Inte så konstigt för de invigda
FILMENDet finns gott om osjungna hjältar som lever kvar i minnena hos några få långt efter att de lämnat den här jorden. En sådan var tydligen countrysångare Blaze Foley, en man som verkade dricka och prata om sånger mer än han faktiskt försökte skriva dem. Åtminstone får jag det intrycket av den här filmen.
Skildringen av Foleys sista år i livet hoppar lite i tiden men är förankrad i ett några specifika tidpunkter; en radiointervju med en före detta vän och kollega till Blaze, livet i en trädkoja och så Foleys sista natt i livet då han bland annat spelade in en liveskiva i en sjaskig sylta. Samma natt som han blev skjuten.
Jag har svårt att knyta an till Blaze efter ett tag, jag förstår honom inte riktigt och jag upplever inte att den här filmen försöker ge någon förklaring till denna egensinniga mans nycker och leverne. Många är scenerna där han spelar på olika syltor, och många är spelningarna där han pratar mer än han sjunger.
Och pratet är inte heller något av värde, filmen är fylld av countrydoftande icke-visdomar. Små berättelser eller talesätt som låter sanna och djupa men som sällan är något av det. Som "regn försöker inte att falla, det bara faller". Det fungerar bra för stämningen men är i övrigt ganska ihåligt. Med tanke på all alkohol och de droger de rör sig kring så är det kanske logiskt.
I slutänden blir jag inte riktigt klok på Blaze Foley. Visst, han har en del psykiska problem och hans relation till alkohol är allt annat än bra. Kanske kan man också tillskriva en del av hans beteende till hans uppväxt med en far som var allt annat än kärleksfull. Men filmen målar mest upp en bild av en dysfunktionell man i en dysfunktionell värld med vänner som antingen inte förstår att de är medberoende eller som ramlat djupare ner i kaninhålet än Blaze själv.
En av anledningarna till att Ethan Hawke bestämde sig för att göra den här filmen ska ha varit att han tyckte att det inte bara är de kända människornas livsöden som är värda att göra film på. Och det är väl en sympatisk inställning. Oavsett är Hawkes regi i delar riktigt bra. Blaze liv gestaltas ofta i ett slags drömlikt skimmer och berättelsen är stadigt rotad i den lågmälda countrymusiken som Blaze verkar ha stått för. Men det fungerar bara ungefär halvvägs, under den andra halvan blir presentationen allt mer repetitiv med många långa montage till musik. Historien slutar inte rullas upp, den blir bara lite tråkigare att följa.
"Blaze" är först och främst en stämningsfull biopic för den som redan är väl bekant med Blaze Foley och/eller den som gillar outlaw country-musik. För oss andra blir det en film om en okänd människa som levde, skrev några sånger och sedan mötte en för tidig död. I filmen yttrar hans vän Townes Van Zandt orden "För en man med en tom tallrik är en smula en festmåltid. Blaze visste vad värdet av noll var. Det var inget konstigt för honom, det vara bara konstigt för alla andra". Lite så känns det när eftertexterna rullar; Blaze var en konstig man i mina ögon, men säkert inte konstig för de mer insatta.
Skildringen av Foleys sista år i livet hoppar lite i tiden men är förankrad i ett några specifika tidpunkter; en radiointervju med en före detta vän och kollega till Blaze, livet i en trädkoja och så Foleys sista natt i livet då han bland annat spelade in en liveskiva i en sjaskig sylta. Samma natt som han blev skjuten.
Jag har svårt att knyta an till Blaze efter ett tag, jag förstår honom inte riktigt och jag upplever inte att den här filmen försöker ge någon förklaring till denna egensinniga mans nycker och leverne. Många är scenerna där han spelar på olika syltor, och många är spelningarna där han pratar mer än han sjunger.
Och pratet är inte heller något av värde, filmen är fylld av countrydoftande icke-visdomar. Små berättelser eller talesätt som låter sanna och djupa men som sällan är något av det. Som "regn försöker inte att falla, det bara faller". Det fungerar bra för stämningen men är i övrigt ganska ihåligt. Med tanke på all alkohol och de droger de rör sig kring så är det kanske logiskt.
I slutänden blir jag inte riktigt klok på Blaze Foley. Visst, han har en del psykiska problem och hans relation till alkohol är allt annat än bra. Kanske kan man också tillskriva en del av hans beteende till hans uppväxt med en far som var allt annat än kärleksfull. Men filmen målar mest upp en bild av en dysfunktionell man i en dysfunktionell värld med vänner som antingen inte förstår att de är medberoende eller som ramlat djupare ner i kaninhålet än Blaze själv.
En av anledningarna till att Ethan Hawke bestämde sig för att göra den här filmen ska ha varit att han tyckte att det inte bara är de kända människornas livsöden som är värda att göra film på. Och det är väl en sympatisk inställning. Oavsett är Hawkes regi i delar riktigt bra. Blaze liv gestaltas ofta i ett slags drömlikt skimmer och berättelsen är stadigt rotad i den lågmälda countrymusiken som Blaze verkar ha stått för. Men det fungerar bara ungefär halvvägs, under den andra halvan blir presentationen allt mer repetitiv med många långa montage till musik. Historien slutar inte rullas upp, den blir bara lite tråkigare att följa.
"Blaze" är först och främst en stämningsfull biopic för den som redan är väl bekant med Blaze Foley och/eller den som gillar outlaw country-musik. För oss andra blir det en film om en okänd människa som levde, skrev några sånger och sedan mötte en för tidig död. I filmen yttrar hans vän Townes Van Zandt orden "För en man med en tom tallrik är en smula en festmåltid. Blaze visste vad värdet av noll var. Det var inget konstigt för honom, det vara bara konstigt för alla andra". Lite så känns det när eftertexterna rullar; Blaze var en konstig man i mina ögon, men säkert inte konstig för de mer insatta.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ethan Hawke skrev manuset ihop med Sybil Rosen, baserat på hennes självbiografi.
2. Sybil Rosen spelar för övrigt sin egen mor i filmen.
3. Alia Shawkat sticker verkligen ut i sin roll som Sybill Rosen.
2. Sybil Rosen spelar för övrigt sin egen mor i filmen.
3. Alia Shawkat sticker verkligen ut i sin roll som Sybill Rosen.
THOMAS HELSING (2019-05-07)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
