Välgjord kultfilm
FILMENDe flesta kultfilmer har man i alla fall hört talas om, men italienska "Flashman" var till alldeles nyligen helt obekant för mig. Filmen gjordes i kölvattnet av "Batman"-tv-serien på 60-talet och mycket är ganska likt; hjältens hemliga identitet, hjältens superkrafter och musiken - svängig med en plockande gitarr à la det klassiska "Batman"-temat.
Flashman (Paolo Gozlino) dyker upp först ca 20 minuter in i filmen och innan dess har vi introducerats till filmens samtliga skurkar. Allting börjar med att den kriminella ligaledaren Kid (Ivano Staccioli) har ihjäl en professor som uppfunnit ett serum för göra djur - och i förlängningen människor - osynliga (och givetvis ett annat serum för att återställa synligheten).
Kid ska använda detta "vapen" för att råna banker, men i Londonbanken han valt ut pågår redan en annan kriminell verksamhet. En tjejliga håller nämligen på att byta ut falska sedlar mot riktiga på samtliga banker i London genom att bland annat förföra bankirerna. Bankiren i detta fall är Flashman som gått undercover som Clark Kent-liknande John Smith (otroligt hemligt namn, inte sant?).
John Smith blir alltså rånad, men som Flashman tar han upp kampen mot skurkarna och lyckas ta tillbaka pengarna, men listigt nog lägger han ihop ett och två och får sig själv (som John Smith) tillsammans med tjejskurken Alika anhållna för rånet. Kid blir lätt vansinnig över detta och ger sig in i fängelset och fritar Alika och de båda slår ihop sig. John Smith/Flashman lyckas i samband med detta lista ut vem den osynlige mannen är och kan under ytterligare en förklädnad lista ut att det nyblivna kriminalparet ska ta sig till Beirut för att råna världens rikaste man.
Flashmans verkliga hemliga identitet är Lord Burman, en rik smarting med en Alfred-liknande betjänt och en flower power-syster som hjälper till då och då. Tillsammans ger de sig iväg till Beirut och tar med sig den fumliga Scotland Yard-polisen Baxter (Jack Ary) som inte alls fattar någonting. I sann superhjälteanda får Flashman fullt schå med att stoppa skurkarna.
"Flashman" är för att vara vad den är en förvånansvärt välgjord film. Jag hade sett framför mig rena kalkonen med pinsamt kassa specialeffekter, men just det sistnämnda är faktiskt riktigt bra gjort. Utmaningen har varit att "gestalta" osynliga personer och det görs så klart genom svävande objekt (pistoler, cigaretter etc) i luften. Jag lyckas bara se några fiskelinor ibland, och blir emellanåt riktigt imponerad av effekterna, speciellt en nyckel som snurrar runt lite innan den glider in i ett nyckelhål.
Efter att ha sett filmen har jag lite svårt att lista ut vad som är Flashmans superkrafter. I min bedömning är han bara en vanlig människa med detektivdrag (à la Batman, igen...), även om han vid ett tillfälle hoppar 10 meter rätt upp i luften för att greppa tag i en helikopter. Sålunda är även Flashmans namn en gåta.
Filmen har ett ganska bra tempo och actionsekvenserna och deckargåtan luftas emellanåt upp med slapstickhumor som polisen Baxter står för. Han är Helan och Halvan och Dupont och Dupond i en och samma figur. Man ledsnar dock snabbt på Baxters trams - humorn känns förlegad och trist.
Som synes har man plockat en del inspiration från andra källor, men struntsamma - "Flashman" är vad den är, en charmig superhjältefilm à la 60-talet; välgjord, underhållande för stunden och - så klart - kultig.
Flashman (Paolo Gozlino) dyker upp först ca 20 minuter in i filmen och innan dess har vi introducerats till filmens samtliga skurkar. Allting börjar med att den kriminella ligaledaren Kid (Ivano Staccioli) har ihjäl en professor som uppfunnit ett serum för göra djur - och i förlängningen människor - osynliga (och givetvis ett annat serum för att återställa synligheten).
Kid ska använda detta "vapen" för att råna banker, men i Londonbanken han valt ut pågår redan en annan kriminell verksamhet. En tjejliga håller nämligen på att byta ut falska sedlar mot riktiga på samtliga banker i London genom att bland annat förföra bankirerna. Bankiren i detta fall är Flashman som gått undercover som Clark Kent-liknande John Smith (otroligt hemligt namn, inte sant?).
John Smith blir alltså rånad, men som Flashman tar han upp kampen mot skurkarna och lyckas ta tillbaka pengarna, men listigt nog lägger han ihop ett och två och får sig själv (som John Smith) tillsammans med tjejskurken Alika anhållna för rånet. Kid blir lätt vansinnig över detta och ger sig in i fängelset och fritar Alika och de båda slår ihop sig. John Smith/Flashman lyckas i samband med detta lista ut vem den osynlige mannen är och kan under ytterligare en förklädnad lista ut att det nyblivna kriminalparet ska ta sig till Beirut för att råna världens rikaste man.
Flashmans verkliga hemliga identitet är Lord Burman, en rik smarting med en Alfred-liknande betjänt och en flower power-syster som hjälper till då och då. Tillsammans ger de sig iväg till Beirut och tar med sig den fumliga Scotland Yard-polisen Baxter (Jack Ary) som inte alls fattar någonting. I sann superhjälteanda får Flashman fullt schå med att stoppa skurkarna.
"Flashman" är för att vara vad den är en förvånansvärt välgjord film. Jag hade sett framför mig rena kalkonen med pinsamt kassa specialeffekter, men just det sistnämnda är faktiskt riktigt bra gjort. Utmaningen har varit att "gestalta" osynliga personer och det görs så klart genom svävande objekt (pistoler, cigaretter etc) i luften. Jag lyckas bara se några fiskelinor ibland, och blir emellanåt riktigt imponerad av effekterna, speciellt en nyckel som snurrar runt lite innan den glider in i ett nyckelhål.
Efter att ha sett filmen har jag lite svårt att lista ut vad som är Flashmans superkrafter. I min bedömning är han bara en vanlig människa med detektivdrag (à la Batman, igen...), även om han vid ett tillfälle hoppar 10 meter rätt upp i luften för att greppa tag i en helikopter. Sålunda är även Flashmans namn en gåta.
Filmen har ett ganska bra tempo och actionsekvenserna och deckargåtan luftas emellanåt upp med slapstickhumor som polisen Baxter står för. Han är Helan och Halvan och Dupont och Dupond i en och samma figur. Man ledsnar dock snabbt på Baxters trams - humorn känns förlegad och trist.
Som synes har man plockat en del inspiration från andra källor, men struntsamma - "Flashman" är vad den är, en charmig superhjältefilm à la 60-talet; välgjord, underhållande för stunden och - så klart - kultig.
EXTRAMATERIALET
Man kan välja att se filmen med tafflig italiensk dubbning eller tafflig engelsk dubbning. Jag såg den på italienska eftersom det kändes mest rätt.
Det enda egentliga extramaterialet är ett litet bildgalleri med en handfull affischer och lobbykort. Kul att se, men det är över på en blinkning.
Det enda egentliga extramaterialet är ett litet bildgalleri med en handfull affischer och lobbykort. Kul att se, men det är över på en blinkning.
TRE SAKER
1. Jag hoppas att omslagets försäljningsargument "Av regissören till 'Sexy Girls Sexy Nights' och 'Sexy World by Night'" säger någon någonting...
2. Så vitt jag kan bedömma är filmen inspelad on location i London och Beirut, men just i London är det lite si och så med vilken sida av gatan man kör på och om ratten ska sitta till vänster eller höger...
3. Namnet Flashman och den röda dräkten fick mig initialt att tro att det handlade om någon sorts budgetvariant av The Flash, eller Blixten som han hette i Sverige, men Flashman har inga som helst likheter med den superhjälten.
2. Så vitt jag kan bedömma är filmen inspelad on location i London och Beirut, men just i London är det lite si och så med vilken sida av gatan man kör på och om ratten ska sitta till vänster eller höger...
3. Namnet Flashman och den röda dräkten fick mig initialt att tro att det handlade om någon sorts budgetvariant av The Flash, eller Blixten som han hette i Sverige, men Flashman har inga som helst likheter med den superhjälten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
