Osexigt men inspirerande
FILMENI lågstadiet hade jag en kort och försumbar karriär som brottare i den lokala brottningsklubben hemma i Kumla. Jag tyckte aldrig att brottning var en särskilt spännande sport och enda anledningen till att jag befann mig där under en halv säsong var för att min stackars mor inte hade samma kontakter hos den (förmodat) dyrare fotbollsföreningen. Att se "The Hammer" påminner mig om att brottning fortfarande inte är en särskilt vacker sport men det finns helt andra värden att ta med sig från den här filmen.
Matt Hamill (Russell Harvard) föds med kraftigt nedsatt hörsel. Eftersom han är enda barnet i samhället som inte hör så anpassar han sig mer till de hörandes villkor än vad många andra döva gör. Trots detta blir han lätt isolerad och agerar utåt vilket får hans morfar att fixa in honom i brottningslaget på den lokala skolan. Det ger önskad effekt och Matt lägger ned all sin själ i brottningen med målet att bli mästare på nationell nivå. På vägen dit måste han lära sig att tackla problem både i den hörande och den döva världen.
Då och då behöver vi en inspirerande berättelse för att få oss att tro på oss själva igen. Då och då behöver vi bli berörda av någonting från verkligheten. "The Hammer" fungerar alldeles utmärkt för detta och är både välskriven och välregisserad. Men bäst fungerar den som upplysning om de dövas villkor och att det finns olika sätt att tackla den funktionsnedsättningen. Matt som tidigt får anpassa sig till de hörandes värld finner senare att han inte är rätt förberedd för de dövas och det där blir en slags match i matchen för honom att vinna. Det i sig är mer inspirerande än att se honom ta den där efterlängtade idrottstiteln, och det är också det som gör att "The Hammer" kravlar sig över markeringen för godkänt.
Matt Hamill (Russell Harvard) föds med kraftigt nedsatt hörsel. Eftersom han är enda barnet i samhället som inte hör så anpassar han sig mer till de hörandes villkor än vad många andra döva gör. Trots detta blir han lätt isolerad och agerar utåt vilket får hans morfar att fixa in honom i brottningslaget på den lokala skolan. Det ger önskad effekt och Matt lägger ned all sin själ i brottningen med målet att bli mästare på nationell nivå. På vägen dit måste han lära sig att tackla problem både i den hörande och den döva världen.
Då och då behöver vi en inspirerande berättelse för att få oss att tro på oss själva igen. Då och då behöver vi bli berörda av någonting från verkligheten. "The Hammer" fungerar alldeles utmärkt för detta och är både välskriven och välregisserad. Men bäst fungerar den som upplysning om de dövas villkor och att det finns olika sätt att tackla den funktionsnedsättningen. Matt som tidigt får anpassa sig till de hörandes värld finner senare att han inte är rätt förberedd för de dövas och det där blir en slags match i matchen för honom att vinna. Det i sig är mer inspirerande än att se honom ta den där efterlängtade idrottstiteln, och det är också det som gör att "The Hammer" kravlar sig över markeringen för godkänt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. De flesta filmer med verklighetsbakgrund brukar vara noga med att säga att de baseras på en verklig historia. I inledningen till den här filmen skriver man att det är en verklig historia man presenterar.
2. Alla döva karaktärer i filmen spelades av döva skådespelare.
3. Man har använt sig av ett grepp som liknar det i "Shogun". Nämligen att det huvudpersonen inte förstår eller som i det här fallet – inte hör – det översätts inte heller. Således kan vi som publik få en viss känsla för utsattheten hos en döv människa.
2. Alla döva karaktärer i filmen spelades av döva skådespelare.
3. Man har använt sig av ett grepp som liknar det i "Shogun". Nämligen att det huvudpersonen inte förstår eller som i det här fallet – inte hör – det översätts inte heller. Således kan vi som publik få en viss känsla för utsattheten hos en döv människa.
THOMAS HELSING (2014-04-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Russell Harvard (3)
Russell Harvard (3)
