Långsam science fiction-klassiker
FILMENDet är lite pinsamt att erkänna att jag aldrig tidigare sett "Blade runner", i alla fall inte i sin helhet, men så är faktiskt fallet. Det är en uttalad klassiker och de flesta sådana brukar jag se förr eller senare, och nu har jag ju i och för sig sett filmen.
Nog om det. Filmen är satt i framtiden, närmare bestämt 2019. Robotforskningen har nått nya framsteg och utvecklat replikanter - genetiskt framställda och identiska med människor. Replikanterna utnyttjades för hårt arbete i exploateringen av andra planeter. Efter ett myteri förklarades replikanterna olagliga på jorden och jagades av en speciell polisstyrka kallad "Blade runner".
Harrison Ford spelar blade runnern Deckard som får i uppgift att jaga rätt på en grupp replikanter som kommit tillbaka till jorden. Replikanterna har en inprogrammerad livslängd på fyra år som en säkerhetsåtgärd och nu vill de leta upp sin skapare och förlänga sitt liv. Jakten blir Deckards svåraste någonsin, då hans eget liv är i farozonen.
Det som först slår en är att "Blade runner" är ruskigt välgjord miljö- och effektmässigt för att vara från 1982. Det är egentligen bara Vangelis tidstypiska, men då förmodligen futuristiska soundtrack som sätter datumstämpeln. Man märker också hur stilsättande den här filmen var, då man känner igen stämningen och miljöerna från betydligt färskare filmer.
Ridley Scott är ju en erkänd visionär och att "Blade runner" gjordes mitt emellan "Alien" och "Legend" är tydligt. "Blade runner" binder ihop filmerna snyggt.
Då jag inte sett originalversionen vet jag inte i detalj vad som skiljer den från den här "directors cut"-verisonen, men när jag läser på så är det bland annat en voice-over-röst som försvunnit och att filmen slutar i ett tidigare skede där ett tydligen påfrestande lyckligt slut nu försvunnit. Den här versionen från 1991 var en av de första "directors cut" som kom.
Jag upplever filmen som väldigt långsam. Det är ingen actionfilm direkt trots att det givetvis finns actionsekvenser, men historien berättas i ett obekvämt tempo som jag inte riktigt klarar med. Det är något jag minns från tidigare gånger jag försökt se filmen.
Men en klassiker är det, oavsett tempo.
Nog om det. Filmen är satt i framtiden, närmare bestämt 2019. Robotforskningen har nått nya framsteg och utvecklat replikanter - genetiskt framställda och identiska med människor. Replikanterna utnyttjades för hårt arbete i exploateringen av andra planeter. Efter ett myteri förklarades replikanterna olagliga på jorden och jagades av en speciell polisstyrka kallad "Blade runner".
Harrison Ford spelar blade runnern Deckard som får i uppgift att jaga rätt på en grupp replikanter som kommit tillbaka till jorden. Replikanterna har en inprogrammerad livslängd på fyra år som en säkerhetsåtgärd och nu vill de leta upp sin skapare och förlänga sitt liv. Jakten blir Deckards svåraste någonsin, då hans eget liv är i farozonen.
Det som först slår en är att "Blade runner" är ruskigt välgjord miljö- och effektmässigt för att vara från 1982. Det är egentligen bara Vangelis tidstypiska, men då förmodligen futuristiska soundtrack som sätter datumstämpeln. Man märker också hur stilsättande den här filmen var, då man känner igen stämningen och miljöerna från betydligt färskare filmer.
Ridley Scott är ju en erkänd visionär och att "Blade runner" gjordes mitt emellan "Alien" och "Legend" är tydligt. "Blade runner" binder ihop filmerna snyggt.
Då jag inte sett originalversionen vet jag inte i detalj vad som skiljer den från den här "directors cut"-verisonen, men när jag läser på så är det bland annat en voice-over-röst som försvunnit och att filmen slutar i ett tidigare skede där ett tydligen påfrestande lyckligt slut nu försvunnit. Den här versionen från 1991 var en av de första "directors cut" som kom.
Jag upplever filmen som väldigt långsam. Det är ingen actionfilm direkt trots att det givetvis finns actionsekvenser, men historien berättas i ett obekvämt tempo som jag inte riktigt klarar med. Det är något jag minns från tidigare gånger jag försökt se filmen.
Men en klassiker är det, oavsett tempo.
EXTRAMATERIALET
Den här utgåvan innehåller inte något extramaterial alls. Det är lite märkligt - filmen är ju en klassiker som förtjänar en riktig special edition med båda versionerna, kommentarspår och en rejäl bakomfilm, något som känns ytterst motiverat då det skulle vara väldigt intressant att veta hur den gjordes. En liten besvikelse ur den synvinkeln.
TRE SAKER
1. Originalversionen och directors cut-versionen är knappast de enda versionerna som finns. Kolla in "alternate versions" på IMDB och läs på.
2. Rutger Hauer spelar replikanters ledare och gör den klassiska psykopatrollen som han gör så bra. Dock tenderar det att bli lite överspel stundtals, kanske mest fram mot slutet av filmen då han springer runt i kalsongerna och är galen.
3. Två av 80-talets vackraste skådespelerskor - Sean Young och Darryl Hannah - är med i filmen, som god och ond replikant.
2. Rutger Hauer spelar replikanters ledare och gör den klassiska psykopatrollen som han gör så bra. Dock tenderar det att bli lite överspel stundtals, kanske mest fram mot slutet av filmen då han springer runt i kalsongerna och är galen.
3. Två av 80-talets vackraste skådespelerskor - Sean Young och Darryl Hannah - är med i filmen, som god och ond replikant.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rutger Hauer (16)
Rutger Hauer (16)
