Tre gånger koreansk misär
FILMENJag citerar från omslagen: "Internationellt sett är Kim Ki-Duk Sydkoreas mest omtalade och mest rosade regissör. På hemmafronten är han desto mer kontroversiell eftersom hans filmer sällan stryker medhårs."
Den här boxen innehåller tre av Kim Ki-Duks filmer: "Crocodile", "Birdcage Inn" och "Address unknown".
"Crocodile" (1996) är även namnet på filmens huvudperson. Han är en uteliggare och en riktig loser, så sprängfull av uppdämd aggression att han är omöjlig att ha att göra med. Allt han provar på går åt skogen - pokerspel, bondfångeri, utpressning etc - allting slutar med att han blir av med sina pengar eller åker på spö. Hans främsta inkomstkälla är att dyka ned i vattnet där han och en äldre man - Mr Oh - och en liten pojke - Aeng-bal - bor och råna de självmordsoffer som ligger nere på botten. Givetvis behandlar han sina levnadskamrater som skit, trots att de vill honom väl.
En dag fiskar han upp en ung kvinna ur vattnet. Hon - Hyun-Jung - är fortfarande vid liv, men eftersom vi vid det här laget har insett att Crocodile är en alltigenom osympatisk typ dröjer det inte länge innan han börjar våldta och misshandla henne. Och så där fortsätter filmen tills Crocodile börjar forska i varför Hyun-Jung är så deprimerad så att hon vill ta sitt eget liv.
Som tvättäkta skitstövel är Crocodile sannerligen välsnidad men det finns nästan inget mer än den där osympatiska figuren i karaktären vilket gör det väldigt svårt att uppskatta filmen. Historien är väl måttligt intressant och helt befriad från humor. Mycket riktigt utvecklar sig dramat åt det tragiska hållet och slutar nästan i misär. I alla fall inte långt därifrån.
Kim Ki-Duk kan inte haft speciellt mycket pengar när han gjorde filmen då både ljud och bild är riktigt dåligt. Dock han han lyckats få till ganska avancerade undervattensscener, som speciellt i det tämligen originella slutet framstår som filmens stora behållning. Annars en ganska obegriplig film, som säkert är finkulturellt riktig.
I "Birdcage Inn" (1998) handlar det om ett pensionat med samma namn. Det drivs av en familj - en man, hans hustru, och två tonåriga barn, en son och en dotter. För att få verksamheten att gå runt anställer de regelbundet en prostituerad som får underhålla de gäster som vill ha "en tjej". I filmens inledning är det Jin-a som blir nyanställd. Hennes roll i det hela är accepterad av alla utom den tonåriga dottern Hye-mi, en prydlig student som tycker det hela är förskräckligt och visar det väldigt tydligt.
Möjligen kan man misstänka att hennes eget sexuella uppvaknande är det som styr hennes attityd för hon är tillsammans med Jin-ho som inget hellre vill än att få ligga med henne, men hon vill vänta tills de är gifta. I sin sexuella frustration söker Jin-ho upp Jin-a utan att veta att hon är anställd av Hye-mis familj. När detta uppdagas blir relationen mellan de två unga tjejerna ännu mer infekterad.
Inte nog med det - Jin-as pojkvän slash hallick dyker upp och bråkar med allt och alla, en riktigt patetisk figur i karaktärsgalleriet.
Så småningom utvecklar sig "Birdcage Inn" till att bli en historia om en omöjlig vänskap och en acceptans över sociala gränser.
Det känns som det händer betydligt mer i "Birdcage Inn" jämfört med "Crocodile". Det är mer karakatärsutveckling och ett mer dynamiskt känsloregister som Kim Ki-Duk spelar med här. En klart bättre film, som dock innehåller rätt mycket våld och övergrepp.
"Address unknown" (2001) är den bästa filmen i boxen och samtidigt den mest miserabla. Det går åt helvete för alla i filmen! Vi befinner oss i 70-talet i efterskvalpet av inbördeskriget i Korea. Ute på den karga landsbygden, i anslutning till en amerikansk militärbas, får vi följa några unga människor i deras vardag. Det är är Chang-Guk, en halvamerikan som jobbar för en slavdrivande hundslaktare. Hans mor försöker förgäves få kontakt med Chang-Guks far genom brev efter brev som returneras.
Det är Eu-nok som är blind på ena ögat efter att hennes bror sköt henne som barn, och hon känner sig som en halv människa efter det. Och det är Ji-Hum, grannpojke till Eu-nok, som i princip varje dag blir mobbad och rånad av några idioter, samtidigt som han är olyckligt kär i Eu-nok.
Dessa människors öden korsas både en och två gånger i denna oerhört bistra film. I vanlig ordning känns det som det inte händer speciellt mycket i filmen, samtidigt som det gör det. En tendens jag känner igen i samtliga filmer i boxen.
I den här filmen förekommer det några amerikanska skådespelare som förstås spelar militärer. Kim Ki-Duks regi av dessa är kanske inte den bästa.
På sätt och vis har det varit intressant att ta del av Kim Ki-Duks skapelser, men det är tre "feel bad"-filmer, med ett möjligt undantag för "Birdcage Inn" som i alla fall har lite solsken i ångestmolnen.
Den här boxen innehåller tre av Kim Ki-Duks filmer: "Crocodile", "Birdcage Inn" och "Address unknown".
"Crocodile" (1996) är även namnet på filmens huvudperson. Han är en uteliggare och en riktig loser, så sprängfull av uppdämd aggression att han är omöjlig att ha att göra med. Allt han provar på går åt skogen - pokerspel, bondfångeri, utpressning etc - allting slutar med att han blir av med sina pengar eller åker på spö. Hans främsta inkomstkälla är att dyka ned i vattnet där han och en äldre man - Mr Oh - och en liten pojke - Aeng-bal - bor och råna de självmordsoffer som ligger nere på botten. Givetvis behandlar han sina levnadskamrater som skit, trots att de vill honom väl.
En dag fiskar han upp en ung kvinna ur vattnet. Hon - Hyun-Jung - är fortfarande vid liv, men eftersom vi vid det här laget har insett att Crocodile är en alltigenom osympatisk typ dröjer det inte länge innan han börjar våldta och misshandla henne. Och så där fortsätter filmen tills Crocodile börjar forska i varför Hyun-Jung är så deprimerad så att hon vill ta sitt eget liv.
Som tvättäkta skitstövel är Crocodile sannerligen välsnidad men det finns nästan inget mer än den där osympatiska figuren i karaktären vilket gör det väldigt svårt att uppskatta filmen. Historien är väl måttligt intressant och helt befriad från humor. Mycket riktigt utvecklar sig dramat åt det tragiska hållet och slutar nästan i misär. I alla fall inte långt därifrån.
Kim Ki-Duk kan inte haft speciellt mycket pengar när han gjorde filmen då både ljud och bild är riktigt dåligt. Dock han han lyckats få till ganska avancerade undervattensscener, som speciellt i det tämligen originella slutet framstår som filmens stora behållning. Annars en ganska obegriplig film, som säkert är finkulturellt riktig.
I "Birdcage Inn" (1998) handlar det om ett pensionat med samma namn. Det drivs av en familj - en man, hans hustru, och två tonåriga barn, en son och en dotter. För att få verksamheten att gå runt anställer de regelbundet en prostituerad som får underhålla de gäster som vill ha "en tjej". I filmens inledning är det Jin-a som blir nyanställd. Hennes roll i det hela är accepterad av alla utom den tonåriga dottern Hye-mi, en prydlig student som tycker det hela är förskräckligt och visar det väldigt tydligt.
Möjligen kan man misstänka att hennes eget sexuella uppvaknande är det som styr hennes attityd för hon är tillsammans med Jin-ho som inget hellre vill än att få ligga med henne, men hon vill vänta tills de är gifta. I sin sexuella frustration söker Jin-ho upp Jin-a utan att veta att hon är anställd av Hye-mis familj. När detta uppdagas blir relationen mellan de två unga tjejerna ännu mer infekterad.
Inte nog med det - Jin-as pojkvän slash hallick dyker upp och bråkar med allt och alla, en riktigt patetisk figur i karaktärsgalleriet.
Så småningom utvecklar sig "Birdcage Inn" till att bli en historia om en omöjlig vänskap och en acceptans över sociala gränser.
Det känns som det händer betydligt mer i "Birdcage Inn" jämfört med "Crocodile". Det är mer karakatärsutveckling och ett mer dynamiskt känsloregister som Kim Ki-Duk spelar med här. En klart bättre film, som dock innehåller rätt mycket våld och övergrepp.
"Address unknown" (2001) är den bästa filmen i boxen och samtidigt den mest miserabla. Det går åt helvete för alla i filmen! Vi befinner oss i 70-talet i efterskvalpet av inbördeskriget i Korea. Ute på den karga landsbygden, i anslutning till en amerikansk militärbas, får vi följa några unga människor i deras vardag. Det är är Chang-Guk, en halvamerikan som jobbar för en slavdrivande hundslaktare. Hans mor försöker förgäves få kontakt med Chang-Guks far genom brev efter brev som returneras.
Det är Eu-nok som är blind på ena ögat efter att hennes bror sköt henne som barn, och hon känner sig som en halv människa efter det. Och det är Ji-Hum, grannpojke till Eu-nok, som i princip varje dag blir mobbad och rånad av några idioter, samtidigt som han är olyckligt kär i Eu-nok.
Dessa människors öden korsas både en och två gånger i denna oerhört bistra film. I vanlig ordning känns det som det inte händer speciellt mycket i filmen, samtidigt som det gör det. En tendens jag känner igen i samtliga filmer i boxen.
I den här filmen förekommer det några amerikanska skådespelare som förstås spelar militärer. Kim Ki-Duks regi av dessa är kanske inte den bästa.
På sätt och vis har det varit intressant att ta del av Kim Ki-Duks skapelser, men det är tre "feel bad"-filmer, med ett möjligt undantag för "Birdcage Inn" som i alla fall har lite solsken i ångestmolnen.
EXTRAMATERIALET
Det finns lite småplock som talents files etc. Inget som känns speciellt intressant.
TRE SAKER
1. "Crocodile" var Kim Ki-Duks debutfilm, och ur den synvinkeln är den en ganska spännande sådan.
2. Jag vill inte verka fördomsfull men den bild av sydkoreanska män som Kim Ki-duk presenterar i sina filmer (åtminstone i de två första) är långt från smickrande. De framstår som omsmidiga sexgalningar med en riktigt skev kvinnosyn.
3. Filmerna finns även att köpa en och en.
2. Jag vill inte verka fördomsfull men den bild av sydkoreanska män som Kim Ki-duk presenterar i sina filmer (åtminstone i de två första) är långt från smickrande. De framstår som omsmidiga sexgalningar med en riktigt skev kvinnosyn.
3. Filmerna finns även att köpa en och en.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
