Förnyat hopp om kärleken
FILMENDet är lite befriande att se en dokumentär som inte verkar tyngas ned av den moderna dokumentärfilmens krav på underhållning och polerad yta likt den i spelfilmen. Inte heller märker jag några spår från dokusåpornas tillgjorda karaktärsporträtt och dramaturgi. I "För dig naken" står i stället konstnären Lars Lerin och river upp bröstkorgen och blottar sitt allra innersta, och det påminner mig om hur viktiga dokumentärer kan vara och hur viktigt det är att de inte konstrueras.
Lars Lerin har ett brokigt förflutet. En firad konstnär som lider av social fobi, som hållit ångesten stången med tabletter och alkohol i tjugo år. Efter ett tolvårigt förhållande som kraschat är han rädd för att leva resten av livet oälskad och ensam så han börjar leta efter kärleken på nya, mer långsökta ställen. Efter en rad misslyckade försök får han kontakt med Manoel "Junior" Marques över internet. De kan inte varandras språk men ser båda något tilltalande i den andres bilder. Så en dag gör de slag i saken. Junior flyger över för att hälsa på Lars i Sverige och där tar en märklig resa sin början.
Efter ett nervöst mottagande i Stockholm bilar de djupt in i de värmländska skogarna för några dagar med Lars familj. Lars är så omtumlad av allt och har svårt att sätta ord på känslorna. Det är ömsom oro för vad han känner och oro för att han inte ska orka med känslorna. Men någonstans mitt i allt det där finns också något som kan tolkas som ett frö till lycka. Junior får vi inte veta så mycket om vad han tänker. Det är på gott och ont en film om Lars känslor och rädslor. Emellanåt får Junior komma till tals på portugisiska, men det är inte förrän han flyttar till Sverige och börjar lära sig svenska som hans tankar och känslor får ta en större plats.
Hos de båda finns inga divalater eller hemska personlighetsdrag som kommer smygande. Nästan omedelbart förstår man att Lars och Junior står lika nakna inför kameran som de gör inför varandra. Det är oerhört rörande men ibland också lite overkligt. Junior, och framförallt Lars, är som barn som försöker lära sig något nytt. "Jag vet ju inte vad kärlek är" svarar Lars på frågan om han är kär i Junior. Och han verkar ständigt grubbla över vad han känner.
För Junior ter det sig lite enklare. Han tar dagen som den kommer, lever i nuet och verkar ha en betydligt mer bekymmersfri inställning till det mesta. Det blir förstås en rejäl krock mellan den smått neurotíske Lars - mannen som hela tiden försöker identifiera sina känslor och få full kontroll över dem - och den betydligt mer avslappnade Junior som ibland förtvivlas över svårigheterna med Lars.
Det är vackert och rörande och framförallt berörande. Det finns nog ingen som inte, åtminstone periodvis, har gått igenom de tankar och rädslor som Lars och Junior arbetar sig igenom. Men frågan är hur många av oss som ogenerat visat upp dem för sin potentiella partner, utan spel eller omskrivningar? Trots en lite osäker, nästan dyster stämning genom filmen, snyggt uppbyggd med suggestiv gitarr-musik, och ett slut som lämnar allting vidöppet får i alla fall den här recensenten ett förnyat hopp om kärleken.
Lars Lerin har ett brokigt förflutet. En firad konstnär som lider av social fobi, som hållit ångesten stången med tabletter och alkohol i tjugo år. Efter ett tolvårigt förhållande som kraschat är han rädd för att leva resten av livet oälskad och ensam så han börjar leta efter kärleken på nya, mer långsökta ställen. Efter en rad misslyckade försök får han kontakt med Manoel "Junior" Marques över internet. De kan inte varandras språk men ser båda något tilltalande i den andres bilder. Så en dag gör de slag i saken. Junior flyger över för att hälsa på Lars i Sverige och där tar en märklig resa sin början.
Efter ett nervöst mottagande i Stockholm bilar de djupt in i de värmländska skogarna för några dagar med Lars familj. Lars är så omtumlad av allt och har svårt att sätta ord på känslorna. Det är ömsom oro för vad han känner och oro för att han inte ska orka med känslorna. Men någonstans mitt i allt det där finns också något som kan tolkas som ett frö till lycka. Junior får vi inte veta så mycket om vad han tänker. Det är på gott och ont en film om Lars känslor och rädslor. Emellanåt får Junior komma till tals på portugisiska, men det är inte förrän han flyttar till Sverige och börjar lära sig svenska som hans tankar och känslor får ta en större plats.
Hos de båda finns inga divalater eller hemska personlighetsdrag som kommer smygande. Nästan omedelbart förstår man att Lars och Junior står lika nakna inför kameran som de gör inför varandra. Det är oerhört rörande men ibland också lite overkligt. Junior, och framförallt Lars, är som barn som försöker lära sig något nytt. "Jag vet ju inte vad kärlek är" svarar Lars på frågan om han är kär i Junior. Och han verkar ständigt grubbla över vad han känner.
För Junior ter det sig lite enklare. Han tar dagen som den kommer, lever i nuet och verkar ha en betydligt mer bekymmersfri inställning till det mesta. Det blir förstås en rejäl krock mellan den smått neurotíske Lars - mannen som hela tiden försöker identifiera sina känslor och få full kontroll över dem - och den betydligt mer avslappnade Junior som ibland förtvivlas över svårigheterna med Lars.
Det är vackert och rörande och framförallt berörande. Det finns nog ingen som inte, åtminstone periodvis, har gått igenom de tankar och rädslor som Lars och Junior arbetar sig igenom. Men frågan är hur många av oss som ogenerat visat upp dem för sin potentiella partner, utan spel eller omskrivningar? Trots en lite osäker, nästan dyster stämning genom filmen, snyggt uppbyggd med suggestiv gitarr-musik, och ett slut som lämnar allting vidöppet får i alla fall den här recensenten ett förnyat hopp om kärleken.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Jag reagerade lite över att det bara verkade vara Junior som skulle lära sig svenska för att de skulle förstå varandra. Lars verkar inte anstränga sig särskilt för att snappa upp lite portugisiska. De verkade överens om den fördelningen men tanken låg kvar och gnagde ett tag. Hade gärna velat höra någon förklaring till denna uppdelning.
2. Lars Lerin betraktas som en av de främsta nordiska akvarellmålarna idag.
3. Vigseln mellan de båda passerar ganska snabbt men jag hinner haja till och undra. Var inte det där..? Jodå, det är faktiskt Margot Wallström som är vigselförrättare mellan Lars och Junior.
2. Lars Lerin betraktas som en av de främsta nordiska akvarellmålarna idag.
3. Vigseln mellan de båda passerar ganska snabbt men jag hinner haja till och undra. Var inte det där..? Jodå, det är faktiskt Margot Wallström som är vigselförrättare mellan Lars och Junior.
THOMAS HELSING (2012-12-03)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
