Fascinerande resa genom havets riken
FILMEN"Årets stora familjeäventyr" står det på omslaget och "familjefilm" är angivet som genre. Men... Det är ju en dokumentär? Osäkerheten fortsätter när valet "svenska" inte alls leder till svensk text utan svenskt tal och filmen inleds med en pojke som enligt berättarrösten undrar vad oceaner är för något.
Men jag kan vara lugn: "Oceans" är en dokumentär, men i stället för hårdfakta får vi små dramatiska sekvenser som visserligen inte känns som en sammanhållen story utan som små nedslag i en minst sagt förtrollande värld. Dramat underbyggs av stämningsfull musik och rejält arbete med ljudet där en utandning från en havsutter blir som en melankolisk suck och en krabbas klättrande över en sten som värsta steppnumret.
Nåja, jag ska inte överdriva, men det känns ändå väldigt tydligt att dokumentären fått lite extra hjälp av ljudet som med största sannolikhet inte är genuint på något sätt.
Jag har stor respekt för havet. Man känner sig aldrig så ensam som när man är mitt ute på havet under en färjetur. Det finns inte land i sikte åt något håll och man vet att om man trillade ned i spa't så är det kört. Lyckligtvis finns det andra släkten och organismer som trivs betydligt bättre där än en nervös människa på soldäck. Här får vi se både kända och okända djur, mest av det sistnämnda för i "Oceans" finns det varelser jag aldrig tidigare sett. Filmen inleds med djur som känns plockade ur någon monsterfilm och utöver hela filmen introduceras vi till de mest märkliga skapelser, speciellt när kameran tar oss ned i de mörka djupen där det finns riktigt konstiga saker.
Dessvärre är det ingen som talar om för oss vad vi ser. Inga förklarande texter eller kommentarer från den sporadiskt uppdykande berättarrösten vägleder oss genom resan, och det är synd. Här hade det varit perfekt om man kunde ha slagit på något sorts faktaspår till filmen.
Jag förstår varför man beskrivit filmen som ett familjeäventyr för man sugs snabbt in i berättelsen, om det nu finns någon. Filmen går från djur till djur och skapar små sekvenser och miniäventyr i scen efter scen. Dock skulle jag hålla de allra minsta familjemedlemmarna borta från "Oceans" för det finns en hel del otäckt. Det är mycket död i filmen. Hajar som slevar i sig uttrar, fåglar som snappar upp nyfödda sköldpaddor när de kravlar över stranden mot friheten i havet och så vidare. Givetvis utan de slafsiga detaljerna, men ändå rätt otäckt. Själv blir jag mest engagerad i en fight mellan en krabba och en... ja, någonting på havsbotten. En riktig death match.
Under den sista halvtimmen tappar filmen i tempo då den nu så obligatoriska ekologiska vinkeln plockas fram, följt av en riktig gungig skildring av en fiskebåt som står emot ett synnerligen otämjbart hav. Man blir nästan sjösjuk på kuppen.
"Oceans" är helt klart en mycket sevärd och fascinerade film, men jag hade gärna sett lite mer fakta inbakat, men för det finns det möjligen andra dokumentärer på samma ämne att gräva ned sig i.
Men jag kan vara lugn: "Oceans" är en dokumentär, men i stället för hårdfakta får vi små dramatiska sekvenser som visserligen inte känns som en sammanhållen story utan som små nedslag i en minst sagt förtrollande värld. Dramat underbyggs av stämningsfull musik och rejält arbete med ljudet där en utandning från en havsutter blir som en melankolisk suck och en krabbas klättrande över en sten som värsta steppnumret.
Nåja, jag ska inte överdriva, men det känns ändå väldigt tydligt att dokumentären fått lite extra hjälp av ljudet som med största sannolikhet inte är genuint på något sätt.
Jag har stor respekt för havet. Man känner sig aldrig så ensam som när man är mitt ute på havet under en färjetur. Det finns inte land i sikte åt något håll och man vet att om man trillade ned i spa't så är det kört. Lyckligtvis finns det andra släkten och organismer som trivs betydligt bättre där än en nervös människa på soldäck. Här får vi se både kända och okända djur, mest av det sistnämnda för i "Oceans" finns det varelser jag aldrig tidigare sett. Filmen inleds med djur som känns plockade ur någon monsterfilm och utöver hela filmen introduceras vi till de mest märkliga skapelser, speciellt när kameran tar oss ned i de mörka djupen där det finns riktigt konstiga saker.
Dessvärre är det ingen som talar om för oss vad vi ser. Inga förklarande texter eller kommentarer från den sporadiskt uppdykande berättarrösten vägleder oss genom resan, och det är synd. Här hade det varit perfekt om man kunde ha slagit på något sorts faktaspår till filmen.
Jag förstår varför man beskrivit filmen som ett familjeäventyr för man sugs snabbt in i berättelsen, om det nu finns någon. Filmen går från djur till djur och skapar små sekvenser och miniäventyr i scen efter scen. Dock skulle jag hålla de allra minsta familjemedlemmarna borta från "Oceans" för det finns en hel del otäckt. Det är mycket död i filmen. Hajar som slevar i sig uttrar, fåglar som snappar upp nyfödda sköldpaddor när de kravlar över stranden mot friheten i havet och så vidare. Givetvis utan de slafsiga detaljerna, men ändå rätt otäckt. Själv blir jag mest engagerad i en fight mellan en krabba och en... ja, någonting på havsbotten. En riktig death match.
Under den sista halvtimmen tappar filmen i tempo då den nu så obligatoriska ekologiska vinkeln plockas fram, följt av en riktig gungig skildring av en fiskebåt som står emot ett synnerligen otämjbart hav. Man blir nästan sjösjuk på kuppen.
"Oceans" är helt klart en mycket sevärd och fascinerade film, men jag hade gärna sett lite mer fakta inbakat, men för det finns det möjligen andra dokumentärer på samma ämne att gräva ned sig i.
EXTRAMATERIALET
Jacques Perrin, en av skaparna av filmen, intervjuas under tio minuter och pratar oavbrutet under dessa. Det är ett nästan lite filosofiskt orerande och Perrin framstår så där genuint entusiastisk som många fransmän gör.
Är man intresserad av att se hur filmen gjordes så finns det en timslång dokumentär om dokumentären, med planering, väntan, undervattensfilmning och så vidare.
En samling korta bortklippta scener ger oss härliga bilder på svärdfiskar, underliga fiskar och lite mer.
I förpackningen ligger även en DVD med samma innehåll som på blu-rayen.
Är man intresserad av att se hur filmen gjordes så finns det en timslång dokumentär om dokumentären, med planering, väntan, undervattensfilmning och så vidare.
En samling korta bortklippta scener ger oss härliga bilder på svärdfiskar, underliga fiskar och lite mer.
I förpackningen ligger även en DVD med samma innehåll som på blu-rayen.
TRE SAKER
1. Det är en till "Oceans" på väg ut på marknaden under våren, men det är en tv-serie på samma ämne som dock inte har någon koppling till filmen förutom titeln och ämnet då.
2. En av de märkligaste fiskarna i filmen har ett huvud/ansikte som påminner kusligt mycket om John "Elefantmannen" Merrick.
3. Gång efter annan förundras jag över vissa havsdjurs utseende, eller kanske snarare att evolutionen format djuren till det utseende som passar just dem allra bäst. Ett mysterium som man lätt kan konsumeras av.
2. En av de märkligaste fiskarna i filmen har ett huvud/ansikte som påminner kusligt mycket om John "Elefantmannen" Merrick.
3. Gång efter annan förundras jag över vissa havsdjurs utseende, eller kanske snarare att evolutionen format djuren till det utseende som passar just dem allra bäst. Ett mysterium som man lätt kan konsumeras av.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
