Färgklick med briljant rollsättning
FILMEN"Emma" är en film om en ung och rik kvinna med samma namn (Anya Taylor-Joy) som inte har så mycket att göra på dagarna då hon saknar jämlika kvinnor runt sig. Hon bor med sin far som fått henne att lova att inte lämna honom. I stället roar hon sig med att föra samman andra. När hennes sällskapsdam, till följd av en av Emmas matchningar, gifter sig behöver hon ha en ny sällskapsdam, Miss Smith (Mia Goth). Det dröjer inte lång tid innan Emma är i gång och ska matcha ihop även henne, men plötsligt verkar hennes planer inte längre gå ihop. Nu måste hon lära sig hantera motgångar och växa upp.
Olikt många andra filmer från denna tidsepok är denna film en riktig färgklick. Kostymerna och scenografin ger berättelsen liv och bidrar till den lättsamma stämningen i filmen. Det gör även soundtracket som hela tiden håller oss som åskådare på gott humör. Dessa delar i sig gör filmen klart sevärd.
När Jane Austen skrev "Emma" ville hon skriva en karaktär som ingen skulle gilla. Detta har Anya Taylor-Joy tagit fasta på i sin rolltolkning och lyckas galant. Majoriteten av tiden står man som åskådare på alla andras sida. Exempelvis vill man kasta något på TV:n när Emma får Miss Smith att tacka nej till Mr. Martins (Connor Swindells) frieri. Normalt är det ett oerhört dåligt upplägg för en film, tanken är att man ska sympatisera för huvudkaraktären. Dock är det så snyggt gjort och upplagt att man köper det. Emmas elakheter blir till hennes charm. Mestadels är detta på grund av Mr Knightley (Johnny Flynn) som konstant påpekar de brister hos henne som vi ser och stör oss på. Han gör henne mer mänsklig och lättare att tycka om. Kanske är detta för att Johnny Flynn var född till att spela en godsherre på 1800-talet.
Något som måste nämnas är de två komiska genierna som lyser i varenda scen de är med i. Som man gör att man ler så fort de dyker upp. Den ena är Miranda Hart i rollen som Miss Bates. Få skulle kunna göra denna kvinna, som pratar konstant nonsens, så extremt älskvärd. Den andra är Bill Nighy som briljerar i rollen som Emmas pappa. Hans små egenheter lyfter hela familjen. Detta är bara två exempel på exemplarisk rollsättning. Sanningen är att samtliga roller är perfekt tillsatta.
"Emma" är den perfekta mysfilmen och borde stå högst upp på filmlistan när höstens mörker närmar sig.
Olikt många andra filmer från denna tidsepok är denna film en riktig färgklick. Kostymerna och scenografin ger berättelsen liv och bidrar till den lättsamma stämningen i filmen. Det gör även soundtracket som hela tiden håller oss som åskådare på gott humör. Dessa delar i sig gör filmen klart sevärd.
När Jane Austen skrev "Emma" ville hon skriva en karaktär som ingen skulle gilla. Detta har Anya Taylor-Joy tagit fasta på i sin rolltolkning och lyckas galant. Majoriteten av tiden står man som åskådare på alla andras sida. Exempelvis vill man kasta något på TV:n när Emma får Miss Smith att tacka nej till Mr. Martins (Connor Swindells) frieri. Normalt är det ett oerhört dåligt upplägg för en film, tanken är att man ska sympatisera för huvudkaraktären. Dock är det så snyggt gjort och upplagt att man köper det. Emmas elakheter blir till hennes charm. Mestadels är detta på grund av Mr Knightley (Johnny Flynn) som konstant påpekar de brister hos henne som vi ser och stör oss på. Han gör henne mer mänsklig och lättare att tycka om. Kanske är detta för att Johnny Flynn var född till att spela en godsherre på 1800-talet.
Något som måste nämnas är de två komiska genierna som lyser i varenda scen de är med i. Som man gör att man ler så fort de dyker upp. Den ena är Miranda Hart i rollen som Miss Bates. Få skulle kunna göra denna kvinna, som pratar konstant nonsens, så extremt älskvärd. Den andra är Bill Nighy som briljerar i rollen som Emmas pappa. Hans små egenheter lyfter hela familjen. Detta är bara två exempel på exemplarisk rollsättning. Sanningen är att samtliga roller är perfekt tillsatta.
"Emma" är den perfekta mysfilmen och borde stå högst upp på filmlistan när höstens mörker närmar sig.
EXTRAMATERIALET
Bland extramaterialet finns korta filmer om arbetet bakom filmen. Allt från vem Autumn de Wilde är som regissör till arbetet med att göra berättelsen så verklighetstrogen som möjligt till sin tidsperiod. Det är absolut intressant för den som gillar att fördjupa sig i berättelsen, men tillför inte så mycket mer än så.
Det som är värt att se är de bortklippta scenerna. Bland annat får man en scen där Emma möter Jane i slutet vilket ger ett slut där fler trådar knyts samman. Ändå är det de extra scenerna med Bill Nighy som gör det värt mödan.
Det som är värt att se är de bortklippta scenerna. Bland annat får man en scen där Emma möter Jane i slutet vilket ger ett slut där fler trådar knyts samman. Ändå är det de extra scenerna med Bill Nighy som gör det värt mödan.
TRE SAKER
1. Detta är första långfilmen för regissören Autumn de Wilde.
2. Skådespelerskan Mia Goth var tilltänkt till rollen som Miss Smith för regissören trodde att hon och Anya Taylor-Joy, som spelar Emma, skulle bli bra vänner. Det hon inte visste var att de spelat tillsammans tidigare och redan blivit bästa vänner.
3. Samtliga skådespelare spelar alla instrument i scenerna själva.
2. Skådespelerskan Mia Goth var tilltänkt till rollen som Miss Smith för regissören trodde att hon och Anya Taylor-Joy, som spelar Emma, skulle bli bra vänner. Det hon inte visste var att de spelat tillsammans tidigare och redan blivit bästa vänner.
3. Samtliga skådespelare spelar alla instrument i scenerna själva.
EMMA ÅKERLIND (2020-08-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
