Spänning och trams växelvis
FILMENEn film som jag är barnsligt förtjust i - och fått försvara min kärlek för - är "Starship Troopers" (1997). Paul Verhoevens film baserad på Robert A. Heinleins bok kombinerade militäraction med alien invasion och lite skruvad humor på ett sätt som tilltalade mig något vansinnigt. "The Tomorrow War" tangerar i sina bästa stunder exakt samma känsla, men har en plott som emellanåt är svår att ta på allvar och faller stundtals in i det sentimentalt smetiga. Det gjorde aldrig "Starship Troopers".
Huvudperson är Chris Pratt som spelar en ex-militär som numera är lärare. Dan Forester har större ambitioner men är i grund och botten en familjeman som vill ägna tid åt sin fru och dotter, en dotter som gärna vill att han ska titta på fotbolls-VM med honom. Det vill säga det VM som äger rum nästa år. Mitt i finalmatchen dyker plötsligt människor upp ur tomma intet som dramatiskt proklamerar att de är från 30 år framåt i tiden där mänskligheten är i ett synnerligen blodigt krig med utomjordiska monster och nu behöver framtiden nutidens hjälp.
Allting förklaras noggrant i klassisk nyhetsexposition. Framtidens forskare har hittat på ett sätt att transportera folk fram och tillbaka i tiden och kan på så vis hämta militära trupper från nu som kan strida i morgondagens krig. Men det är ett tufft krig och de som kommer tillbaka efter sina sju dagar långa uppdrag är betydligt färre än de som åkt dit. Snart börjar framtiden kräva otränade, vanliga människor till fronten och givetvis blir Dan så småningom en som värvas. Något går allvarligt fel när han landar i framtiden och han hamnar direkt i stridens hetta där det gäller att utnyttja sina militära kunskaper snabbt och lyssna noggrant på den styrande överste (Yvonne Strahovski) som guidar honom. Det ska visa sig att Dan har ett extra viktigt uppdrag att ta hand om.
Filmen lyckas snabbt bygga upp en bra spänning. Grundpremissen är lite fånig, men det blir ändå kittlande. Hotet känns allvarligt och smart nog hålls vi tittare på halster när det gäller vad det faktiskt är mänskligheten slåss mot. Det dröjer nästan en timme innan det blir tydligt och vi inser att det är en motståndare och ett krig som är väldigt allvarligt. En bra och effektiv monsterdesign.
Storymässigt känner man efter ett tag att slutet borde vara nära, men då är det en ganska ordentlig bit kvar av filmen. Det är ett fiffigt sätt att använda en inarbetad dramaturgi inom en typ av genrefilm för att på sätt och vis lura tittaren och sedan smacka in en sista akt som tar en lite annorlunda inriktning. Sådana detaljer gillar jag, även om filmen i sin helhet är lite fladdrig. Jag har inte tråkigt när jag ser den, men stundtals blir det väldigt enahanda pangpangande och bitvis får man helt enkelt tugga i sig rätt mycket fånigheter och trams för att komma vidare. Är man beredd på det blir det en ganska kul stund att se "The Tomorrow War". Det är lite av en B-film med A-budget.
Mindre kul är det dock att läsa att en uppföljare är under planering. Det känns som en enkelresa till soptunnan. Varför inte nöja sig med bara denna film?
Huvudperson är Chris Pratt som spelar en ex-militär som numera är lärare. Dan Forester har större ambitioner men är i grund och botten en familjeman som vill ägna tid åt sin fru och dotter, en dotter som gärna vill att han ska titta på fotbolls-VM med honom. Det vill säga det VM som äger rum nästa år. Mitt i finalmatchen dyker plötsligt människor upp ur tomma intet som dramatiskt proklamerar att de är från 30 år framåt i tiden där mänskligheten är i ett synnerligen blodigt krig med utomjordiska monster och nu behöver framtiden nutidens hjälp.
Allting förklaras noggrant i klassisk nyhetsexposition. Framtidens forskare har hittat på ett sätt att transportera folk fram och tillbaka i tiden och kan på så vis hämta militära trupper från nu som kan strida i morgondagens krig. Men det är ett tufft krig och de som kommer tillbaka efter sina sju dagar långa uppdrag är betydligt färre än de som åkt dit. Snart börjar framtiden kräva otränade, vanliga människor till fronten och givetvis blir Dan så småningom en som värvas. Något går allvarligt fel när han landar i framtiden och han hamnar direkt i stridens hetta där det gäller att utnyttja sina militära kunskaper snabbt och lyssna noggrant på den styrande överste (Yvonne Strahovski) som guidar honom. Det ska visa sig att Dan har ett extra viktigt uppdrag att ta hand om.
Filmen lyckas snabbt bygga upp en bra spänning. Grundpremissen är lite fånig, men det blir ändå kittlande. Hotet känns allvarligt och smart nog hålls vi tittare på halster när det gäller vad det faktiskt är mänskligheten slåss mot. Det dröjer nästan en timme innan det blir tydligt och vi inser att det är en motståndare och ett krig som är väldigt allvarligt. En bra och effektiv monsterdesign.
Storymässigt känner man efter ett tag att slutet borde vara nära, men då är det en ganska ordentlig bit kvar av filmen. Det är ett fiffigt sätt att använda en inarbetad dramaturgi inom en typ av genrefilm för att på sätt och vis lura tittaren och sedan smacka in en sista akt som tar en lite annorlunda inriktning. Sådana detaljer gillar jag, även om filmen i sin helhet är lite fladdrig. Jag har inte tråkigt när jag ser den, men stundtals blir det väldigt enahanda pangpangande och bitvis får man helt enkelt tugga i sig rätt mycket fånigheter och trams för att komma vidare. Är man beredd på det blir det en ganska kul stund att se "The Tomorrow War". Det är lite av en B-film med A-budget.
Mindre kul är det dock att läsa att en uppföljare är under planering. Det känns som en enkelresa till soptunnan. Varför inte nöja sig med bara denna film?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är ännu en i raden av planerade storfilmer som fick sina förutsättningar förändrade av Coronapandemin. Paramount sålde filmen till Amazon Prime Video för 200 miljoner dollar.
2. J.K. Simmons dyker upp och spelar Chris Pratts pappa. Man kan säga att far och son inte har någon vidare relation och dialogen blir vass och spydig. Simmons är som alltid helt underbar att se som osympatisk och cynisk figur, här extra vältränad och på sitt sätt stenhård. Kemin fungerar dessutom riktigt bra med Pratt.
3. Regissör till filmen är Chris McKay som senast gjorde "The Lego Batman Movie".
2. J.K. Simmons dyker upp och spelar Chris Pratts pappa. Man kan säga att far och son inte har någon vidare relation och dialogen blir vass och spydig. Simmons är som alltid helt underbar att se som osympatisk och cynisk figur, här extra vältränad och på sitt sätt stenhård. Kemin fungerar dessutom riktigt bra med Pratt.
3. Regissör till filmen är Chris McKay som senast gjorde "The Lego Batman Movie".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
