Händelselöst fast ändå intressant
FILMENDet handlar om relationer och personporträtt i den här belgiska filmen från 2005. Storyn är medvetet mycket tunn, på gränsen till icke-existerande, när den timide mäklaren Dimitri inleder ett trevande förhållande med den lagerjobbande Cathy.
Vi följer deras ömsesidiga uppvaktande i en grå industristad, och får även en inblick i deras kollegors liv. Cathys flummiga jobbarkompis spår i händer och ordnar välgörenhetsdagar för indianer. Dimitris två närmsta kollegor är synnerligen neurotiska på var sitt sätt och bidrar med en del torr humor, samtidigt som deras öden är ganska tragiska.
En uppfriskande detalj är att "Ultranova", trots att den använder sig av den sortens skruvade karaktärer vi sett förr i dylika filmer, finner nya sätt att förhålla sig till dem på. Den flummiga jobbarkompisen till exempel framställs inte som någon tokrolig sanningsägare, utan som ledsam, vilsen och smått irriterande. Likväl är Dimitris överseriöse och bossige kollega inte någon bad guy som vi hatar, snarare en ensam och ömklig människa som vi kan känna empati för. Det viktigaste av allt är att vi i viss mån kan bry oss om samtliga karaktärer. Detta är filmens största förtjänst.
Skådespeleriet är mycket tillbakahållet och filmen är på det hela taget väldigt tystlåten, precis som de flesta av karaktärerna. Ett minimalistiskt elektroniskt soundtrack ackompanjerar vissa scener, men i övrigt är allt så stilla att när en airbag mot slutet utlöses med en högljudd smäll är effekten chockerande.
"Ultranova" känns som att sitta och se ut genom köksfönstret en regning tisdagseftermiddag. Det är grått och melankoliskt, och inte mycket händer. Men filmen har ändå någon sorts x-faktor som får mig att vilja bli kvar framför den.
Vi följer deras ömsesidiga uppvaktande i en grå industristad, och får även en inblick i deras kollegors liv. Cathys flummiga jobbarkompis spår i händer och ordnar välgörenhetsdagar för indianer. Dimitris två närmsta kollegor är synnerligen neurotiska på var sitt sätt och bidrar med en del torr humor, samtidigt som deras öden är ganska tragiska.
En uppfriskande detalj är att "Ultranova", trots att den använder sig av den sortens skruvade karaktärer vi sett förr i dylika filmer, finner nya sätt att förhålla sig till dem på. Den flummiga jobbarkompisen till exempel framställs inte som någon tokrolig sanningsägare, utan som ledsam, vilsen och smått irriterande. Likväl är Dimitris överseriöse och bossige kollega inte någon bad guy som vi hatar, snarare en ensam och ömklig människa som vi kan känna empati för. Det viktigaste av allt är att vi i viss mån kan bry oss om samtliga karaktärer. Detta är filmens största förtjänst.
Skådespeleriet är mycket tillbakahållet och filmen är på det hela taget väldigt tystlåten, precis som de flesta av karaktärerna. Ett minimalistiskt elektroniskt soundtrack ackompanjerar vissa scener, men i övrigt är allt så stilla att när en airbag mot slutet utlöses med en högljudd smäll är effekten chockerande.
"Ultranova" känns som att sitta och se ut genom köksfönstret en regning tisdagseftermiddag. Det är grått och melankoliskt, och inte mycket händer. Men filmen har ändå någon sorts x-faktor som får mig att vilja bli kvar framför den.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. "Ultranova" är regisserad av Bouli Lanners, en Belgisk komiker som agerat i filmer som "En långvarig förlovning" och nyligen "Asterix på olympiaden".
2. Detta är den första film jag sett som använder en airbag för att säga något djupare om det mänskliga tillståndet.
3. Läs inte på dvd-fodralets baksida. Den avslöjar hela "handlingen".
2. Detta är den första film jag sett som använder en airbag för att säga något djupare om det mänskliga tillståndet.
3. Läs inte på dvd-fodralets baksida. Den avslöjar hela "handlingen".
JOEL FORNBRANT (2008-07-03)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
