Franskt seriealbumsäventyr
FILMENMedan USA har årtionden av DC- och Marvel-historier att gräva ur till filmadaptioner har vi i Europa våra seriealbum. Eller Europa och Europa, det är väl mest Be-Ne-Lux-länderna och Frankrike (och i viss mån Spanien - se adaptionen av "Mortadelo & Filemón") som har en skattkista att utforska. Det är ju tyvärr så att några filmatiseringar av den utmärkta svenska Ratte inte är att vänta...
Äventyren om den franska hjältinnan Adèle Blanc-Sec har publicerats i nio album mellan 1976 och 2007 och de sex första av dessa publicerades i Sverige av Carlsen mellan 1979-1986 under samlingsnamnet "Adèles extraordinära äventyr", vilket även är den franska originaltiteln på filmen. Jag har dock inte läst dem och visste faktiskt inte ens att de var utgivna i Sverige.
Adèle Blanc-Sec är, i alla fall i denna film, som en blandning av Mary Poppins, Lara Croft och Tintin. Hon är i grund och botten en grävande journalist, men är också en äventyrare i det tidiga 1900-talets Frankrike. I inledningen i filmen ska hon egentligen vara på uppdrag i Peru, men sticker i stället till Egypten och lokaliserar en mumie som hon med visst besvär lyckas få tillbaka till Paris. Samtidigt har en gammal professor telepatiskt lyckats få liv i ett uråldrigt dinosaurieägg som kläcks och en Pterosaurus som skrämmer slag i invånarna flaxar runt i staden. Dessa två historier är dock relaterade, för det är nämligen meningen att professorn ska väcka liv i mumien som ska hjälpa Adèle att få liv i sin syster som efter en tragisk olycka hamnat i en sorts koma. Men lagom till att äventyraren återvänder till hemstaden har professorn fängslats och Adèle måste till vilket pris som helst få ut honom ur fängelset innan han ska avrättas.
Det är Luc Besson som tagit sig an historien om Adèle Blanc-Sec och han har gjort en fartfyllt äventyr med mycket humor och till större delen lyckade specialeffekter. Det är några scener med den där Pterosaurusen som inte riktigt håller måttet, men i övrigt är det bra. Hjältinnan gestaltas fint av Louise Bourgoin som får till en stark karaktär med mycket skin på näsan och rappa repliker. Bourgoin får även spöka ut sig lite extra när Adèle i en sekvens klär ut sig på olika sätt för att försöka komma in i fängelset. Mycket kul.
Det är helt klart en seriealbumskänsla över filmen där speciellt de manliga karaktärerna känns som urklippta ur seriesidorna. De ser komiska ut med överdrivna drag och rejäla mustascher.
Jag gillar filmen. Den är rolig och underhållande och jag skulle inte säga nej till en uppföljare om en sådan skulle planeras.
Äventyren om den franska hjältinnan Adèle Blanc-Sec har publicerats i nio album mellan 1976 och 2007 och de sex första av dessa publicerades i Sverige av Carlsen mellan 1979-1986 under samlingsnamnet "Adèles extraordinära äventyr", vilket även är den franska originaltiteln på filmen. Jag har dock inte läst dem och visste faktiskt inte ens att de var utgivna i Sverige.
Adèle Blanc-Sec är, i alla fall i denna film, som en blandning av Mary Poppins, Lara Croft och Tintin. Hon är i grund och botten en grävande journalist, men är också en äventyrare i det tidiga 1900-talets Frankrike. I inledningen i filmen ska hon egentligen vara på uppdrag i Peru, men sticker i stället till Egypten och lokaliserar en mumie som hon med visst besvär lyckas få tillbaka till Paris. Samtidigt har en gammal professor telepatiskt lyckats få liv i ett uråldrigt dinosaurieägg som kläcks och en Pterosaurus som skrämmer slag i invånarna flaxar runt i staden. Dessa två historier är dock relaterade, för det är nämligen meningen att professorn ska väcka liv i mumien som ska hjälpa Adèle att få liv i sin syster som efter en tragisk olycka hamnat i en sorts koma. Men lagom till att äventyraren återvänder till hemstaden har professorn fängslats och Adèle måste till vilket pris som helst få ut honom ur fängelset innan han ska avrättas.
Det är Luc Besson som tagit sig an historien om Adèle Blanc-Sec och han har gjort en fartfyllt äventyr med mycket humor och till större delen lyckade specialeffekter. Det är några scener med den där Pterosaurusen som inte riktigt håller måttet, men i övrigt är det bra. Hjältinnan gestaltas fint av Louise Bourgoin som får till en stark karaktär med mycket skin på näsan och rappa repliker. Bourgoin får även spöka ut sig lite extra när Adèle i en sekvens klär ut sig på olika sätt för att försöka komma in i fängelset. Mycket kul.
Det är helt klart en seriealbumskänsla över filmen där speciellt de manliga karaktärerna känns som urklippta ur seriesidorna. De ser komiska ut med överdrivna drag och rejäla mustascher.
Jag gillar filmen. Den är rolig och underhållande och jag skulle inte säga nej till en uppföljare om en sådan skulle planeras.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I en scen figurerar Fetischen med det sönderslagna örat, en liten skön passning till Tintin.
2. Det är lite, lite naket i filmen, vilket känns halvskumt då jag antar att den primära publiken för filmen är ganska ung, men å andra sidan är det ju en fransk produktion.
3. Filmen (minus den humoristiska bonusscenen som kommer mitt i eftertexterna) slutar ganska mörkt och borde egentligen sätta stopp för en eventuell uppföljare, men man vet ju aldrig...
2. Det är lite, lite naket i filmen, vilket känns halvskumt då jag antar att den primära publiken för filmen är ganska ung, men å andra sidan är det ju en fransk produktion.
3. Filmen (minus den humoristiska bonusscenen som kommer mitt i eftertexterna) slutar ganska mörkt och borde egentligen sätta stopp för en eventuell uppföljare, men man vet ju aldrig...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA