Krispig remake delar fansen
FILMENNär det första Pokémon-spelet hade premiär till Nintendos bärbara Gameboy 1999 var det kärlek vid första ögonkastet för tusentals Gameboyspelare runt om i landet. Det här var i en tid när japanska trender sköljde över oss varje år och där många nog trodde att Pokémon skulle gå samma väg som exempelvis Barcode battler (någon som minns den?) och snart glömmas bort. Så blev det inte, och nu genererar hela franchisen ofantliga summor varje år. Ett analysföretag rapporterade 2019 att enbart de sex mobilspel som fanns då dragit in närmare 24 miljarder kronor. Precis som med internet visade sig Pokémon vara allt annat än en fluga.
Den första generationen som växte upp med Pokémon har en särskild känslomässig koppling till franchisen genom den första tecknade långfilmen som släpptes för första gången 1998 (i Sverige 2000). I den skapar en vetenskapsman en ny sorts Pokémon genom att använda genetiskt material från en obskyr legendarisk Pokémon. Originalet heter Mew och således får den nya inkarnationen namnet Mewtwo.
Mewtwo, som har långt större krafter än vanliga (naturliga) Pokémon blir dock rasande när han förstår att han bara är ett experiment. Han krossar forskningslabbet och iscensätter sedan en plan där han bjuder in Pokémon-tränare under förevändningen att de ska få träffa världens bäste tränare. I själva verket är han ute efter att klona deras Pokémon och skapa sig en armé som kan ta över världen.
Originalfilmen var tecknad i japansk animestil medan den här uppdateringen är gjort helt med CGI och skillnaden är slående. Bortsett från att jag aldrig fastnade för Pokémon på 1990-talet, delvis för att jag var äldre än målgruppen, så har jag alltid haft svårt för anime – både stilen och de få bildrutorna som mycket av äldre material lider av. Medan fans av originalet tycker att den här nya versionen saknar själ och värme så tycker jag själv att den senare känns "krispig" och fräsch och jag förvånas över hur mjuk och detaljerad den är. Rent tekniskt är detta en av de bästa upplevelserna jag haft med en helt datoranimerad film.
Så vad man tycker om uppdateringen avgörs till hög grad av hur mycket man uppskattade originalet. För innehållsmässigt finns det mesta med även om man tweakat vissa saker. Den kanske största förändringen (jämfört med den version som gick upp på bio i Japan i alla fall) ligger i Mewtwos motiv till att slå in på den onda banan. I den förlängda japanska bioversionen var vetenskapsmannens syfte med experimentet att hitta ursprunget till allt liv så att han kunde återuppliva sin döda dotter. När dottern ändå inte överlevde upplevde Mewtwo en existentiell kris där hans hela syfte med att existera tycktes ha dött med dottern.
I den nya versionen inser Mewtwo att han bara är ett experiment och bestämmer sig för att visa precis hur mycket mer han är genom att hämnas på den värld som behandlat honom så illa. Det jag gillar med den nya versionen är att Mewtwos motiv och drivkrafter känns betydligt mer kalla och cyniska. Dessutom anknyter det bättre till filmens budskap som levereras av samme Mewtwo i slutet.
Under den utdragna slutkampen finns dessutom så överraskande mycket djup, där inte minst Pikachu repriserar ett par ikoniska scener från originalet. Nu, precis som för 20 år sedan, är det svårt att hålla i känslorna när man hör Pikachus desperata läten och ser hens tårar börja trilla. Faktum är att hela filmen överraskar mig med att ha hittat den där svåråtkomliga formeln som gör att den tilltalar både vuxna och barn. Få filmer förtjänar klassificeringen familjefilm lika mycket som denna. Och om du tror att något så barnsligt som Pokémon aldrig kan dra i känslosträngarna så utmanar jag dig härmed att se den och motbevisa mig.
Den första generationen som växte upp med Pokémon har en särskild känslomässig koppling till franchisen genom den första tecknade långfilmen som släpptes för första gången 1998 (i Sverige 2000). I den skapar en vetenskapsman en ny sorts Pokémon genom att använda genetiskt material från en obskyr legendarisk Pokémon. Originalet heter Mew och således får den nya inkarnationen namnet Mewtwo.
Mewtwo, som har långt större krafter än vanliga (naturliga) Pokémon blir dock rasande när han förstår att han bara är ett experiment. Han krossar forskningslabbet och iscensätter sedan en plan där han bjuder in Pokémon-tränare under förevändningen att de ska få träffa världens bäste tränare. I själva verket är han ute efter att klona deras Pokémon och skapa sig en armé som kan ta över världen.
Originalfilmen var tecknad i japansk animestil medan den här uppdateringen är gjort helt med CGI och skillnaden är slående. Bortsett från att jag aldrig fastnade för Pokémon på 1990-talet, delvis för att jag var äldre än målgruppen, så har jag alltid haft svårt för anime – både stilen och de få bildrutorna som mycket av äldre material lider av. Medan fans av originalet tycker att den här nya versionen saknar själ och värme så tycker jag själv att den senare känns "krispig" och fräsch och jag förvånas över hur mjuk och detaljerad den är. Rent tekniskt är detta en av de bästa upplevelserna jag haft med en helt datoranimerad film.
Så vad man tycker om uppdateringen avgörs till hög grad av hur mycket man uppskattade originalet. För innehållsmässigt finns det mesta med även om man tweakat vissa saker. Den kanske största förändringen (jämfört med den version som gick upp på bio i Japan i alla fall) ligger i Mewtwos motiv till att slå in på den onda banan. I den förlängda japanska bioversionen var vetenskapsmannens syfte med experimentet att hitta ursprunget till allt liv så att han kunde återuppliva sin döda dotter. När dottern ändå inte överlevde upplevde Mewtwo en existentiell kris där hans hela syfte med att existera tycktes ha dött med dottern.
I den nya versionen inser Mewtwo att han bara är ett experiment och bestämmer sig för att visa precis hur mycket mer han är genom att hämnas på den värld som behandlat honom så illa. Det jag gillar med den nya versionen är att Mewtwos motiv och drivkrafter känns betydligt mer kalla och cyniska. Dessutom anknyter det bättre till filmens budskap som levereras av samme Mewtwo i slutet.
Under den utdragna slutkampen finns dessutom så överraskande mycket djup, där inte minst Pikachu repriserar ett par ikoniska scener från originalet. Nu, precis som för 20 år sedan, är det svårt att hålla i känslorna när man hör Pikachus desperata läten och ser hens tårar börja trilla. Faktum är att hela filmen överraskar mig med att ha hittat den där svåråtkomliga formeln som gör att den tilltalar både vuxna och barn. Få filmer förtjänar klassificeringen familjefilm lika mycket som denna. Och om du tror att något så barnsligt som Pokémon aldrig kan dra i känslosträngarna så utmanar jag dig härmed att se den och motbevisa mig.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Rösterna är nya jämfört med originalet för att bättre stämma överens med nuvarande tv-serier. Själv noterar jag att de amerikanska rösterna är vida överlägsna de svenska. Det är tydligt att den svenska synen på Pokémon är att det enbart är för de yngre barnen. De amerikanska rösterna har betydligt mindre barnslighet i sig vilket gör det lättare för en vuxen att låta filmen suga in en i narrativet.
2. Filmens epilog är till skillnad från resten av filmen lite trist. Som svar på Ash fråga om var han ska ta vägen svarar Mewtwo att han ska "dit mitt hjärta kan lära sig vad ditt vet så väl. Jag ska alltid minnas det som hände här, men för er skull är det kanske bäst att ni glömmer". Varför det är bäst att glömma förklaras aldrig och det känns som en fånig kliché.
3. Filmen är, precis som med originalet, animerad av OLM – Oriental Light & Magic. Det är inte svårt att tänka sig att de inspirerats av George Lucas specialeffektsföretag Industrial Light & Magic när de valde företagsnamn. De två företagen ska dock inte ha några kopplingar till varandra i övrigt.
2. Filmens epilog är till skillnad från resten av filmen lite trist. Som svar på Ash fråga om var han ska ta vägen svarar Mewtwo att han ska "dit mitt hjärta kan lära sig vad ditt vet så väl. Jag ska alltid minnas det som hände här, men för er skull är det kanske bäst att ni glömmer". Varför det är bäst att glömma förklaras aldrig och det känns som en fånig kliché.
3. Filmen är, precis som med originalet, animerad av OLM – Oriental Light & Magic. Det är inte svårt att tänka sig att de inspirerats av George Lucas specialeffektsföretag Industrial Light & Magic när de valde företagsnamn. De två företagen ska dock inte ha några kopplingar till varandra i övrigt.
THOMAS HELSING (2020-03-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA