Att hämta hem Matt Damon från Mars
FILMEN900 miljarder dollar. Den enorma summan är vad det har kostat att "hämta hem Matt Damon på film" totalt. I alla fall om man får tro en skämtsam artikel som dök upp på nätet i samband med "The Martians" biopremiär. Ja, själva premissen med filmen är att Damon blir ensam kvar på Mars och måste "hämtas hem".
Damon spelar botanisten Mark Watney som ingår i Ares III-teamet som rest till Mars för att samla jordprover och utforska som ett första steg till större framtida expeditioner. Teamet, i övrigt bestående av kapten Lewis (Jessica Chastain), Martinez (Michael Peña), Johanssen (Kate Mara), Beck (Sebastian Stan) och Vogel (Aksel Hennie), har tillbringat många månader tillsammans i förberedelser och ren restid och är ett tajt gäng med en rå men hjärtlig jargong. Arbetet flyter på tills en sandstorm nalkas och riskerar att fälla deras landningsskepp. Expeditionen måste avbrytas så att de kan flyga upp till rymdskeppet Hermes och återvända till jorden. I röran träffas Mark av skräp och försvinner i stormen. De andra får signaler om att hans dräkt skadats och motvilligt dras slutsatsen att han omkommit och de evakuerar utan sin kollega.
På Jorden håller NASA, här representerade av Jeff Daniels, Chiwetel Ejiofor, Kristen Wiig och Sean Bean, presskonferenser om expeditionens plötsliga avbrott och det tragiska dödsfallet, men på Mars kvicknar Mark till och är visserligen skadad men vid liv. Det första problemet för honom att lösa är att avlägsna en antennbit som perforerat hans kropp och när det väl är gjort är det bara att kavla upp ärmarna och ta hand om resten. Hur ska han överleva på den föda som finns kvar? Hur kan han kommunicera med NASA? Hur ska han komma hem?
Problem är till för att lösas och snart blir NASA varse om att deras döda astronaut lever och snabbt blir det fullt fokus på att hämta hem honom innan det är försent.
De senaste åren har vi kunnat njuta av ett par riktigt bra rymdfilmer som å ena sidan skildrat ensamheten mitt ute i ingenstans och å andra sidan de extremt långa resorna och de nya världarna. Jag tänker först och främst på "Gravity" och "Interstellar" som i något sorts sammanhang kan klumpas ihop med "The Martian" på ett naturligt vis. Matt Damon gör ju till och med en snarlik karaktär men i mindre skala i den senare.
Men i jämförelse tycker jag både "Gravity" och "Interstellar" lyckas bättre med att skildra ensamhet och panik, avstånd och tid, samt drama och spänning än vad "The Martian" gör. Filmen handlar framför allt om problemlösning ur ett vetenskapligt perspektiv och i och med att Mark dokumenterar allt han gör får han en sorts kompis att snacka med som - får man anta - mildrar den psykologiska pressen. Eller så här: Redan innan man startar filmen får man som tittare en bestämd känsla av att Mark kommer att klara sig. Jag har i och för sig inga problem med det. Det är en kul variant på temat även om det tyvärr blir på bekostnad av spänningen.
Sen har vi det här med tid och avstånd. Att resa från punkt A till B i det här fallet är inget som tar några timmar, eller en vecka utan vi pratar om resor som är nästan årslånga, men ändå sitter besättningen i Hermes nyrakade och fina i rena och prydliga kläder. Till och med de som knatar runt på NASA under de år (!) historien utspelar sig ser precis likadana ut hela tiden. Varför bry sig om frisyrer när man kan ha samma jämt? Det är först emot slutet det blir en ganska rejäl utseendeförändring på en karaktär men i sin helhet får man inte känslan av att någon tid går över huvud taget. Det hade varit så enkelt att lösa det, men nu är det bara en filmisk detalj som man får tugga i sig.
Trots dessa smått negativa kommentarer gillar jag filmen. Den är visserligen inte så bra eller så spännande som jag hade hoppats att den skulle vara men det är ändå något gravt fascinerande med tanken på att resa till Mars och att börja utforska planeten. Det finns en möjlighet att något sådan kommer att ske under min levnadstid så förr eller senare slutar konceptet att vara science fiction och i stället bli verklighet. Tills dess är det skönt att försvinna in i sådana här historier.
3D-VERSION
3D och rymd är ju en finfin kombination. I det här fallet kommer jag på mig själv att sitta och "leta" efter 3D:n, vilket kan betyda att jag är så van vid 3D vid det här laget att den inte ger samma kick längre eller att den är så mjukt och naturligt gjord att den inte framstår på det där "urklippta karaktärer mot en bakgrund"-sättet som det gör i vissa fall. Jag tror på en kombination den här gången, men det är inte en 3D som blåser ned mig i soffan.
Damon spelar botanisten Mark Watney som ingår i Ares III-teamet som rest till Mars för att samla jordprover och utforska som ett första steg till större framtida expeditioner. Teamet, i övrigt bestående av kapten Lewis (Jessica Chastain), Martinez (Michael Peña), Johanssen (Kate Mara), Beck (Sebastian Stan) och Vogel (Aksel Hennie), har tillbringat många månader tillsammans i förberedelser och ren restid och är ett tajt gäng med en rå men hjärtlig jargong. Arbetet flyter på tills en sandstorm nalkas och riskerar att fälla deras landningsskepp. Expeditionen måste avbrytas så att de kan flyga upp till rymdskeppet Hermes och återvända till jorden. I röran träffas Mark av skräp och försvinner i stormen. De andra får signaler om att hans dräkt skadats och motvilligt dras slutsatsen att han omkommit och de evakuerar utan sin kollega.
På Jorden håller NASA, här representerade av Jeff Daniels, Chiwetel Ejiofor, Kristen Wiig och Sean Bean, presskonferenser om expeditionens plötsliga avbrott och det tragiska dödsfallet, men på Mars kvicknar Mark till och är visserligen skadad men vid liv. Det första problemet för honom att lösa är att avlägsna en antennbit som perforerat hans kropp och när det väl är gjort är det bara att kavla upp ärmarna och ta hand om resten. Hur ska han överleva på den föda som finns kvar? Hur kan han kommunicera med NASA? Hur ska han komma hem?
Problem är till för att lösas och snart blir NASA varse om att deras döda astronaut lever och snabbt blir det fullt fokus på att hämta hem honom innan det är försent.
De senaste åren har vi kunnat njuta av ett par riktigt bra rymdfilmer som å ena sidan skildrat ensamheten mitt ute i ingenstans och å andra sidan de extremt långa resorna och de nya världarna. Jag tänker först och främst på "Gravity" och "Interstellar" som i något sorts sammanhang kan klumpas ihop med "The Martian" på ett naturligt vis. Matt Damon gör ju till och med en snarlik karaktär men i mindre skala i den senare.
Men i jämförelse tycker jag både "Gravity" och "Interstellar" lyckas bättre med att skildra ensamhet och panik, avstånd och tid, samt drama och spänning än vad "The Martian" gör. Filmen handlar framför allt om problemlösning ur ett vetenskapligt perspektiv och i och med att Mark dokumenterar allt han gör får han en sorts kompis att snacka med som - får man anta - mildrar den psykologiska pressen. Eller så här: Redan innan man startar filmen får man som tittare en bestämd känsla av att Mark kommer att klara sig. Jag har i och för sig inga problem med det. Det är en kul variant på temat även om det tyvärr blir på bekostnad av spänningen.
Sen har vi det här med tid och avstånd. Att resa från punkt A till B i det här fallet är inget som tar några timmar, eller en vecka utan vi pratar om resor som är nästan årslånga, men ändå sitter besättningen i Hermes nyrakade och fina i rena och prydliga kläder. Till och med de som knatar runt på NASA under de år (!) historien utspelar sig ser precis likadana ut hela tiden. Varför bry sig om frisyrer när man kan ha samma jämt? Det är först emot slutet det blir en ganska rejäl utseendeförändring på en karaktär men i sin helhet får man inte känslan av att någon tid går över huvud taget. Det hade varit så enkelt att lösa det, men nu är det bara en filmisk detalj som man får tugga i sig.
Trots dessa smått negativa kommentarer gillar jag filmen. Den är visserligen inte så bra eller så spännande som jag hade hoppats att den skulle vara men det är ändå något gravt fascinerande med tanken på att resa till Mars och att börja utforska planeten. Det finns en möjlighet att något sådan kommer att ske under min levnadstid så förr eller senare slutar konceptet att vara science fiction och i stället bli verklighet. Tills dess är det skönt att försvinna in i sådana här historier.
3D-VERSION
3D och rymd är ju en finfin kombination. I det här fallet kommer jag på mig själv att sitta och "leta" efter 3D:n, vilket kan betyda att jag är så van vid 3D vid det här laget att den inte ger samma kick längre eller att den är så mjukt och naturligt gjord att den inte framstår på det där "urklippta karaktärer mot en bakgrund"-sättet som det gör i vissa fall. Jag tror på en kombination den här gången, men det är inte en 3D som blåser ned mig i soffan.
EXTRAMATERIALET
Att vissa bolag lägger en rejäl sedelbunt i extramaterialsbudgeten för att göra heltäckande och schyssta dokumentärer är inget konstigt men att pengar läggs på att göra fejkdokumentärer och metaaktigt reklammaterial är lite knepigare, speciellt när det finns mer av den andra varan än den första.
Så är fallet här nämligen. Två ganska korta tämligen traditionella bakomfilmer avhandlar hastigt och lustigt bok, manus och regi och sedan karaktärer, skådespelare och kostym. Sen bjuds vi på lite bloopers innan det konstruerade extramaterialet sprider ut sig. Vissa delar av det är lite kul, annat inte. Som den första kvartslånga dokumentären om Ares III-expeditionen som ska föreställa vara gjord sju år senare (i samband med det får vi veta när "The Martian" ska utspela sig - 2035). Här sitter framför allt Sean Bean och Jeff Daniels i sina respektive karaktärer och pratar om schismen som växte fram mellan deras karaktärer (en ganska lite bit av storyn). Jaha. Jag snabbspolar när jag kommit halvvägs och lägger hela dokumentären i den mest temporära biten av kortminnet.
Lite roligare är att det se någon sorts "direktsänd på nätet"-guidning bland astronauterna innan avresan. Matt Damons karaktär går runt med en liten kamera och filmar sina kollegor och allting kompletteras av "Crew facts" och tittarkommentarer à la Tweets medan filmen rullar på. Här är det till exempel en kommentator som tror att den tyska medlemmen (Aksel Hennie) är "the synthetic", vilket är en syftning på Ridley Scotts "Alien". Ganska kul, och ännu roligare blir det i ett kort klipp där där astronauterna individuellt intervjuas av en psykolog efter att ha tillbringat tio dagar isolerade som en del av träningen inför avresan.
Sen följer några mer reklamartade filmer om Ares III och då tappar jag intresset igen. Det är lite blandade varor när det gäller extramaterialet till "The Martian". Jag hade gärna sett någonting om inspelning i form av praktiska och datagjorda effekter.
Så är fallet här nämligen. Två ganska korta tämligen traditionella bakomfilmer avhandlar hastigt och lustigt bok, manus och regi och sedan karaktärer, skådespelare och kostym. Sen bjuds vi på lite bloopers innan det konstruerade extramaterialet sprider ut sig. Vissa delar av det är lite kul, annat inte. Som den första kvartslånga dokumentären om Ares III-expeditionen som ska föreställa vara gjord sju år senare (i samband med det får vi veta när "The Martian" ska utspela sig - 2035). Här sitter framför allt Sean Bean och Jeff Daniels i sina respektive karaktärer och pratar om schismen som växte fram mellan deras karaktärer (en ganska lite bit av storyn). Jaha. Jag snabbspolar när jag kommit halvvägs och lägger hela dokumentären i den mest temporära biten av kortminnet.
Lite roligare är att det se någon sorts "direktsänd på nätet"-guidning bland astronauterna innan avresan. Matt Damons karaktär går runt med en liten kamera och filmar sina kollegor och allting kompletteras av "Crew facts" och tittarkommentarer à la Tweets medan filmen rullar på. Här är det till exempel en kommentator som tror att den tyska medlemmen (Aksel Hennie) är "the synthetic", vilket är en syftning på Ridley Scotts "Alien". Ganska kul, och ännu roligare blir det i ett kort klipp där där astronauterna individuellt intervjuas av en psykolog efter att ha tillbringat tio dagar isolerade som en del av träningen inför avresan.
Sen följer några mer reklamartade filmer om Ares III och då tappar jag intresset igen. Det är lite blandade varor när det gäller extramaterialet till "The Martian". Jag hade gärna sett någonting om inspelning i form av praktiska och datagjorda effekter.
TRE SAKER
1. Utöver "the synthetic" nämnt här ovan finns det i alla fall ytterligare en tydlig passning till "Alien" och det är en replik som lyder "Kom ihåg att i rymden kan ingen..." där resten ska vara "höra dig skrika" enligt taglinen till klassikern.
2. En annan lite märklig syftning görs till "Sagan om ringen". Ett hemligt möte på NASA får kodnamnet "Elrond" efter alvkungen och rådslaget där brödraskapet bildas. När detta namnval ska förklaras sitter ju Sean Bean där - som ju var med vid det där rådslaget! (Nästan i alla fall...)
3. Filmen baseras på en roman med samma namn av Andy Weir. Weir släppte boken gratis på nätet kapitel för kapitel. När läsare ville ha den nedladdningsbar släppte han den till Amazons Kindle för 99 cent. Snabbt såldes 35 000 kopior och bokförlagen började visa intresse. Till slut sålde Weir rättigheterna för 100 000 dollar och bara några dagar senare sålde han filmrättigheterna till FOX. Så kan man också jobba!
2. En annan lite märklig syftning görs till "Sagan om ringen". Ett hemligt möte på NASA får kodnamnet "Elrond" efter alvkungen och rådslaget där brödraskapet bildas. När detta namnval ska förklaras sitter ju Sean Bean där - som ju var med vid det där rådslaget! (Nästan i alla fall...)
3. Filmen baseras på en roman med samma namn av Andy Weir. Weir släppte boken gratis på nätet kapitel för kapitel. När läsare ville ha den nedladdningsbar släppte han den till Amazons Kindle för 99 cent. Snabbt såldes 35 000 kopior och bokförlagen började visa intresse. Till slut sålde Weir rättigheterna för 100 000 dollar och bara några dagar senare sålde han filmrättigheterna till FOX. Så kan man också jobba!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Matt Damon (23)
Matt Damon (23)
