I rymden kan alla höra dig skrika
FILMENMitten av 90-talet var en rätt rutten tid för både science fiction och skräck, varav "Screamers" har mycket av det första och en del av det senare. Om det var en rädsla för att ta ut svängarna, avsaknad av stil eller dålig budget för dylika filmer vet jag inte, men majoriteten av genrerullarna från denna period känns daterade och oinspirerade. Så även "Screamers".
Manus skrevs bland andra av Dan O'Bannon ("Alien", "Return of the Living Dead") efter en historia av Philip K. Dick, och även om han kan sina b-filmer saknar storyn, som utspelas år 2078 på gruvplaneten Sirius 6B, förmåga att gripa tag i mig. Den är trots sina exotiska miljöer alldeles för underutvecklad för det.
I huvudrollen ser vi Peter Weller som den cyniske Överste Hendrickson. Han befinner sig mitt uppe i ett krig mot det ondskefulla gruvföretaget NEB, som slåss mot gruvarbetarnas fackförbund sen det uppdagats att det eftertraktade ämnet Berynium är radioaktivt och allmänt livsfarligt att hantera. Ett ledsamt faktum med tanke på att sagda substans inneburit slutet på solsystemets energiproblem.
För att skydda sig från NEB och dess soldater har gruvarbetarunionen utvecklat ett slags underjordiska små robotar, screamers, som söker upp och lemlästar fiender medelst vassa sågklingor samtidigt som de låter väldigt högt och illa. För Hendrickson är det bara ännu en dag på jobbet tills en fiendesoldat kommer med ett meddelande: NEB vill inleda fredsförhandlingar.
Tyvärr skars budbäraren i sushiformade småbitar innan någon hunnit prata med honom, så utan vidare detaljer ger sig Hendrickson och en nyfunnen kamrat ut i vildmarken för att lokalisera fienden och, eh, prata med dem. Samtidigt måste de passa sig för horder av skrikare, som tycks ha blivit både smartare och elakare på sistone. Naturligtvis är inget vad det ser ut att vara och en del överraskningar väntar hjältarna.
Sirius 6B är renderad på ett kompetent vis med matte-målningar, ödsliga landskap och dystra industritorn. Specialeffekter, varav många inbegriper bluescreen, avsågade kroppsdelar och stop motion-robotar, är helt okej men känns stundtals föråldrade.
Problemet med "Screamers" är att den trots en invecklad och intressant bakgrundshistoria inte resulterar i någon engagerande handling. Vad spelar det för roll att filmen utspelas mot bakgrund av ett apokalyptiskt krig, när vi aldrig ser några arméer eller strider. När Hendrickson med sällskap når fiendebasen är den bemannad av tre personer, lika underväldigande som filmen i stort.
Setupen är istället mest en ursäkt för att låta de stereotypa karaktärerna jagas av små ettriga mördarrobotar i mörka korridorer, något som görs en smula intressant av att skrikarna utvecklat en avancerad artificiell intelligens och lyckats uppgradera sig själva på ett spännande, om än totalt ologiskt, vis. Men någon direkt spänning lyckas man aldrig krama ur handlingen. Att berättelsens vidd är så begränsad kan förmodligen sammanfattas med ett (sammansatt) ord: budgetbegränsningar. Det ursäktar dock inte saker som att dialogen bara består av exposition eller att karaktärerna är skrämmande i sin ihålighet.
Det är frestande att jämföra "Screamers" med "Alien", då O'Bannon skrivit manus till bägge filmer. Båda berättelserna utspelar sig i en folktom avkrok av universum där en liten grupp människor hotas av en yttre illasinnad kraft. Den stora skillnaden är förstås att O'Bannon fick en himla massa hjälp med "Alien"-manuskriptet, och att den filmen är en klassiker medan "Screamers" redan är så gott som bortglömd. "Alien" lyckades med små medel bygga upp ett framtida universum som kändes helt autentiskt medan den aktuella filmen inte för en sekund övertygar oss om att vi ser annat än studior och specialeffekter.
"Screamers" är trots goda intentioner en besvikelse. Den är även mycket representativ för sin tid, en period när science fiction-filmen verkligen stod och stampade.
Manus skrevs bland andra av Dan O'Bannon ("Alien", "Return of the Living Dead") efter en historia av Philip K. Dick, och även om han kan sina b-filmer saknar storyn, som utspelas år 2078 på gruvplaneten Sirius 6B, förmåga att gripa tag i mig. Den är trots sina exotiska miljöer alldeles för underutvecklad för det.
I huvudrollen ser vi Peter Weller som den cyniske Överste Hendrickson. Han befinner sig mitt uppe i ett krig mot det ondskefulla gruvföretaget NEB, som slåss mot gruvarbetarnas fackförbund sen det uppdagats att det eftertraktade ämnet Berynium är radioaktivt och allmänt livsfarligt att hantera. Ett ledsamt faktum med tanke på att sagda substans inneburit slutet på solsystemets energiproblem.
För att skydda sig från NEB och dess soldater har gruvarbetarunionen utvecklat ett slags underjordiska små robotar, screamers, som söker upp och lemlästar fiender medelst vassa sågklingor samtidigt som de låter väldigt högt och illa. För Hendrickson är det bara ännu en dag på jobbet tills en fiendesoldat kommer med ett meddelande: NEB vill inleda fredsförhandlingar.
Tyvärr skars budbäraren i sushiformade småbitar innan någon hunnit prata med honom, så utan vidare detaljer ger sig Hendrickson och en nyfunnen kamrat ut i vildmarken för att lokalisera fienden och, eh, prata med dem. Samtidigt måste de passa sig för horder av skrikare, som tycks ha blivit både smartare och elakare på sistone. Naturligtvis är inget vad det ser ut att vara och en del överraskningar väntar hjältarna.
Sirius 6B är renderad på ett kompetent vis med matte-målningar, ödsliga landskap och dystra industritorn. Specialeffekter, varav många inbegriper bluescreen, avsågade kroppsdelar och stop motion-robotar, är helt okej men känns stundtals föråldrade.
Problemet med "Screamers" är att den trots en invecklad och intressant bakgrundshistoria inte resulterar i någon engagerande handling. Vad spelar det för roll att filmen utspelas mot bakgrund av ett apokalyptiskt krig, när vi aldrig ser några arméer eller strider. När Hendrickson med sällskap når fiendebasen är den bemannad av tre personer, lika underväldigande som filmen i stort.
Setupen är istället mest en ursäkt för att låta de stereotypa karaktärerna jagas av små ettriga mördarrobotar i mörka korridorer, något som görs en smula intressant av att skrikarna utvecklat en avancerad artificiell intelligens och lyckats uppgradera sig själva på ett spännande, om än totalt ologiskt, vis. Men någon direkt spänning lyckas man aldrig krama ur handlingen. Att berättelsens vidd är så begränsad kan förmodligen sammanfattas med ett (sammansatt) ord: budgetbegränsningar. Det ursäktar dock inte saker som att dialogen bara består av exposition eller att karaktärerna är skrämmande i sin ihålighet.
Det är frestande att jämföra "Screamers" med "Alien", då O'Bannon skrivit manus till bägge filmer. Båda berättelserna utspelar sig i en folktom avkrok av universum där en liten grupp människor hotas av en yttre illasinnad kraft. Den stora skillnaden är förstås att O'Bannon fick en himla massa hjälp med "Alien"-manuskriptet, och att den filmen är en klassiker medan "Screamers" redan är så gott som bortglömd. "Alien" lyckades med små medel bygga upp ett framtida universum som kändes helt autentiskt medan den aktuella filmen inte för en sekund övertygar oss om att vi ser annat än studior och specialeffekter.
"Screamers" är trots goda intentioner en besvikelse. Den är även mycket representativ för sin tid, en period när science fiction-filmen verkligen stod och stampade.
EXTRAMATERIALET
Biografier, filmografier, bildgalleri.
TRE SAKER
1. Andra filmer baserade på berättelser av Philip K. Dick är "Blade Runner", "Total Recall", "Minority Report" och "A Scanner Darkly".
2. "Screamers" har vissa tydliga tematiska likheter med "Blade Runner", även om dessa inte implementerats på ett lika trovärdigt vis.
3. Jag kan omöjligen titta på Peter Weller utan att föreställa mig honom som Robocop.
2. "Screamers" har vissa tydliga tematiska likheter med "Blade Runner", även om dessa inte implementerats på ett lika trovärdigt vis.
3. Jag kan omöjligen titta på Peter Weller utan att föreställa mig honom som Robocop.
JOEL FORNBRANT (2009-03-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Weller (5)
Peter Weller (5)
