Bibeläventyr av episka proportioner
FILMENRidley Scott ville förstås ha sin återkommande favorit Russell Crowe i huvudrollen när han skulle filma historien om Mose, men Crowe var redan upptagen med ett annat bibliskt jätteprojekt, "Noah", och Christian Bale fick rollen. Med facit i handen måste man se det som att Crowe drog nitlotten för Scotts episka äventyr är betydligt bättre än Darren Aronofskys koloss.
Precis som med historien om Noa borde de flesta ha ett hum om vad historien om Mose (eller Moses om man så föredrar) går ut på, oavsett om man är en inbiten bibelläsare eller inte. I grova drag handlar det om att Mose befriar Israels folk ur det egyptiska slaveriet och leder dem under uttåget ("exodus") ur Egypten mot Kaanan. Men den här filmen tar sin början innan Mose kommit underfund med vem han faktiskt är och vad hans uppgift i livet är. Han är general i den egyptiska armén, där han slåss jämsides med Ramses (Joel Edgerton), arvtagaren till faraon Seti (John Turturro). Precis innan Mose och Ramses ska ut i strid får de höra en profetia: "I striden kommer en ledare att räddas och hans räddare kommer en dag att bli ledare."
Under striden sker det första i profetian. Mose räddar livet på Ramses och det blir lite oroligt. Mose reser till staden Pithom där han blir varse om de hebriska slavarnas fruktansvärda situation och får av slaven Nun (Ben Kingsley) höra sanningen om sig själv. Mose har hebreiska föräldrar och skickades till Egypten som spädbarn. Han vägrar tro på detta, men är inte helt säker på sin sak. Denna information når sedermera Ramses som tagit över efter sin far och han lyckas klämma sanningen ur vad som är Moses syster. Mose skickas i exil och det är under denna tid han inser vad han måste göra. Efter drygt nio år får han uppenbarelsen med den brinnande busken och beslutar sig för att återvända till Egypten och befria sitt folk.
"Exodus: Gods and Kings" är stilmässigt en film som i Ridley Scott-sammanhang närmast kan jämföras med "Gladiator". Miljöerna är stora och episka och dramat innefattar både relationer, politik och svärdsvingande action. Det är en stor historia som berättas på 2,5 timmar, vilket kan verka lite snålt på sätt och vis, samtidigt som det är fullt tillräckligt. Det känns dock som historien går lite för snabbt fram här och där, och rent spontant hade kanske ett miniserieformat passat historien bättre.
Jag är ju svag för egyptiska miljöer och även om det inte handlar om någon mumieskräck - även om det faktiskt figurerar några mumier i filmen - är det den storslagna miljön som är den stora behållningen. Slaveri är förstås hemskt i verkligheten men att se tusentals slavar bygga enorma monument på film är maffigt. Maffigt, eller snarare lite läskigt, är även de tio plågorna som drabbar Egypten, från det blodröda vattnet till den plåga som slutgiltigen får Ramses att kapitulera. Ja, det är kanske en spoiler för vissa, men den här storyn är så enorm att vad som hade varit finalen i en vanlig historia bara är slutet på en akt av många här.
"Exodus: Gods and Kings" är dock inte någon fullträff eller någon av Scotts absolut bästa filmer. Det är ett storslaget äventyr, och om man gillar filmer av episka proportioner är det helt rätt film att se. Det är förstås varken första eller sista gången historien om Mose skildras på film, och det har gjorts bättre tidigare och kommer kanske att göras bättre i framtiden. Men den är ändå sevärd för de som gillar den här typen av historier.
Precis som med historien om Noa borde de flesta ha ett hum om vad historien om Mose (eller Moses om man så föredrar) går ut på, oavsett om man är en inbiten bibelläsare eller inte. I grova drag handlar det om att Mose befriar Israels folk ur det egyptiska slaveriet och leder dem under uttåget ("exodus") ur Egypten mot Kaanan. Men den här filmen tar sin början innan Mose kommit underfund med vem han faktiskt är och vad hans uppgift i livet är. Han är general i den egyptiska armén, där han slåss jämsides med Ramses (Joel Edgerton), arvtagaren till faraon Seti (John Turturro). Precis innan Mose och Ramses ska ut i strid får de höra en profetia: "I striden kommer en ledare att räddas och hans räddare kommer en dag att bli ledare."
Under striden sker det första i profetian. Mose räddar livet på Ramses och det blir lite oroligt. Mose reser till staden Pithom där han blir varse om de hebriska slavarnas fruktansvärda situation och får av slaven Nun (Ben Kingsley) höra sanningen om sig själv. Mose har hebreiska föräldrar och skickades till Egypten som spädbarn. Han vägrar tro på detta, men är inte helt säker på sin sak. Denna information når sedermera Ramses som tagit över efter sin far och han lyckas klämma sanningen ur vad som är Moses syster. Mose skickas i exil och det är under denna tid han inser vad han måste göra. Efter drygt nio år får han uppenbarelsen med den brinnande busken och beslutar sig för att återvända till Egypten och befria sitt folk.
"Exodus: Gods and Kings" är stilmässigt en film som i Ridley Scott-sammanhang närmast kan jämföras med "Gladiator". Miljöerna är stora och episka och dramat innefattar både relationer, politik och svärdsvingande action. Det är en stor historia som berättas på 2,5 timmar, vilket kan verka lite snålt på sätt och vis, samtidigt som det är fullt tillräckligt. Det känns dock som historien går lite för snabbt fram här och där, och rent spontant hade kanske ett miniserieformat passat historien bättre.
Jag är ju svag för egyptiska miljöer och även om det inte handlar om någon mumieskräck - även om det faktiskt figurerar några mumier i filmen - är det den storslagna miljön som är den stora behållningen. Slaveri är förstås hemskt i verkligheten men att se tusentals slavar bygga enorma monument på film är maffigt. Maffigt, eller snarare lite läskigt, är även de tio plågorna som drabbar Egypten, från det blodröda vattnet till den plåga som slutgiltigen får Ramses att kapitulera. Ja, det är kanske en spoiler för vissa, men den här storyn är så enorm att vad som hade varit finalen i en vanlig historia bara är slutet på en akt av många här.
"Exodus: Gods and Kings" är dock inte någon fullträff eller någon av Scotts absolut bästa filmer. Det är ett storslaget äventyr, och om man gillar filmer av episka proportioner är det helt rätt film att se. Det är förstås varken första eller sista gången historien om Mose skildras på film, och det har gjorts bättre tidigare och kommer kanske att göras bättre i framtiden. Men den är ändå sevärd för de som gillar den här typen av historier.
EXTRAMATERIALET
En maffig bakomfilm lyser med sin frånvaro. En kort bakomfilm lyser också med sin frånvaro. Med andra ord saknas en traditionell bakomfilm, vilket är ytterst märkligt när det handlar om en episk film av den här storleken och dessutom en film signerad Ridley Scott. Det finns visserligen ett kommentarspår, men det är ju inte samma sak.
En kvart med borttagna och förlängda scener finns dock med. Det är ganska lite med tanke på att filmen trimmades ned med 90 minuter från Scotts "final cut" som var på fyra timmar... Här finns dock några scener som faktiskt känns som de kompletterar spelfilmen på något vis. Kanske inte så att man känner att de saknas i filmen men i alla fall. Tyvärr finns det inga tydliga ledtrådar till när i filmen dessa scener skulle vara men det är inte helt hopplöst att hitta sammanhanget.
Det finns även en "historisk guide" till filmen att slå på vilket innebär att det skrivs ut lite information och trivia (?) i rutan då och då under filmens gång. En överkurs som inte känns jätterolig.
En kvart med borttagna och förlängda scener finns dock med. Det är ganska lite med tanke på att filmen trimmades ned med 90 minuter från Scotts "final cut" som var på fyra timmar... Här finns dock några scener som faktiskt känns som de kompletterar spelfilmen på något vis. Kanske inte så att man känner att de saknas i filmen men i alla fall. Tyvärr finns det inga tydliga ledtrådar till när i filmen dessa scener skulle vara men det är inte helt hopplöst att hitta sammanhanget.
Det finns även en "historisk guide" till filmen att slå på vilket innebär att det skrivs ut lite information och trivia (?) i rutan då och då under filmens gång. En överkurs som inte känns jätterolig.
TRE SAKER
1. Sigourney Weaver gör en roll som Ramses mamma Tuya men är inte med speciellt mycket och känns mest som en utklädd kändis i detta fall. Bland de bortklippta scenerna finns en längre scen där hon gör lite mer för lönen.
2. Även "Breaking Bad"-bekanta Aaron Paul gör en förhållandevis stor roll utan att egentligen göra så mycket än att se besvärad ut. Precis som i Weaver-fallet känns det som ett känt namn i en roll som inte hade behövt det.
3. Självklart gjordes filmen i 3D. Den versionen har vi tyvärr inte tagit del av, men min magkänsla säger att filmen bör ses i 3D om man så har möjlighet.
2. Även "Breaking Bad"-bekanta Aaron Paul gör en förhållandevis stor roll utan att egentligen göra så mycket än att se besvärad ut. Precis som i Weaver-fallet känns det som ett känt namn i en roll som inte hade behövt det.
3. Självklart gjordes filmen i 3D. Den versionen har vi tyvärr inte tagit del av, men min magkänsla säger att filmen bör ses i 3D om man så har möjlighet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Christian Bale (14)
Christian Bale (14)
