Måndagen då börsen svartnade
FILMEN"Black Monday" handlar om Mo Monroe (spelad av Don Cheadle som vi tidigare sett i serien "House of Lies"). Även här spelar han en rätt påfrestande typ, men den här gången i aktiebranschen. Upplägget är att vi under tio avsnitt ska få se hur den stora börskraschen på 80-talet gick till och det antyds att Mo och hans företag ligger bakom det hela. Serien börjar med att vi får se hur folk gråter och kastar sig från hustak just på grund av kraschen. En av de som gör det landar på en limousin och det enda vi ser som identifierar honom är hans klocka och en nål som sitter i hans slips. Man anar redan här att det är dessa saker man ska hålla ögonen på och på så vis försöka lista ut vem den döde är. Något som visar sig vara lättare sagt än gjort.
I övriga roller ser vi framförallt Andrew Rannells som Blair Pfaff som säger sig kommit på en algoritm som ska kunna slå alla andra handlare på börsen och Regina Hall som Dawn Towner, Mos bästa handlare. Båda är perfekta i sina roller. Utöver det ser vi även Casey Wilson som Blairs blivande fru Tiff och Paul Scheer som Keith Shankar, anställd hos Mo och smyghomosexuell. Jag gillar karaktärerna och jag gillar de som spelar dem. En riktigt bra ensemble som man lyckats plocka ihop.
Vi får även en bra inblick i 80-talet med sina stora mobiltelefoner och ännu större datorer. Kläder, musik och allt annat passar också väldigt bra in i eran. Helheten på serien är väldigt bra. De tio avsnitten är totalt drygt fem timmar tillsammans och serien rullar på. Själv såg jag den på två kvällar och det passar serien väldigt bra. Varje avsnitt har döpts till hur många dagar det är kvar till kraschen. Avsnitt ett heter 365 och sen räknar man ner. Smart!
I övriga roller ser vi framförallt Andrew Rannells som Blair Pfaff som säger sig kommit på en algoritm som ska kunna slå alla andra handlare på börsen och Regina Hall som Dawn Towner, Mos bästa handlare. Båda är perfekta i sina roller. Utöver det ser vi även Casey Wilson som Blairs blivande fru Tiff och Paul Scheer som Keith Shankar, anställd hos Mo och smyghomosexuell. Jag gillar karaktärerna och jag gillar de som spelar dem. En riktigt bra ensemble som man lyckats plocka ihop.
Vi får även en bra inblick i 80-talet med sina stora mobiltelefoner och ännu större datorer. Kläder, musik och allt annat passar också väldigt bra in i eran. Helheten på serien är väldigt bra. De tio avsnitten är totalt drygt fem timmar tillsammans och serien rullar på. Själv såg jag den på två kvällar och det passar serien väldigt bra. Varje avsnitt har döpts till hur många dagar det är kvar till kraschen. Avsnitt ett heter 365 och sen räknar man ner. Smart!
EXTRAMATERIALET
Vi bjuds på några korta inslag där skådespelarna berättar om serien. Tyvärr blir det rätt repetitivt och man tröttnar lite. Jag hade hellre sett till exempel hur man fixade till 80-tals-känslan.
TRE SAKER
1. Det är otroligt kul att se alla ursäkter som Keith hittar på för att smita från familjen för att vara med sin pojkvän.
2. Inledningen osar av 80-tal.
3. En andra säsong (som jag inte förväntade mig) kommer under 2020.
2. Inledningen osar av 80-tal.
3. En andra säsong (som jag inte förväntade mig) kommer under 2020.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
