Två klasskådespelare lyfter inte filmen
FILMENTvå klasskådespelare från olika generationer möts i "The Good Heart". Brian Cox har under de senaste åren växt till att bli ett "säkert kort" för mig. En skådespelare som kan gå in i vilken roll som helst och göra något intressant av den. Paul Dano är många, många år yngre än Cox men har efter det jag sett han göra goda chanser att bli en "Brian Cox" i framtiden.
Deras karaktärer möts i en sjukhussal. Dano spelar uteliggaren Lucas som hamnat där efter ett misslyckats självmordsförsök, medan Jacques (Cox) har haft krångel med hjärtat för femtioelfte gången. De är varandras motsatser. Jacques är en butter och råbarkad barägare med väldigt specifika tankar om vad en bar är och hur man ska vara mot sina kunder, och till och med vilka som får bli hans kunder. Lucas är naiv och godtrogen och sätter alltid alla andra framför sig själv. Han är vänlig, vilket Jacques senare ska lista som en dålig egenskap.
På något sätt gör Lucas ett intryck på Jacques under deras sjukhustid tillsammans och den senare beslutar sig för att ta uteliggaren under sina vingar, oavsett om han vill det eller inte. Hjärtat går inte att laga hur många gånger som helst och någon måste ta över baren, så varför inte Lucas? Nu ska han lära ynglingen allt han kan.
Det blir någon sorts märklig variant av Tom Cruise-klassikern "Cocktail" av "The Good Heart", fast med en skruttig liten bakgrändsbar som lärosal och någon mix av Statler och Waldorf (de sura gubbarna på balkongen i "Mupparna") som lärare. Det är en märklig vänskapsrelation som tar form där en person förmedlar onyanserad kunskap och den andra bara lyssnar och tar in utan att få ha några egna tankar och värderingar. Märkligt, som sagt, men både Cox och Dano har exakt rätt egenskaper i sitt skådespeleri för att rollfigurerna ska fungera tillsammans.
Däremot haltar filmen som helhet en smula. Jag känner inte riktigt att historien går in i mig. Historien känns lite ensidig på något sätt, trots att det händer en hel del. En förvirrad rysk ung kvinna kommer in i baren och rör om en hel del i historien, men det räcker inte riktigt. Å andra sidan har filmen en fin, om än lite tragisk slutkläm som rundar av historien på ett bra sätt. Ingen dålig film, men den kunde ha varit bättre.
Deras karaktärer möts i en sjukhussal. Dano spelar uteliggaren Lucas som hamnat där efter ett misslyckats självmordsförsök, medan Jacques (Cox) har haft krångel med hjärtat för femtioelfte gången. De är varandras motsatser. Jacques är en butter och råbarkad barägare med väldigt specifika tankar om vad en bar är och hur man ska vara mot sina kunder, och till och med vilka som får bli hans kunder. Lucas är naiv och godtrogen och sätter alltid alla andra framför sig själv. Han är vänlig, vilket Jacques senare ska lista som en dålig egenskap.
På något sätt gör Lucas ett intryck på Jacques under deras sjukhustid tillsammans och den senare beslutar sig för att ta uteliggaren under sina vingar, oavsett om han vill det eller inte. Hjärtat går inte att laga hur många gånger som helst och någon måste ta över baren, så varför inte Lucas? Nu ska han lära ynglingen allt han kan.
Det blir någon sorts märklig variant av Tom Cruise-klassikern "Cocktail" av "The Good Heart", fast med en skruttig liten bakgrändsbar som lärosal och någon mix av Statler och Waldorf (de sura gubbarna på balkongen i "Mupparna") som lärare. Det är en märklig vänskapsrelation som tar form där en person förmedlar onyanserad kunskap och den andra bara lyssnar och tar in utan att få ha några egna tankar och värderingar. Märkligt, som sagt, men både Cox och Dano har exakt rätt egenskaper i sitt skådespeleri för att rollfigurerna ska fungera tillsammans.
Däremot haltar filmen som helhet en smula. Jag känner inte riktigt att historien går in i mig. Historien känns lite ensidig på något sätt, trots att det händer en hel del. En förvirrad rysk ung kvinna kommer in i baren och rör om en hel del i historien, men det räcker inte riktigt. Å andra sidan har filmen en fin, om än lite tragisk slutkläm som rundar av historien på ett bra sätt. Ingen dålig film, men den kunde ha varit bättre.
EXTRAMATERIALET
Det finns sju borttagna scener att titta på, och de flesta av dem fungerar faktiskt riktigt bra som de är. Det blir som små, väldigt korta kortfilmer och det är inte så dumt faktiskt.
TRE SAKER
1. Anledningen till att Jacques hamnar på sjukan i filmens inledning börjar med ett avslappningskassettband som får totalt motsatt effekt.
2. De som tycker att Bloody Mary är en smarrig drink får i denna film ett alternativt recept att testa.
3. Filmen är skriven och regisserad av den unga isländska filmskaparen Dagur Kári.
2. De som tycker att Bloody Mary är en smarrig drink får i denna film ett alternativt recept att testa.
3. Filmen är skriven och regisserad av den unga isländska filmskaparen Dagur Kári.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Paul Dano (16)
Paul Dano (16)
