Fint och värdigt om supersvensken
FILMENI jämförelse med andra svenska idrottsikoner från 70-talet hann jag aldrig medvetet uppleva Ronnie Peterson. Han dog när jag var fem år gammal, men ekot efter honom studsade genom min uppväxt. Han var, liksom jag, från Örebro, och inte bara det - han var från stadsdelen Almby som angränsade till den stadsdel jag växte upp i. Varje gång jag färdades in mot stadskärnan passerade jag Almby kyrka och dess kyrkogård där vissa av mina nära och kära vilar, och där någonstans ligger även Ronnie Peterson begravd.
Det var den 10 september 1978 som Peterson - "Supersvensken" - kraschade våldsamt på Monzabanan i Italien. Dagen efter somnade han in efter komplikationer vid en operation och Formel 1-sporten hade förlorat ännu stjärna och Sverige en världsidrottare.
Den här filmen har två parallella spår. Å ena sidan får vi en genomgång av Petersons uppväxt och karriär berättad genom intervjuer med familj, vänner och kollegor samt genom otaliga arkivbilder från förr. Å andra sidan följer vi, om än lite försiktigt, Petersons dotter Nina Kennedy som besöker Monzabanan för första gången, träffar Pettersons kollegor och landar slutligen i Örebro där eventet Örebro Race Day 2016 hyllade stadens stora motorstjärna. Nina var bara tre år när Peterson omkom och hann aldrig lära känna sin far, och den är delen av filmen är möjligen ett sätt för henne att göra det. Men filmskaparna gottar sig inte alls i detta utan det hela hanteras försiktigt och varsamt.
Därför hamnar fokuset på Peterson och hans karriär. Jag har under de senaste fem-sex åren sett flera motorsportsfilmer av olika slag med start i dokumentären om Ayrton Senna som hörde till nästa generations förare men vars historia liknar Petersons. Sedan kom spelfilmen "Rush" om Petersons samtida kollegor James Hunt och Niki Lauda som blev tuffa konkurrenter. Båda figurerar i dokumentären - Lauda i färska intervjuer och Hunt i arkivbilder och som den person som drar ut Peterson ur det brinnande bilvraket. Senast såg jag dokumentären "1: Life on the Limit" som uteslutande handlade om sportens livsfarliga risker.
"Superswede" kompletterar mina kunskaper och bidrar med ett extra lager av lokalpatriotism i flera led. Dels för att han var den enda svensken i sin sport och dels för att han är en av de få idrottspersonligheter som starkt kopplas samman med min egen hemstad. Men filmen slutar med att ge mig en tår i ögat. Petersons öde var orättvist och konsekvenserna blev tuffa. Hans fru Barbro blev aldrig glad igen och gick bort bara nio år senare. Dottern Nina har växt upp utan båda sina föräldrar och kanske blir "Superswede" ett sätt för henne att hantera sin egen sorg.
Det var den 10 september 1978 som Peterson - "Supersvensken" - kraschade våldsamt på Monzabanan i Italien. Dagen efter somnade han in efter komplikationer vid en operation och Formel 1-sporten hade förlorat ännu stjärna och Sverige en världsidrottare.
Den här filmen har två parallella spår. Å ena sidan får vi en genomgång av Petersons uppväxt och karriär berättad genom intervjuer med familj, vänner och kollegor samt genom otaliga arkivbilder från förr. Å andra sidan följer vi, om än lite försiktigt, Petersons dotter Nina Kennedy som besöker Monzabanan för första gången, träffar Pettersons kollegor och landar slutligen i Örebro där eventet Örebro Race Day 2016 hyllade stadens stora motorstjärna. Nina var bara tre år när Peterson omkom och hann aldrig lära känna sin far, och den är delen av filmen är möjligen ett sätt för henne att göra det. Men filmskaparna gottar sig inte alls i detta utan det hela hanteras försiktigt och varsamt.
Därför hamnar fokuset på Peterson och hans karriär. Jag har under de senaste fem-sex åren sett flera motorsportsfilmer av olika slag med start i dokumentären om Ayrton Senna som hörde till nästa generations förare men vars historia liknar Petersons. Sedan kom spelfilmen "Rush" om Petersons samtida kollegor James Hunt och Niki Lauda som blev tuffa konkurrenter. Båda figurerar i dokumentären - Lauda i färska intervjuer och Hunt i arkivbilder och som den person som drar ut Peterson ur det brinnande bilvraket. Senast såg jag dokumentären "1: Life on the Limit" som uteslutande handlade om sportens livsfarliga risker.
"Superswede" kompletterar mina kunskaper och bidrar med ett extra lager av lokalpatriotism i flera led. Dels för att han var den enda svensken i sin sport och dels för att han är en av de få idrottspersonligheter som starkt kopplas samman med min egen hemstad. Men filmen slutar med att ge mig en tår i ögat. Petersons öde var orättvist och konsekvenserna blev tuffa. Hans fru Barbro blev aldrig glad igen och gick bort bara nio år senare. Dottern Nina har växt upp utan båda sina föräldrar och kanske blir "Superswede" ett sätt för henne att hantera sin egen sorg.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jackie Stewart, en av Petersons kollegor och en av Storbritanniens främsta Formel 1-förare, säger i en intervju något i stil med att under åren 1968-73 var det till två tredjedelar sannolikt att man dog inom sporten. Hemskt!
2. I ett gammalt privat klipp ser man plötsligt hur Peterson med familj hänger hemma hos George Harrison. Mäktigt!
3. Sverige har just nu en Formel 1-förare, Marcus Ericsson, som likt Peterson är från Närke. Kumlasonen har ännu inte kommit upp Petersons nivå men vi håller tummarna.
2. I ett gammalt privat klipp ser man plötsligt hur Peterson med familj hänger hemma hos George Harrison. Mäktigt!
3. Sverige har just nu en Formel 1-förare, Marcus Ericsson, som likt Peterson är från Närke. Kumlasonen har ännu inte kommit upp Petersons nivå men vi håller tummarna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
