Coolt upplägg, men hur originellt är det?
FILMENEn skådespelares värsta farhåga borde vara att bli typecastad, det vill säga göra samma typ av roll om och om igen. Om man är en hyfsat okänd eller ny skådespelare kanske man inte har så mycket val när rollerbjudandena kommer, men om man är en av de större skådespelarna i modern tid borde man kanske ha någon sorts inbyggd radar som ger utslag när agenten kommer ett nytt manus: "Vänta nu, har jag inte gjort den här filmen tidigare?"
Här skulle jag vilja få in ett resonemang om att Liam Neeson gjort varianter på sin roll i "Taken" i fler filmer än de uppenbara uppföljarna sedan 2008, men jag hittar inte riktigt belägg för det påståendet. Men det känns ändå som han har gjort det. I "The Commuter" spelar han en före detta polis som hamnar i ett stressigt actionraffel och vill skydda sin familj (vilket är typ som upplägget i "Taken"). Men "The Commuter" har egentligen ännu mer likheter med "Non-Stop" i vilken Neesons pistolförsedda karaktär letade efter en människa ombord på ett flygplan under tidsnöd. I "The Commuter" letar han efter en människa på ett pendeltåg...
Men innan vi kommer till filmens huvudstory måste jag ösa lite kärlek över öppningssekvensen som på ett genialt vis gestaltar en pendlares rutinmässiga liv. Vi ser hur Michael MacCauley (Neeson) vaknar upp exakt samma tid varje dag, gör sin morgontoalett, väcker tonårssonen, äter frukost, åker bil med sin fru till tågstationen och kliver på tåget som tar honom från Upstate New York in till jobbet som försäkringssäljare på Manhattan. Men det är inte en (1) morgon som vi ser utan kanske hundra där årstiderna skiftas och tonen mellan Michael och hans fru växlar mellan sur och glad och allt däremellan. Jag tycker att det är en briljant skildring av dels pendlarlivet och dels livet i det stora hela. Den här sekvensen kunde utan tvekan varit en egen liten kortfilm i sig.
Nåväl: Just den här dagen får Michael sparken från sitt jobb. Han är 60 år och kostar mer än han drar in och det är inte mycket han kan göra åt det. Knäckt av detta - och med överliggande ekonomiska grubblerier eftersom sonen ska börja på college vilket inte är gratis i USA - svider beskedet duktigt och när han växlar några ord med sin fru i telefon säger han inte sanningen. Efter att ha dränkt sorgerna på en klassisk polisbar med sina gamla poliskollegor tar han i vanlig ordning pendeltåget hem och ser de bekanta ansiktena bland sätena och några nya. Ett nytt ansikte sätter sig vid honom. Det är en kvinna som presenterar sig som Joanna (Vera Farmiga) och som är oerhört social och pratig. Hon ger Michael ett rent hypotetiskt uppdrag under resan. Leta rätt på en person som inte hör hemma på tåget. Hon vet inte hur personen ser ut bara att den kallar sig Prynne och bär en väska och vilken station den ska gå av på. Gör Michael det ska han få 100 000 dollar för besväret. Hon ger Michael ett stationsstopp på sig att bestämma sig och lämnar sedan tåget med en replik som får Michael att inse att hon mycket väl visste vem han var.
Vips har Michael hamnat i en situation som utsätter både hans medpassagerare, hans familj och han själv för fara, för de krafter som Joanna representerar har inte några goda avsikter och medan slutstationen närmar sig blir situationen allt värre.
Nu har jag inte sett "Non-Stop" men rent plottmässigt känns filmerna lika, men eftersom jag inte kan jämföra nöjer jag mig med att konstatera att upplägget i "The Commuter" är ganska coolt men att genomförandet snabbt blir lite orimligt och egentligen inte jättespännande. Men som en actionthriller duger filmen gott som kvällsunderhållning.
Här skulle jag vilja få in ett resonemang om att Liam Neeson gjort varianter på sin roll i "Taken" i fler filmer än de uppenbara uppföljarna sedan 2008, men jag hittar inte riktigt belägg för det påståendet. Men det känns ändå som han har gjort det. I "The Commuter" spelar han en före detta polis som hamnar i ett stressigt actionraffel och vill skydda sin familj (vilket är typ som upplägget i "Taken"). Men "The Commuter" har egentligen ännu mer likheter med "Non-Stop" i vilken Neesons pistolförsedda karaktär letade efter en människa ombord på ett flygplan under tidsnöd. I "The Commuter" letar han efter en människa på ett pendeltåg...
Men innan vi kommer till filmens huvudstory måste jag ösa lite kärlek över öppningssekvensen som på ett genialt vis gestaltar en pendlares rutinmässiga liv. Vi ser hur Michael MacCauley (Neeson) vaknar upp exakt samma tid varje dag, gör sin morgontoalett, väcker tonårssonen, äter frukost, åker bil med sin fru till tågstationen och kliver på tåget som tar honom från Upstate New York in till jobbet som försäkringssäljare på Manhattan. Men det är inte en (1) morgon som vi ser utan kanske hundra där årstiderna skiftas och tonen mellan Michael och hans fru växlar mellan sur och glad och allt däremellan. Jag tycker att det är en briljant skildring av dels pendlarlivet och dels livet i det stora hela. Den här sekvensen kunde utan tvekan varit en egen liten kortfilm i sig.
Nåväl: Just den här dagen får Michael sparken från sitt jobb. Han är 60 år och kostar mer än han drar in och det är inte mycket han kan göra åt det. Knäckt av detta - och med överliggande ekonomiska grubblerier eftersom sonen ska börja på college vilket inte är gratis i USA - svider beskedet duktigt och när han växlar några ord med sin fru i telefon säger han inte sanningen. Efter att ha dränkt sorgerna på en klassisk polisbar med sina gamla poliskollegor tar han i vanlig ordning pendeltåget hem och ser de bekanta ansiktena bland sätena och några nya. Ett nytt ansikte sätter sig vid honom. Det är en kvinna som presenterar sig som Joanna (Vera Farmiga) och som är oerhört social och pratig. Hon ger Michael ett rent hypotetiskt uppdrag under resan. Leta rätt på en person som inte hör hemma på tåget. Hon vet inte hur personen ser ut bara att den kallar sig Prynne och bär en väska och vilken station den ska gå av på. Gör Michael det ska han få 100 000 dollar för besväret. Hon ger Michael ett stationsstopp på sig att bestämma sig och lämnar sedan tåget med en replik som får Michael att inse att hon mycket väl visste vem han var.
Vips har Michael hamnat i en situation som utsätter både hans medpassagerare, hans familj och han själv för fara, för de krafter som Joanna representerar har inte några goda avsikter och medan slutstationen närmar sig blir situationen allt värre.
Nu har jag inte sett "Non-Stop" men rent plottmässigt känns filmerna lika, men eftersom jag inte kan jämföra nöjer jag mig med att konstatera att upplägget i "The Commuter" är ganska coolt men att genomförandet snabbt blir lite orimligt och egentligen inte jättespännande. Men som en actionthriller duger filmen gott som kvällsunderhållning.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är regisserad av Jaume Collet-Serra som även gjorde "Non-Stop". Han har dessutom även gjort "Run All Night" och "Unknown" som också har Liam Neeson i huvudrollerna.
2. Upplägget med att leta rätt på en person på ett tåg kunde man även se i den betydligt bättre och framför allt avsevärt mer originella "Source Code" som också hade Vera Farmiga i en roll.
3. Filmens originalaffisch har ett tydligt grafiskt inslag kopplat till kollektivtrafik och eftertexterna är utformade som en tåglinje. Snyggt gjort.
2. Upplägget med att leta rätt på en person på ett tåg kunde man även se i den betydligt bättre och framför allt avsevärt mer originella "Source Code" som också hade Vera Farmiga i en roll.
3. Filmens originalaffisch har ett tydligt grafiskt inslag kopplat till kollektivtrafik och eftertexterna är utformade som en tåglinje. Snyggt gjort.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
