Genrekollijox som utmanar tittaren

FILMEN

I DVDKritik.se:s system har vi, om jag räknat rätt, 28 definierade genrer som borde täcka upp det mesta vi har recenserat sedan starten 2006. Noah Baumbachs senaste film ställer till vissa problem. Vad är det egentligen för genre på filmen? Den börjar som ett klassiskt Baumbach-drama åt det intellektuella hållet. Sen helt plötsligt blir det science fiction-skräck som helt oväntat doppar tån i värsta "Ett päron till farsa"-komedin innan den landar i en sorts thriller som inte den heller kan hålla sig borta från lättare komiska inslag. Och hela tiden är det lite småskruvat. Vad är detta egentligen?

Till att börja med är den baserad på en bok av Don DeLillo från 1985. Läser man en beskrivning av boken så faller bitarna på plats: "Vitt brus är mycket på en gång: en såpopera, en katastrofroman, en universitetsroman, en mordhistoria, en meditation över vår tids dödsskräck, en satir över konsumismen."

Notera att här klämdes det in ytterligare några genrer av bara farten...

Jag var inte helt förberedd på detta när jag såg filmen och det hade nog inte skadat med lite förutsättningar innan jag tog mig an de 136 minuterna. Om jag hade oändligt med tid skulle jag nog vilja se om filmen med alla dessa förutsättningar på plats för att få en lite mer rättvis upplevelse av historien.

Det är i början av 80-talet och Adam Driver spelar Jack Gladney, karismatisk universitetsprofessor med smått tveksamma "Avancerade Hitler-studier" som ämne. Jack kan entusiasmera både studenter och kollegor och extra förtjust är Murray Siskind (Don Cheadle) som försöker skapa något liknande kring Elvis. Jack är gift med Babette (Greta Gerwig) och de är båda inne på sitt fjärde äktenskap, vilket betyder att barnaskaran består av både gemensamma och barn från tidigare förhållanden. Denise (Raffey Cassidy), Babettes dotter, noterar att hennes mamma då och då knaprar ett piller. Det gör henne orolig. Pillret heter Dylar och verkar inte finnas på marknaden. Hon berättar detta för Jack som inte blir lika orolig. Inte än.

Det som vänder upp och ned på familjens och traktens vardag är när en tankbil krockar med ett tåg och någon form av kemikalie antänds och en svart, otäck rök sprider sig över himlen. Först finns det ingen uppenbar anledning till oro, anser Jack, men snart så tvingas familjen evakuera sitt hem och det okända hotet skapar en otäck stämning som leder till akut dödsångest när Jack under ett kort ögonblick exponeras för molnet. Har han blivit smittad av något och hur märker man det i så fall? Parallellt ökar frågorna kring Babettes piller. Vad är det hon stoppar i sig egentligen?

Jag återkommer till att jag verkligen skulle vilja ha vetat att berättelsen är ett hopkok av en massa olika genrer för den går inte riktigt hem hos mig efter en titt. I detta nu är det sekvensen av filmen där vi hamnar i ett sorts science fiction/skräck-format som jag gillar mest. Känslan är genuint otäck och det hjälper till att filmen utspelar sig runt 1984 där den enda informationskällan folk har är radiosändningar. Ett begränsat nyhetsflöde som hjälper till att skapa stämningen.

Men det är ju som sagt bara en sekvens av filmen. Det finns några andra skräckinslag som också fungerar bra så rent spontant känner jag att det skulle vara väldigt intressant att se Noah Baumbach göra en renodlad skräckfilm någon gång i framtiden.

"Vitt brus" utmanar tittaren, men om förutsättningarna är de rätta kan filmupplevelsen nog bli ganska givande. Jag känner att jag missat lite av poängen med filmen och skulle som sagt vilja se om den, men att hitta tid till det just nu är helt omöjligt.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Adam Driver ser väldigt Chevy Chase-aktig ut i trist 80-talsfrisyr, gubbiga kläder och en liten plufsmage, och i och med att han kör runt sin familj i en klassisk station wagon blir illusionen ännu tydligare.

2. Allra mest tydlig blir den i en sekvens som innefattar familjen, bilen och ett vattendrag. Det är så mycket "Ett päron till farsa" att det inte är klokt!

3. Don DeLillos bok, som jag faktiskt inte hört talas om, anses vara ett praktexempel på postmodern litteratur. Jag är lite överraskad att filmen dröjt så länge, men mina efterforskningar visar att filmatiseringar varit på gång i minst 25 år.


ANDERS JAKOBSON (2023-01-10)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (6)
20 senaste recensionerna i kategorin dramakomedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Dramakomedi
Format: Streamat
Utkomstår: 2023
Bolag: Netflix
Tema: Netflixoriginal
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
RECENSERAT DENNA DAG (30/1):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN DECEMBER
12 SENASTE
MUSIKUTGÅVORNA