Bra och viktig, men inte fantastisk
FILMENFyra unga, oerfarna israeliska soldater sätter sig i en stridsvagn. Det är tidigt på morgonen i juni, 1982. Kriget mot PLO i Libanon ska börja. De får enkla instruktioner: Tillsammans med fotsoldater ska de bevaka en bilväg. Kommer en bil, skjut två varningsskott. Stannar bilen inte, skjut mot motorn.
Problem uppstår direkt när första fordonet kommer. Skytten har aldrig skjutit mot något annat än tunnor tidigare, och när han i siktet ser ansiktet på föraren blir han låst och kan inte skjuta. Resultatet innan de andra hinner stoppa bilen blir en död israelisk soldat. Soldaten släpps ner i stridsvagnen för transport, och de fortsätter mot nästa uppdrag. Situationen blir allt mer spänd, och trycket på killarna blir bara större.
Vi följer killarnas färd in i deras första krigssituation genom att se den från deras synvinkel. Hela filmen utspelar sig inuti stridsvagnen, och den enda kontakten med utsidan är komradion och vapnets sikte. Det är ett berättargrepp som både fungerar och inte. Man får aldrig en känsla av klaustrofobi inuti vagnen - snarare verkar det finnas gott om plats. Pressen och stressen blir aldrig särskilt påtaglig, och det blir några för många inzoomningar av ett krigshärjat ansikte genom siktet.
Det som däremot funkar är känslan av osäkerhet. Varför är de där? Vad kommer de att möta? Vad finns runt omkring dem? Även saker de tror de vet söndras. Vem bestämmer? Vem kan man lita på? De fyra killarna har tydliga personligheter, och deras realistiska porträttering hjälper tittaren att engagera sig i situationen.
"Lebanon" har hyllats världen över, och jag kan hålla med om att det är en bra och viktig film. Som filmupplevelse är den inte fantastisk. Fläckvis är det lysande, och de nittio minuterna passerar fort, men jag blir inte så berörd som jag borde bli.
Problem uppstår direkt när första fordonet kommer. Skytten har aldrig skjutit mot något annat än tunnor tidigare, och när han i siktet ser ansiktet på föraren blir han låst och kan inte skjuta. Resultatet innan de andra hinner stoppa bilen blir en död israelisk soldat. Soldaten släpps ner i stridsvagnen för transport, och de fortsätter mot nästa uppdrag. Situationen blir allt mer spänd, och trycket på killarna blir bara större.
Vi följer killarnas färd in i deras första krigssituation genom att se den från deras synvinkel. Hela filmen utspelar sig inuti stridsvagnen, och den enda kontakten med utsidan är komradion och vapnets sikte. Det är ett berättargrepp som både fungerar och inte. Man får aldrig en känsla av klaustrofobi inuti vagnen - snarare verkar det finnas gott om plats. Pressen och stressen blir aldrig särskilt påtaglig, och det blir några för många inzoomningar av ett krigshärjat ansikte genom siktet.
Det som däremot funkar är känslan av osäkerhet. Varför är de där? Vad kommer de att möta? Vad finns runt omkring dem? Även saker de tror de vet söndras. Vem bestämmer? Vem kan man lita på? De fyra killarna har tydliga personligheter, och deras realistiska porträttering hjälper tittaren att engagera sig i situationen.
"Lebanon" har hyllats världen över, och jag kan hålla med om att det är en bra och viktig film. Som filmupplevelse är den inte fantastisk. Fläckvis är det lysande, och de nittio minuterna passerar fort, men jag blir inte så berörd som jag borde bli.
EXTRAMATERIALET
Inget. Väljer du att importera filmen från England får du dock ett kommentarsspår.
TRE SAKER
1. Regissören Samuel Maoz säger att manuset "inte är baserat på, utan exakt följer" hans upplevelser.
2. Det tog honom 25 år att skriva manuset, eftersom han mådde fysiskt illa varje gång han tänkte på det.
3. I Israel vill vissa stoppa filmen eftersom den kan övertyga unga om att inte ansöka till armén.
2. Det tog honom 25 år att skriva manuset, eftersom han mådde fysiskt illa varje gång han tänkte på det.
3. I Israel vill vissa stoppa filmen eftersom den kan övertyga unga om att inte ansöka till armén.
HENRIK ANDERSSON (2010-09-04)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
