En kortsiktig nagel i ögat på gubbslemmet
FILMENOm några år är det 40-årsjubileum för den här humoristiska klassikern, där tre sekreterare får nog av sin slemmiga chef. Det feministiska anslaget är i allra högsta grad närvarande, vilket gör filmen till ständigt aktuell. Inte minst nu, ett drygt år efter #metoo som gjort mer för att föra upp dessa frågor till ytan än många andra rörelser och initiativ.
Jane Fonda var drivande till att filmen gjordes och hon gör även rollen som den försynta, frånskilda hemmafrun Judy som blivit anställd som sekreterare på Consolidated Companies, Inc. Hon blir introducerad till arbetsplatsen och alla nya kollegor av Violet (Lily Tomlin) som är veteranen på jobbet, hon som lärt upp alla och bara väntar på den befordran som hon verkligen är värd. Den närmaste chefen är Franklin Hart, Jr (Dabney Coleman) och hans närmaste sekreterare är ärtiga Doralee (Dolly Parton) som han gärna kallar in på rummet för få blänga och klämma lite extra på. Denna särbehandling har förstås givit Doralee ett rykte om att hon ligger med chefen, vilket blivit en sanning hos de andra sekreterarna. Även Judy tror att detta är sant och flackar med blicken så fort Doralee söker kontakt.
Det är när Doralee får reda på detta - samt att ryktet faktiskt ursprungligen kommer från Hart - som hon surar till på honom. Då har redan Violet surnat till efter att Hart har snott hennes effektiviseringsidé och gjort den till sin egen och dessutom befordrat en mindre erfaren man i stället för Violet bara för att han är man. Judy surnar till när en annan sekreterare får sparken på tveksamma grunder, och de tre besvikna och arga kvinnorna förenas över olika rusdrycker och börjar gemensamt fantisera om hur de ska ta hämnd.
Här kommer det tre ganska utdragna drömsekvenser som drar ned tempot avsevärt och något som absolut skulle tajtats till om filmen kom i dag. Mest underhållande är Violets Disney-aktiga fantasi där hon förgiftar Hart. Tillbaka i verkligheten lyckas hon av misstag lägga råttgift i kaffet vilket leder till farsartat kaos som i sin tur så småningom leder till att de tre kvinnorna faktiskt kidnappar sin chef. På ett smart sätt lyckas de hålla skenet uppe att allt är som det ska och ser en möjlighet att pigga upp arbetslivet för de stackars själar som tvingas vara på jobbet mellan nio och fem.
På det stora hela flyter "9 till 5" på bra. Drömsekvensen och kaoset efter förgiftningen är partier som känns lite för långa för sitt eget bästa, men i övrigt rullar komedin på utan att kännas speciellt förlegad. Dessvärre gäller det även kärnan i filmen, för så här 40 år senare är det lite tragiskt att filmen inte riktigt blev den nagel i ögat den borde ha blivit. I alla fall på lång sikt, för gubbslemmiga chefer som tar för sig och tar plats finns det förstås fortfarande. Om "9 till 5" hade någon effekt på omvärlden var den dessvärre nog bara kortsiktig.
Det förvånar mig en smula att det inte gjorts någon modern remake på filmen. Inte för att originalet är i behov att göras om, utan för att det skulle vara ganska enkelt att uppdatera den till moderna kvinnors situationer, speciellt just i efterskalvet av #metoo. Men tills en nyversion kommer fungerar originalet fint.
Jane Fonda var drivande till att filmen gjordes och hon gör även rollen som den försynta, frånskilda hemmafrun Judy som blivit anställd som sekreterare på Consolidated Companies, Inc. Hon blir introducerad till arbetsplatsen och alla nya kollegor av Violet (Lily Tomlin) som är veteranen på jobbet, hon som lärt upp alla och bara väntar på den befordran som hon verkligen är värd. Den närmaste chefen är Franklin Hart, Jr (Dabney Coleman) och hans närmaste sekreterare är ärtiga Doralee (Dolly Parton) som han gärna kallar in på rummet för få blänga och klämma lite extra på. Denna särbehandling har förstås givit Doralee ett rykte om att hon ligger med chefen, vilket blivit en sanning hos de andra sekreterarna. Även Judy tror att detta är sant och flackar med blicken så fort Doralee söker kontakt.
Det är när Doralee får reda på detta - samt att ryktet faktiskt ursprungligen kommer från Hart - som hon surar till på honom. Då har redan Violet surnat till efter att Hart har snott hennes effektiviseringsidé och gjort den till sin egen och dessutom befordrat en mindre erfaren man i stället för Violet bara för att han är man. Judy surnar till när en annan sekreterare får sparken på tveksamma grunder, och de tre besvikna och arga kvinnorna förenas över olika rusdrycker och börjar gemensamt fantisera om hur de ska ta hämnd.
Här kommer det tre ganska utdragna drömsekvenser som drar ned tempot avsevärt och något som absolut skulle tajtats till om filmen kom i dag. Mest underhållande är Violets Disney-aktiga fantasi där hon förgiftar Hart. Tillbaka i verkligheten lyckas hon av misstag lägga råttgift i kaffet vilket leder till farsartat kaos som i sin tur så småningom leder till att de tre kvinnorna faktiskt kidnappar sin chef. På ett smart sätt lyckas de hålla skenet uppe att allt är som det ska och ser en möjlighet att pigga upp arbetslivet för de stackars själar som tvingas vara på jobbet mellan nio och fem.
På det stora hela flyter "9 till 5" på bra. Drömsekvensen och kaoset efter förgiftningen är partier som känns lite för långa för sitt eget bästa, men i övrigt rullar komedin på utan att kännas speciellt förlegad. Dessvärre gäller det även kärnan i filmen, för så här 40 år senare är det lite tragiskt att filmen inte riktigt blev den nagel i ögat den borde ha blivit. I alla fall på lång sikt, för gubbslemmiga chefer som tar för sig och tar plats finns det förstås fortfarande. Om "9 till 5" hade någon effekt på omvärlden var den dessvärre nog bara kortsiktig.
Det förvånar mig en smula att det inte gjorts någon modern remake på filmen. Inte för att originalet är i behov att göras om, utan för att det skulle vara ganska enkelt att uppdatera den till moderna kvinnors situationer, speciellt just i efterskalvet av #metoo. Men tills en nyversion kommer fungerar originalet fint.
EXTRAMATERIALET
Bonusutbudet är fullmatat med både dubbla kommentarspår, dokumentärer och bortklippt material. Vid närmare besiktning verkar det rena bakommaterialet vara gjort i samband med filmens 25 års-jubileum, vilket innebär att det inte är purfärskt, men heller inte urgammalt.
Dokumentären "Nine @ 25" är en retrospektiv tillbakablick där de fyra huvudskådespelarna och några till berättar om filmens tillkomst, tema och utfall. Inte så tokigt. I en separat film kan man se intervjuer med Dolly Parton och Lily Tomlin som jag antar är gjort några år tidigare - detta tyvärr baserat på att Dolly ser mindre opererad ut. Det blir lite fördjupning.
När det gäller bortklippt material så finns det oväntat gott om bloopers och sedan råmaterialet till scener som togs bort. Det är ganska oväntat att se bortklippt material på det här viset. Vi ser till exempel en scen med Dabney Coleman och Dolly Parton där han sitter på golvet och orsakar en kortslutning som får honom att dras upp taket. Det följs upp med flera närbilder på Dolly när hon reagerar på det hon ser och så vidare. En skicklig person skulle kunna plocka ut detta råmaterial och helt enkelt klippa ihop scenen själv.
Det finns även en steg-för-steg-titt på filmens animerade scener, bildgalleri, trailers samt Dolly Partons musikvideo till "9 to 5".
Omslaget utlovar en fyra minuter lång "In Memoriam: Remembering Colin Higgins", det vill säga filmens regissör och manusförfattare, men den går inte att hitta på själva skivan.
Dokumentären "Nine @ 25" är en retrospektiv tillbakablick där de fyra huvudskådespelarna och några till berättar om filmens tillkomst, tema och utfall. Inte så tokigt. I en separat film kan man se intervjuer med Dolly Parton och Lily Tomlin som jag antar är gjort några år tidigare - detta tyvärr baserat på att Dolly ser mindre opererad ut. Det blir lite fördjupning.
När det gäller bortklippt material så finns det oväntat gott om bloopers och sedan råmaterialet till scener som togs bort. Det är ganska oväntat att se bortklippt material på det här viset. Vi ser till exempel en scen med Dabney Coleman och Dolly Parton där han sitter på golvet och orsakar en kortslutning som får honom att dras upp taket. Det följs upp med flera närbilder på Dolly när hon reagerar på det hon ser och så vidare. En skicklig person skulle kunna plocka ut detta råmaterial och helt enkelt klippa ihop scenen själv.
Det finns även en steg-för-steg-titt på filmens animerade scener, bildgalleri, trailers samt Dolly Partons musikvideo till "9 to 5".
Omslaget utlovar en fyra minuter lång "In Memoriam: Remembering Colin Higgins", det vill säga filmens regissör och manusförfattare, men den går inte att hitta på själva skivan.
TRE SAKER
1. Det gjordes en tv-serie baserad på storyn. Den gick i sammanlagt fem säsonger, 1982-83 samt 1986-1988. Totalt gjordes 85 avsnitt.
2. Endast en skådespelare var med i alla avsnitt och det var Rachel Dennison som gjorde rollen som Doralee. Dennison är Dolly Partons syster i verkligheten.
3. Jane Fonda var exekutiv producent under första säsongen men klev av, och då började det gå utför för kvaliteten och tonen i serien - säger de som vet...
2. Endast en skådespelare var med i alla avsnitt och det var Rachel Dennison som gjorde rollen som Doralee. Dennison är Dolly Partons syster i verkligheten.
3. Jane Fonda var exekutiv producent under första säsongen men klev av, och då började det gå utför för kvaliteten och tonen i serien - säger de som vet...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jane Fonda (9)
Jane Fonda (9)
