Charmar sig igenom sina brister
FILMENJean (Fred Testot) är 35 år och bor fortfarande hemma hos mamma då han fått "äran" att ta över familjens restaurang. Livet är ganska tråkigt och går i samma hjulspår varje dag. En dag, då Jean blir ombedd försiktigt köra en bil till ett ställe, räddar han Nora (Leila Bekhti) från vattnet och erbjuder sig att köra henne över Korsika. Jeans liv vänds upp och ner, inte bara på grund utav Nora, utan även då han låtsas vara den man han egentligen skulle vilja vara.
Uppbyggnaden av filmen är inte så tydlig. Det mesta lär jag mig genom att läsa på baksidan av fodralet i stället för att se det på film. Om jag inte skulle läst först skulle jag aldrig förstå vilken sits Jean sitter i eller varför han väljer att helt från ingenstans köra en främling över halva ön i en bil som inte ens är hans. Efter ett tag in i filmen börjar man förstå varför han ville åka bort, men i hettans stund kommer det inte fram och jag börjar i stället undra vad som är felet med honom. Han ser ut som en stor bebis och för sig också som en, och valet att åka är inte alls förståeligt.
Det finns en massa saker i filmen som inte riktigt knyts ihop och som jag inte alls förstår då det kommer. En av dessa saker är just bilen. I en scen får vi se hur de lämnar bilen för att de inte har några pengar och går i stället till fots. I några scener senare sitter de dock återigen i bilen utan någon som helst indikation på att de fått tillbaka den. Det är småsaker som så enkelt skulle kunna ha rättats till och därmed blivit en mycket bättre film. Den normala uppbyggnaden i en film finns inte heller riktigt och det är nästan som att man helt glömt av att filma början och slut. När eftertexterna börjar rulla blir jag nästan lite småsur för att det känns som att någon knäppt mig på näsan.
Trots de här små sakerna som är lätt att störa sig på så finns det en känsla i filmen som nästan gör att jag missar felen. Den har sin speciella charm som nästan tvingar åskådaren att ändå sitta och le igenom nästan hela filmen. Utan att tveka är detta en film jag skulle kunna sätta på en regnig dag och bara mysa ihop med en kopp varm choklad framför. Även om den rent dramaturgiskt inte fungerar så kommer den gå hem i de flesta hushåll.
Uppbyggnaden av filmen är inte så tydlig. Det mesta lär jag mig genom att läsa på baksidan av fodralet i stället för att se det på film. Om jag inte skulle läst först skulle jag aldrig förstå vilken sits Jean sitter i eller varför han väljer att helt från ingenstans köra en främling över halva ön i en bil som inte ens är hans. Efter ett tag in i filmen börjar man förstå varför han ville åka bort, men i hettans stund kommer det inte fram och jag börjar i stället undra vad som är felet med honom. Han ser ut som en stor bebis och för sig också som en, och valet att åka är inte alls förståeligt.
Det finns en massa saker i filmen som inte riktigt knyts ihop och som jag inte alls förstår då det kommer. En av dessa saker är just bilen. I en scen får vi se hur de lämnar bilen för att de inte har några pengar och går i stället till fots. I några scener senare sitter de dock återigen i bilen utan någon som helst indikation på att de fått tillbaka den. Det är småsaker som så enkelt skulle kunna ha rättats till och därmed blivit en mycket bättre film. Den normala uppbyggnaden i en film finns inte heller riktigt och det är nästan som att man helt glömt av att filma början och slut. När eftertexterna börjar rulla blir jag nästan lite småsur för att det känns som att någon knäppt mig på näsan.
Trots de här små sakerna som är lätt att störa sig på så finns det en känsla i filmen som nästan gör att jag missar felen. Den har sin speciella charm som nästan tvingar åskådaren att ändå sitta och le igenom nästan hela filmen. Utan att tveka är detta en film jag skulle kunna sätta på en regnig dag och bara mysa ihop med en kopp varm choklad framför. Även om den rent dramaturgiskt inte fungerar så kommer den gå hem i de flesta hushåll.
EXTRAMATERIALET
Trailers för andra filmer. Kul att se trailern för den svenska dokumentären "Palme" på den här typen av film.
TRE SAKER
1. Jag får lite av en svart/vit känsla av filmen. Troligtvis för att de pratar franska och jag kopplar gamla svart/vita romantiska komedier till just språket franska av någon anledning.
2. I början kändes det konstigt att de pratade franska i en italiensk miljö, sen fick jag en geografiläxa och fick veta att Korsika tillhör Frankrike. Inget konstigt alls.
3. Den franska titeln är "Itinéraire bis" och betyder ungefär "alternativ väg".
2. I början kändes det konstigt att de pratade franska i en italiensk miljö, sen fick jag en geografiläxa och fick veta att Korsika tillhör Frankrike. Inget konstigt alls.
3. Den franska titeln är "Itinéraire bis" och betyder ungefär "alternativ väg".
EMMA ÅKERLIND (2013-05-26)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Leïla Bekhti (2)
Leïla Bekhti (2)
