Tidig och sevärd De Palma
FILMENPaul Schrader skrev manus till "Obsession" och "Taxi Driver" samma år och det är uppenbart att blixten inte träffar två gånger på samma ställe. Ändå är "Obsession" ingen dålig film. Den här gamla Oscarnomineringen från 1976, signerad Brian De Palma, är både hyggligt intressant och sevärd.
Michael Courtland (elegant och extremt minimalistiskt gestaltad av Cliff Robertson) är en framgångsrik affärsman som förlorar sin fru Elisabeth (Geneviève Bujold). Året är 1959, i New Orleans. Frun och enda dottern kidnappas men förlorar livet när kidnapparna försöker fly från ett polisuppbåd. Courtland tyngs av skuld. Kanske var det hans fel. Kanske dog hans familj för att han litade på rådet att fylla en väska med papper i stället för pengar. Han reser ett monument som är en miniatyr av den kyrka i Florens där han gifte sig med sin fru. Och vägrar bygga mer på den marken.
1975, i filmens nutid, fortsätter storyn. Tillsammans med affärspartnern Robert Lasalle (John Lithgow) återvänder han till Florens för att göra affärer. Courtland har blivit äldre men har aldrig gjort upp med de där händelserna sexton år tidigare. Under alla år har han begravt sig i arbete och byggt upp en ansenlig förmögenhet. Aldrig gift om sig. I Florens tar han en promenad till kyrkan där han gifte sig. Och därinne möter han en exakt kopia av sin döda fru.
Genom filmens dryga en och en halv timma leker Brian De Palma med färg och form, med musik och repliker. Det är stundtals en vacker film som dröjer sig kvar i magen. Och slutet är en klassisk Hitchcock: mycket överraskande.
Michael Courtland (elegant och extremt minimalistiskt gestaltad av Cliff Robertson) är en framgångsrik affärsman som förlorar sin fru Elisabeth (Geneviève Bujold). Året är 1959, i New Orleans. Frun och enda dottern kidnappas men förlorar livet när kidnapparna försöker fly från ett polisuppbåd. Courtland tyngs av skuld. Kanske var det hans fel. Kanske dog hans familj för att han litade på rådet att fylla en väska med papper i stället för pengar. Han reser ett monument som är en miniatyr av den kyrka i Florens där han gifte sig med sin fru. Och vägrar bygga mer på den marken.
1975, i filmens nutid, fortsätter storyn. Tillsammans med affärspartnern Robert Lasalle (John Lithgow) återvänder han till Florens för att göra affärer. Courtland har blivit äldre men har aldrig gjort upp med de där händelserna sexton år tidigare. Under alla år har han begravt sig i arbete och byggt upp en ansenlig förmögenhet. Aldrig gift om sig. I Florens tar han en promenad till kyrkan där han gifte sig. Och därinne möter han en exakt kopia av sin döda fru.
Genom filmens dryga en och en halv timma leker Brian De Palma med färg och form, med musik och repliker. Det är stundtals en vacker film som dröjer sig kvar i magen. Och slutet är en klassisk Hitchcock: mycket överraskande.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet innehåller texter om de viktigaste skådespelarna och crewet, samt några sidors värdelöst vetande. Här finns och ett trettiosex sekunder långt bildspel med gamla promobilder för filmen.
TRE SAKER
1. En bil kör ner i vattnet – och exploderar! Pang! Det ser man inte ofta!
2. Bernard Herrmann har gjort musik till "Obsession". Samma år gjorde han musiken till "Taxi Driver", som jag gillar skarpt. Och så dog han. En ganska värdigt avsked, för filmmusiken till "Taxi Driver" är en klassiker om du frågar mig.
3. "Scarface" tröttnar jag aldrig på men jag fattar inte varför Brian De Palma gjorde "Mission to Mars".
2. Bernard Herrmann har gjort musik till "Obsession". Samma år gjorde han musiken till "Taxi Driver", som jag gillar skarpt. Och så dog han. En ganska värdigt avsked, för filmmusiken till "Taxi Driver" är en klassiker om du frågar mig.
3. "Scarface" tröttnar jag aldrig på men jag fattar inte varför Brian De Palma gjorde "Mission to Mars".
TOBIAS JOHANSSON (2007-06-25)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
