Karaktärsdriven komedi under datalagret
FILMENDags för ett andra nedslag i Silicon Valley och startupföretaget Pied Piper. I slutet av första säsongen lyckades Richard Hendricks (Thomas Middleditch) och hans team - Erlich Bachman (T.J. Miller), Bertram Gilfoyle (Martin Starr), Dinesh Chugtai (Kumail Nanjiani) och Donald "Jared" Dunn (Zach Woods) - göra succé på teknikmässan Techcrunch där de knäppte storföretaget Hooli och deras VD Gavin Belson (Matt Ross) på näsan ordentligt när de bevisades att deras plattform Pied Piper har en oslagbar kompressionsförmåga. I säsong två gäller det att få tag på lite investerare och utveckla både produkten och företaget.
Det är dock inte helt enkelt. Deras tidigare investerare, den extremt excentriska riskkapitalisten Peter Gregory, har tragiskt nog gått bort (dessvärre mer tragiskt än så, då skådespelaren Christopher Evan Welch avled i sviterna av lungcancer mellan säsongerna), och även om Gregorys företag tas över av en annan excentriker (Suzanne Cryer) fiskar gänget runt efter alternativ och lyckas på vägen avslöja stora delar av sin algoritm till en konkurrent. Räddningen kommer inom kort i form av ytterligare en excentrisk miljardär, Russ Hanneman (Chris Diamantopoulos) vars arbetsmetoder är märkligt kontraproduktiva. Men Pied Piper får i alla fall lite lugn och ro. Eller får de verkligen det?
Gavin Belson och Hooli stämmer dem då de menar att de har rätt till Pied Pipers kod eftersom Richard jobbade med produkten som anställd på Hooli, men har de verkligen rätt i sak eller kan Richard bevisa motsatsen när de väl hamnar i domstolen? Säsongen blir en kamp om att hitta pengar för att hålla sitt företag flytande samtidigt som alla möjliga tänkbara yttre hot påverkar både arbetsron och nattsömnen.
"Silicon Valley" kräver kanske en viss kunskap om databranschen av sin publik, men det är mycket möjligt att den fungerar för en bredare publik också. Jag gillar den väldigt mycket. Jag sitter inte och gapskrattar men myser mest hela tiden, och skalar man bort datalagret handlar det ändå om karaktärsdriven komedi med tydligt frammejslade roller. Thomas Middleditch är utmärkt som nervös tönt som försöker göra rätt i alla lägen. T.J. Miller är den självsäkra glappkäften som tror att han vet och kan mer än vad han vet och kan, men emellanåt faktiskt vet och kan precis det han behöver veta och kunna. Martin Starr och Kumail Nanjianis ironiska tekniker frodas i sitt hat/kärleksförhållande där de går igång på att klaga på varandra men sedan förenas när de hittar något gemensamt att klaga på, och Zach Woods är lysande som den organiserade och naiva kufen som är en ryggrad i företaget och dessutom pratar tyska i sömnen (ett av säsongens mest skruvade inslag).
Med denna kvintett som grund kompletteras skådespelarstallet av både sansade och fullständigt galna figurer och jag gillar det. Det är en skön stämning i serien och det tajta formatet med halvtimmeslånga avsnitt som nästan går in i varandra borgar för bingetittning. Tio avsnitt är det den här gången och jag hade utan tvekan lätt uppskattat det dubbla.
Det är dock inte helt enkelt. Deras tidigare investerare, den extremt excentriska riskkapitalisten Peter Gregory, har tragiskt nog gått bort (dessvärre mer tragiskt än så, då skådespelaren Christopher Evan Welch avled i sviterna av lungcancer mellan säsongerna), och även om Gregorys företag tas över av en annan excentriker (Suzanne Cryer) fiskar gänget runt efter alternativ och lyckas på vägen avslöja stora delar av sin algoritm till en konkurrent. Räddningen kommer inom kort i form av ytterligare en excentrisk miljardär, Russ Hanneman (Chris Diamantopoulos) vars arbetsmetoder är märkligt kontraproduktiva. Men Pied Piper får i alla fall lite lugn och ro. Eller får de verkligen det?
Gavin Belson och Hooli stämmer dem då de menar att de har rätt till Pied Pipers kod eftersom Richard jobbade med produkten som anställd på Hooli, men har de verkligen rätt i sak eller kan Richard bevisa motsatsen när de väl hamnar i domstolen? Säsongen blir en kamp om att hitta pengar för att hålla sitt företag flytande samtidigt som alla möjliga tänkbara yttre hot påverkar både arbetsron och nattsömnen.
"Silicon Valley" kräver kanske en viss kunskap om databranschen av sin publik, men det är mycket möjligt att den fungerar för en bredare publik också. Jag gillar den väldigt mycket. Jag sitter inte och gapskrattar men myser mest hela tiden, och skalar man bort datalagret handlar det ändå om karaktärsdriven komedi med tydligt frammejslade roller. Thomas Middleditch är utmärkt som nervös tönt som försöker göra rätt i alla lägen. T.J. Miller är den självsäkra glappkäften som tror att han vet och kan mer än vad han vet och kan, men emellanåt faktiskt vet och kan precis det han behöver veta och kunna. Martin Starr och Kumail Nanjianis ironiska tekniker frodas i sitt hat/kärleksförhållande där de går igång på att klaga på varandra men sedan förenas när de hittar något gemensamt att klaga på, och Zach Woods är lysande som den organiserade och naiva kufen som är en ryggrad i företaget och dessutom pratar tyska i sömnen (ett av säsongens mest skruvade inslag).
Med denna kvintett som grund kompletteras skådespelarstallet av både sansade och fullständigt galna figurer och jag gillar det. Det är en skön stämning i serien och det tajta formatet med halvtimmeslånga avsnitt som nästan går in i varandra borgar för bingetittning. Tio avsnitt är det den här gången och jag hade utan tvekan lätt uppskattat det dubbla.
EXTRAMATERIALET
Som bonus till några avsnitt finns det kommentarspår och bortklippta scener. Inte så mycket att orda om där, däremot gillar jag den dessvärre allt för korta titten på vetenskapen i serien. På blott tre minuter bjuds vi in bakom kulisserna och träffar människorna som ser till att både rekvisita och datavetenskapen är så korrekt det går. Det här inslaget hade jag gärna sett i en betydligt längre version.
TRE SAKER
1. Det är vissa förargliga missar i översättningen om man har lite koll på utvecklingsvärldens språk. Jag kan visserligen ha viss förståelse för att front-end och full-stack och liknande begrepp inte översätts korrekt...
2. ...men jag tycker väl att man som översättare bör veta att "The Girl With the Dragon Tattoo" är den engelska titeln på "Män som hatar kvinnor" och inte "Flickan med draktatueringen"...
3. Säsong 3 har premiär våren 2016 och det glädjer mig att se fram emot mer av den här charmigt underhållande serien.
2. ...men jag tycker väl att man som översättare bör veta att "The Girl With the Dragon Tattoo" är den engelska titeln på "Män som hatar kvinnor" och inte "Flickan med draktatueringen"...
3. Säsong 3 har premiär våren 2016 och det glädjer mig att se fram emot mer av den här charmigt underhållande serien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
