Tungt ämne – sådär förmedlat
FILMENDramakomedier som tar upp en svår frågeställning är välkomna i min filmsoffa. Jag har sett både bra och dåliga, tydliga och otydliga. Ibland har jag klagat över att de inte tar parti och ibland har jag klagat över att de gör det allt för tydligt. Därför tenderar de att bli just hissade eller dissade. I fallet med "The Farewell Party" hamnar jag trots allt någonstans mitt emellan.
Filmen tar en ganska tydlig ståndpunkt för dödshjälp. Det vill säga någon slags hjälp till en person som vill dö men inte klarar det på egen hand. I den här israelisk-tyska samproduktionen (filmen är för övrigt på hebreiska och utspelas i Jerusalem) bygger en teknisk kunnig äldre man en maskin för att hans dödssjuka vän vill dö. Det är ett svårt val för mannen och han får många bannor av sin fru som länge kallar honom för mördare. Men efter att vännen tryckt på knappen och gått vidare till sällare jaktmarker dröjer det inte länge förrän ryktet sprids och fler och fler vill ha hjälp av maskinen.
Filmen tar inget samlat grepp om frågan. Det är exempelvis bara svårt sjuka människor som vill ha hjälp av maskinen. Här finns inte de som "bara" är deprimerade och vill dö av den anledningen. Men en vändning mot slutet ger dilemmat ändå lite knorr när uppfinnarens fru vill använda maskinen för att inte låta sin familj uppleva när den begynnande demensen slår till. Det här gör att regissörer och manusförfattare i alla fall låter frågan bli lite mer komplex och det är ett bra drag. Dessvärre känns det inte som att det räcker för mig.
Som den svarta komedi den uppges vara drar jag på mungiporna ibland. Visst är den småkul men jag finner att jag mest sitter och följer med utan att reagera speciellt ofta på det som sker. Visst finns det en etisk frågeställning som är intressant – och filmen väljer sida ganska tydligt – men framförandet gör mest att det blir en axelryckning från mig. Jag var kluven när det gällde dödshjälp innan jag såg den här filmen och jag är fortfarande kluven. Allt filmen har gjort för mig är att tänka på det en stund. Men det kanske är syftet?
Filmen tar en ganska tydlig ståndpunkt för dödshjälp. Det vill säga någon slags hjälp till en person som vill dö men inte klarar det på egen hand. I den här israelisk-tyska samproduktionen (filmen är för övrigt på hebreiska och utspelas i Jerusalem) bygger en teknisk kunnig äldre man en maskin för att hans dödssjuka vän vill dö. Det är ett svårt val för mannen och han får många bannor av sin fru som länge kallar honom för mördare. Men efter att vännen tryckt på knappen och gått vidare till sällare jaktmarker dröjer det inte länge förrän ryktet sprids och fler och fler vill ha hjälp av maskinen.
Filmen tar inget samlat grepp om frågan. Det är exempelvis bara svårt sjuka människor som vill ha hjälp av maskinen. Här finns inte de som "bara" är deprimerade och vill dö av den anledningen. Men en vändning mot slutet ger dilemmat ändå lite knorr när uppfinnarens fru vill använda maskinen för att inte låta sin familj uppleva när den begynnande demensen slår till. Det här gör att regissörer och manusförfattare i alla fall låter frågan bli lite mer komplex och det är ett bra drag. Dessvärre känns det inte som att det räcker för mig.
Som den svarta komedi den uppges vara drar jag på mungiporna ibland. Visst är den småkul men jag finner att jag mest sitter och följer med utan att reagera speciellt ofta på det som sker. Visst finns det en etisk frågeställning som är intressant – och filmen väljer sida ganska tydligt – men framförandet gör mest att det blir en axelryckning från mig. Jag var kluven när det gällde dödshjälp innan jag såg den här filmen och jag är fortfarande kluven. Allt filmen har gjort för mig är att tänka på det en stund. Men det kanske är syftet?
EXTRAMATERIALET
Fem trailers för andra filmer. Inget att yvas över alltså.
TRE SAKER
1. Hela filmen är filmad i ganska färglösa toner vilket inte faller i god jord hos mig. Visst ger det en känsla av vardagen för dessa människor på ålderdomshemmet men för mig blir det ännu tråkigare än så.
2. På omslaget sitter en i pensionärsgänget med en solfjäder som täcker brösten. I filmen finns den inte där.
3. Regissörs- och manusparet Tal Granit och Sharon Maymon har tidigare gjort ett par kortfilmer samt en tv-film ihop. Alla med gott resultat om man ser till användarbetyget på IMDB.
2. På omslaget sitter en i pensionärsgänget med en solfjäder som täcker brösten. I filmen finns den inte där.
3. Regissörs- och manusparet Tal Granit och Sharon Maymon har tidigare gjort ett par kortfilmer samt en tv-film ihop. Alla med gott resultat om man ser till användarbetyget på IMDB.
THOMAS HELSING (2015-11-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
