Ett kliv rakt in i mörkret
FILMENJag är väldigt glad över att "Kärlek & anarki" fick komma tillbaka för en andra säsong och jag är dessutom väldigt glad över att säsongen inte är en är trött upprepning av den första, utan att den vågar utforska nya spår genom att kliva rakt in i mörkret. Självklart är serien fortfarande humoristisk och rolig, men den är samtidigt avsevärt mer allvarlig med tunga inslag om sorg och psykisk ohälsa.
När vi träffar Sofie (Ida Engvoll) den här gången har hon separerat från Johan (Johannes Kuhnke) och flyttat till en egen lägenhet. Den är kanske lite väl liten, men den räcker för henne och de två barnen de veckor som är hennes. Riktigt vad hon ska jobba med vet hon inte och lite på vinst och förlust kliver hon in på förlaget Lund & Lagerstedt igen och blir omedelbart indragen i ett möte. Det går knackigt för förlaget och något nytt måste hända och Sofie lägger fram lite tankar om hur man kan få nya investerare och av en ren händelse springer hon senare in i en bekant som är villig att trycka in lite pengar i förlaget om Sofie går in som vd. Det har nuvarande, extremt konflikträdda vd:n Ronny (Björn Kjellman) ingenting emot och han blir i stället litterär chef. Förläggarna Freidrich (Reine Brynolfsson) och Denise (Gizem Erdogan) glider med och Freidrich tjatar till sig ett eget imprint. Resten av förlaget vill egentligen få bort honom och hoppas därför att han ska köra sitt eget skepp ner i djupet så att det blir en anledning att sparka honom.
På förlaget finns även receptionisten Caroline (Carla Sehn) som är vrålförälskad i it-teknikern Max (Björn Mosten) som ju har ett förhållande med Sofie. Eller vad man ska kalla det. Något har de i alla fall.
Men sen händer något. Sofies pappa Lars (Lars Väringer) dör. Inte bara det, han tar sitt eget liv och detta blir en hemlighet Sofie håller inom sig. Men det gör också att hon blir extremt påverkad. Pappan spökar för henne och det blir allt svårare för henne att hantera jobb och relationer. Problemen på jobbet hopar sig då Sofie lagt fram en kontroversiell idé om att dela in förlagets författare i ett A- och ett B-lag där B-laget ska få bekosta sina egna böcker, något som inte är speciellt populärt någonstans. Det måste hanteras, precis som konsekvenser av väldigt känsliga inslag i några av förlagets böcker. I allt detta fungerar det inte längre med Max, även om både han och Sofie fortsätter att ge varandra obekväma uppgifter som de "måste" göra (otroligt roliga inslag i serien som är ganska jobbiga att se) och Sofie motar sin ångest med sex med diverse mer eller mindre märkliga partners. Parallellt hamnar Max i ett förhållande med Caroline men han märker ju att något inte är som det ska med Sofie. Vad kan han göra?
Precis som sist handlar det om åtta avsnitt som är varierade och individuella samtidigt som flera trådar går genom hela säsongen. Jag gillar det skarpt och som jag redan har varit inne på är jag väldigt glad i att säsongen är så pass varierad och annorlunda jämfört med den förra samtidigt som det fortfarande är samma serie helt och hållet.
Roligt och tänkvärt om vartannat och nu håller jag alla tummar jag kan få tag på för att det kommer mer.
När vi träffar Sofie (Ida Engvoll) den här gången har hon separerat från Johan (Johannes Kuhnke) och flyttat till en egen lägenhet. Den är kanske lite väl liten, men den räcker för henne och de två barnen de veckor som är hennes. Riktigt vad hon ska jobba med vet hon inte och lite på vinst och förlust kliver hon in på förlaget Lund & Lagerstedt igen och blir omedelbart indragen i ett möte. Det går knackigt för förlaget och något nytt måste hända och Sofie lägger fram lite tankar om hur man kan få nya investerare och av en ren händelse springer hon senare in i en bekant som är villig att trycka in lite pengar i förlaget om Sofie går in som vd. Det har nuvarande, extremt konflikträdda vd:n Ronny (Björn Kjellman) ingenting emot och han blir i stället litterär chef. Förläggarna Freidrich (Reine Brynolfsson) och Denise (Gizem Erdogan) glider med och Freidrich tjatar till sig ett eget imprint. Resten av förlaget vill egentligen få bort honom och hoppas därför att han ska köra sitt eget skepp ner i djupet så att det blir en anledning att sparka honom.
På förlaget finns även receptionisten Caroline (Carla Sehn) som är vrålförälskad i it-teknikern Max (Björn Mosten) som ju har ett förhållande med Sofie. Eller vad man ska kalla det. Något har de i alla fall.
Men sen händer något. Sofies pappa Lars (Lars Väringer) dör. Inte bara det, han tar sitt eget liv och detta blir en hemlighet Sofie håller inom sig. Men det gör också att hon blir extremt påverkad. Pappan spökar för henne och det blir allt svårare för henne att hantera jobb och relationer. Problemen på jobbet hopar sig då Sofie lagt fram en kontroversiell idé om att dela in förlagets författare i ett A- och ett B-lag där B-laget ska få bekosta sina egna böcker, något som inte är speciellt populärt någonstans. Det måste hanteras, precis som konsekvenser av väldigt känsliga inslag i några av förlagets böcker. I allt detta fungerar det inte längre med Max, även om både han och Sofie fortsätter att ge varandra obekväma uppgifter som de "måste" göra (otroligt roliga inslag i serien som är ganska jobbiga att se) och Sofie motar sin ångest med sex med diverse mer eller mindre märkliga partners. Parallellt hamnar Max i ett förhållande med Caroline men han märker ju att något inte är som det ska med Sofie. Vad kan han göra?
Precis som sist handlar det om åtta avsnitt som är varierade och individuella samtidigt som flera trådar går genom hela säsongen. Jag gillar det skarpt och som jag redan har varit inne på är jag väldigt glad i att säsongen är så pass varierad och annorlunda jämfört med den förra samtidigt som det fortfarande är samma serie helt och hållet.
Roligt och tänkvärt om vartannat och nu håller jag alla tummar jag kan få tag på för att det kommer mer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I något avsnitt hittar vi både Björn Kjellman och Reine Brynolfsson i en inspelningsstudio för ljudböcker. Ganska komiskt i och med att båda två är några av Sveriges mest älskade ljudboksinläsare.
2. Ännu mer komiskt då att Kjellmans karaktär är ganska usel på att läsa in en text...
3. ...och ytterligare mer komiskt är att han även verkar vara riktigt usel på att skriva. I ett avsnitt fejkar han en novell som ska föreställa vara skriven av en ung person från "orten" och blir fullständigt nedsågad av en av Sveriges största författare.
2. Ännu mer komiskt då att Kjellmans karaktär är ganska usel på att läsa in en text...
3. ...och ytterligare mer komiskt är att han även verkar vara riktigt usel på att skriva. I ett avsnitt fejkar han en novell som ska föreställa vara skriven av en ung person från "orten" och blir fullständigt nedsågad av en av Sveriges största författare.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
