Ännu en historisk hjälte i mängden
FILMEN"Molokai" är ingen visuellt rolig film. Visst finns där några scener med fint foto men då den skildrar ett spetälskeutbrott på en liten ö tillhörande Hawaii så vill det till att man är förberedd på vad som väntar. Spetälska är en av de mest synliga sjukdomar jag kan komma på och det ser inte trevligt ut.
Filmen, regisserad av Paul Cox, har tagit sitt namn efter ön som är spelplats för det här dramat. Från 1866 användes delar av ön, hänsynslöst, som avstjälpningsplats för de som drabbats av spetälska. Invånarna på Hawaii saknade immunitet mot sjukdomar som resande från Europa och Asien tog med sig och drabbades därför hårt där spetälskan var en av de värsta farsoterna.
I inledningen av filmen får vi se en ung kvinna i en vit sjukhussärk som står med bister min och nedböjt huvud medan en äldre, vit, läkare går runt henne och petar och mäter. Att de drabbade på ön stod lågt i kurs är en underdrift och det tillståndet etableras omgående.
Belgaren, och tillika katolska prästen, Damien anmäler sig frivilligt till att resa till Molokai för att starta upp en församling och frälsa de sjuka och till en början gör han det med viss framgång. Trots att han förfasas över sjukdomens härjningar och hur människorna behandlas så kämpar han oförtrutet vidare för att förbättra deras tillvaro.
Efter att ha fått i gång sin församling fortsätter han att be om resurser för att bygga upp ett ordentligt sjukhus och sedan för att få dit ett antal nunnor för att agera sjuksystrar. Vid ett tillfälle åker han till fastlandet för att träffa kyrkans lokala överhuvud samt premiärministern för att förmå dem att bidra med mer resurser. Där blir han i stället informerad om att om han åker tillbaka till ön så blir han förbjuden att lämna den under de rådande karantänlagarna. Damien förstår först ingenting och bedyrar att han inte är smittad, men han förstår till slut att ledarna inte är intresserade av att tilldela resurser till något man helst inte vill kännas vid.
Det är ingen dussinhistoria man försöker sig på att berätta, även om den här typen av historier går flera på dussinet, och prästen Damien blev något utav en folkhjälte på Hawaii för sina uppoffringar. Att han själv, till slut, själv drog på sig sjukdomen har inte minskat hans eftermäle. Men filmen som sådan saknar något som lyfter berättelsen över de andra i samma genre.
Från början till slut påminner den mig hela tiden om den mäktiga "The Mission" som kom 13 år tidigare och som på sitt sätt berättar om en annan präst som flyttar ut i den okristna vildmarken i Sydamerikas djungler för att skydda befolkningen från européernas hänsynslösa skövlingar och tyranneri. Och varje gång jag tänker på den, inte minst Chris Menges Oscarvinnande foto, så bleknar "Molokai" i jämförelse. Och det är trist, för i rollistan så kryllar det av namn som var och en för sig borgar för kvalitet: Peter O’Toole, Alice Kriege, Kris Kristofferson, Sam Neill och fler. Problemet är att dessa inte ges tillräckligt utrymme att lyfta historien.
Visst är "Molokai" en habil film och har du inte sett mycket av den här typen av historiska draman som fokuserar på en individs hjältedåd så kommer den att göra visst intryck. Men det är verkligen ingen "The Mission".
Filmen, regisserad av Paul Cox, har tagit sitt namn efter ön som är spelplats för det här dramat. Från 1866 användes delar av ön, hänsynslöst, som avstjälpningsplats för de som drabbats av spetälska. Invånarna på Hawaii saknade immunitet mot sjukdomar som resande från Europa och Asien tog med sig och drabbades därför hårt där spetälskan var en av de värsta farsoterna.
I inledningen av filmen får vi se en ung kvinna i en vit sjukhussärk som står med bister min och nedböjt huvud medan en äldre, vit, läkare går runt henne och petar och mäter. Att de drabbade på ön stod lågt i kurs är en underdrift och det tillståndet etableras omgående.
Belgaren, och tillika katolska prästen, Damien anmäler sig frivilligt till att resa till Molokai för att starta upp en församling och frälsa de sjuka och till en början gör han det med viss framgång. Trots att han förfasas över sjukdomens härjningar och hur människorna behandlas så kämpar han oförtrutet vidare för att förbättra deras tillvaro.
Efter att ha fått i gång sin församling fortsätter han att be om resurser för att bygga upp ett ordentligt sjukhus och sedan för att få dit ett antal nunnor för att agera sjuksystrar. Vid ett tillfälle åker han till fastlandet för att träffa kyrkans lokala överhuvud samt premiärministern för att förmå dem att bidra med mer resurser. Där blir han i stället informerad om att om han åker tillbaka till ön så blir han förbjuden att lämna den under de rådande karantänlagarna. Damien förstår först ingenting och bedyrar att han inte är smittad, men han förstår till slut att ledarna inte är intresserade av att tilldela resurser till något man helst inte vill kännas vid.
Det är ingen dussinhistoria man försöker sig på att berätta, även om den här typen av historier går flera på dussinet, och prästen Damien blev något utav en folkhjälte på Hawaii för sina uppoffringar. Att han själv, till slut, själv drog på sig sjukdomen har inte minskat hans eftermäle. Men filmen som sådan saknar något som lyfter berättelsen över de andra i samma genre.
Från början till slut påminner den mig hela tiden om den mäktiga "The Mission" som kom 13 år tidigare och som på sitt sätt berättar om en annan präst som flyttar ut i den okristna vildmarken i Sydamerikas djungler för att skydda befolkningen från européernas hänsynslösa skövlingar och tyranneri. Och varje gång jag tänker på den, inte minst Chris Menges Oscarvinnande foto, så bleknar "Molokai" i jämförelse. Och det är trist, för i rollistan så kryllar det av namn som var och en för sig borgar för kvalitet: Peter O’Toole, Alice Kriege, Kris Kristofferson, Sam Neill och fler. Problemet är att dessa inte ges tillräckligt utrymme att lyfta historien.
Visst är "Molokai" en habil film och har du inte sett mycket av den här typen av historiska draman som fokuserar på en individs hjältedåd så kommer den att göra visst intryck. Men det är verkligen ingen "The Mission".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen har belgiska producenter som enligt uppgifter ska ha kommit ihop sig med regissören Paul Cox rejält. Till slut gav de honom sparken så fort den sista dagen av filmande var avslutad men på något sätt lyckades Cox senare återfå originalnegativen och ligger bakom en egen version av filmen. Jag har dock inte lyckats utröna om den här utgåvan är signerad Cox eller de ursprungliga producenterna.
2. I filmen använde man sig av statister som var överlevande spetälskeoffer boendes på ön. Faktum är att större delen av filmen spelades in på plats i en av kolonierna på Molokai.
3. De som identifierades som smittade och blev skickade till ön dödförklarades samtidigt. De ansågs vara hopplösa fall. Karantänlagarna på ön Molokai behölls under det amerikanska styret och avskaffades inte förrän 1969.
2. I filmen använde man sig av statister som var överlevande spetälskeoffer boendes på ön. Faktum är att större delen av filmen spelades in på plats i en av kolonierna på Molokai.
3. De som identifierades som smittade och blev skickade till ön dödförklarades samtidigt. De ansågs vara hopplösa fall. Karantänlagarna på ön Molokai behölls under det amerikanska styret och avskaffades inte förrän 1969.
THOMAS HELSING (2020-09-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
