några västerländska turister ska få smaka på delikatessen "färsk aphjärna", där en stackars apa spänns fast i mitten av ett bord och turisterna spräcker skallen på den med hammare...
Med det sagt är det lämpligt att nämna att "En studie i död" inte alls är som "Faces of death". Det här är inget snaskigt chockexperiment utan en saklig - som den svenska titeln antyder - studie i död, med mest fokus på hur människor hanterar avskedet till en död släkting. Begravningsritualer, med andra ord.
Den franska dokumentären har ingen berättare som vägleder oss utan allt berättas genom de bilder vi ser och i översättning av vad som sägs. Vid ett tillfälle förtydligas ritualerna i en Thailändsk bybegravning med textremsor, men det är allt vi får. Jag saknar verkligen inte någon berättarröst.
Filmen är intressant ur en antopologisk synvinkel. Här korsklipps västerländska begravningsentreprenörer med urgamla ritualer från en rad olika länder, ofta i mer primitiva sammanhang, det vill säga i byar och mindre samhällen. Det står ganska snabbt klart att de västerländska begravningarna känns i brist på bättre ord tråkigare än vad som sker i asien och sydamerika. Här engagerar sig alla i begravningen, det dricks och äts, man avhandlar sorgen genom sång och musik - eller som i Korea med det totala, känsloutlämnande, hysteriska bölandet, djur offras för att deras själar ska blanda sig med den dödes och därmed underlätta övergången till den andra sidan.
Vi träffar även folk som är nära döden, som en knivhuggen mexikansk man som räddas av doktorerna samt en samling amerikaner med muskeldystofi. Vi tas även med in i förvaringen av kryogenetiskt nedfrusna människor och är med när stoftet av kremerade San Francisco-bor sprids från en flygplan runt The Golden Gate.
Det är alltså en hel del innehåll i filmen även om det mesta handlar om begravningar. Allt presenteras värdigt, men ingående. Dokumentären innehåller starka bilder från operationer, balsameringar, obduktioner och begravningar. Personligen mår jag sämst av att se ett gäng oxar klubbas ihjäl med släggor i samband med den Thailändska begravningen.
Egentligen får jag inte med mig så mycket från den här DVD:n förutom en spännande insikt i andra kulturers traditioner. Det ligger lite i filmens fat att den är från 1981 och alltså närmare 30 år gammal. Speciellt det "moderna" partiet om kryogenetik (som enligt dokumentären uppfanns på 60-talet), som det känns det förmodligen hänt en hel del med sedan 1981, och även kloning vore en lämplig förlängning av temat. Förmodligen finns det lite mer uppdaterade dokumentärer på marknaden, men å andra sidan är de förmodligen berättade på ett tråkigare och modernare sätt.
Med det sagt är det lämpligt att nämna att "En studie i död" inte alls är som "Faces of death". Det här är inget snaskigt chockexperiment utan en saklig - som den svenska titeln antyder - studie i död, med mest fokus på hur människor hanterar avskedet till en död släkting. Begravningsritualer, med andra ord.
Den franska dokumentären har ingen berättare som vägleder oss utan allt berättas genom de bilder vi ser och i översättning av vad som sägs. Vid ett tillfälle förtydligas ritualerna i en Thailändsk bybegravning med textremsor, men det är allt vi får. Jag saknar verkligen inte någon berättarröst.
Filmen är intressant ur en antopologisk synvinkel. Här korsklipps västerländska begravningsentreprenörer med urgamla ritualer från en rad olika länder, ofta i mer primitiva sammanhang, det vill säga i byar och mindre samhällen. Det står ganska snabbt klart att de västerländska begravningarna känns i brist på bättre ord tråkigare än vad som sker i asien och sydamerika. Här engagerar sig alla i begravningen, det dricks och äts, man avhandlar sorgen genom sång och musik - eller som i Korea med det totala, känsloutlämnande, hysteriska bölandet, djur offras för att deras själar ska blanda sig med den dödes och därmed underlätta övergången till den andra sidan.
Vi träffar även folk som är nära döden, som en knivhuggen mexikansk man som räddas av doktorerna samt en samling amerikaner med muskeldystofi. Vi tas även med in i förvaringen av kryogenetiskt nedfrusna människor och är med när stoftet av kremerade San Francisco-bor sprids från en flygplan runt The Golden Gate.
Det är alltså en hel del innehåll i filmen även om det mesta handlar om begravningar. Allt presenteras värdigt, men ingående. Dokumentären innehåller starka bilder från operationer, balsameringar, obduktioner och begravningar. Personligen mår jag sämst av att se ett gäng oxar klubbas ihjäl med släggor i samband med den Thailändska begravningen.
Egentligen får jag inte med mig så mycket från den här DVD:n förutom en spännande insikt i andra kulturers traditioner. Det ligger lite i filmens fat att den är från 1981 och alltså närmare 30 år gammal. Speciellt det "moderna" partiet om kryogenetik (som enligt dokumentären uppfanns på 60-talet), som det känns det förmodligen hänt en hel del med sedan 1981, och även kloning vore en lämplig förlängning av temat. Förmodligen finns det lite mer uppdaterade dokumentärer på marknaden, men å andra sidan är de förmodligen berättade på ett tråkigare och modernare sätt.
EXTRAMATERIALET
En bunt trailers från Njutafilms.
TRE SAKER
1. En sak jag noterar kring begravningsritualerna är att folk verkar mer fokuserade på att allting ska gå rätt till snarare än att sörja. Det blir på något sätt som den döda personen bara blir ett objekt som ska flyttas runt på rätt sätt.
2. Folk hade klart sämre kameravana 1981. Begravningsentreprenören som figurerar i filmen blir nästan komisk, vilket i och för sig lättar upp en smula.
3. "Faces of death" finns numera på blu-ray. Vill man verkligen se de filmerna i bättre kvalitet än på sönderkörda VHS-band?
2. Folk hade klart sämre kameravana 1981. Begravningsentreprenören som figurerar i filmen blir nästan komisk, vilket i och för sig lättar upp en smula.
3. "Faces of death" finns numera på blu-ray. Vill man verkligen se de filmerna i bättre kvalitet än på sönderkörda VHS-band?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
