Inte helt lyckat Hollywood-spektakel
FILMENNog finns det en och annan story i bibeln som lämpar sig för att bli episka filmer, men risken finns att det blir ett lite småfånigt resultat. Så känner jag efter att ha sett "Noah", oväntat nog regisserad av Darren Aronofsky som uppföljning till "The Wrestler" och "Black Swan". Steget från två originella filmer till ett fläskigt Hollywood-spektakel med bibliska förtecken känns oväntat och i ärlighetens namn inte helt lyckat.
Noa är ättling till Adam och Evas son Set och lever med uppdraget att rädda mänskligheten. Ättlingarna till sonen Kain, som dräpte brodern Abel, har skövlat jorden och utplånar Sets ättlingar efter bästa förmåga. Noa blir vittne till när hans far Lemek (Marton Csokas) dräps av Tubal-Kain (Ray Winstone). Många år senare uppfostrar Noa (Russell Crowe) sin söner Sem, Ham och Jafet enligt de principer som gått i arv i generationer. Men så talar Skaparen till honom och i en dröm/vision förstår han att Skaparen har fått nog och tänker straffa människan hårt, inte med eld och vansinne utan med en syndaflod och Noa förstår vad hans uppdrag är.
Ytterligare några år senare bygger Noa och hans familj på en gigantisk ark som ska rymma två exemplar av varje art för att försäkra djurens framtid. Men slutförandet hotas av inre stridigheter inom familjen och utifrån av Tubal-Kain som inte tänker bli offer för Skaparens hämnd.
Ja, den här storyn bör väl de flesta kunna sedan barnsben och det är kanske där det blir lite konstigt. Det känns som en barnsaga som ska berättas på ett vuxet vis. Nu har jag inte läst partiet om Noa i bibeln vad jag kan minnas, men jag undrar om det figurerar några jättar av stenblock i det. Det gör det nämligen i filmen. Bra arbetskraft när man ska bygga en containerliknande båt...
Jag vet inte vad jag tycker egentligen. Å ena sidan är det en maffig film och jag har alltid varit lite svag för konceptet med den vredesfyllda guden, men å andra sidan snuddar filmen ofta vid pretentiöst trams vilket gör att jag skruvar lite på mig. Alla skådespelarinsatser är inte helt klockrena heller. Både Jennifer Connelly (som spelar Noas fru) och Emma Watson (som spelar en flicka familjen tar hand om) har några scener som kanske borde ha tagit om - scener där det blir mer överspel än trovärdigt agerande.
Sådär, blir ett sammanfattande betyg.
3D-VERSION
Filmen spelades inte in i 3D utan den är skapad i postproduktionen och det märks. Det blir inte alls samma känsla som när 3D:n filmas från första början. Jag upplever inte att filmen får något märkbart lyft, och det är lite trist när det finns ganska gott om episka scener.
Noa är ättling till Adam och Evas son Set och lever med uppdraget att rädda mänskligheten. Ättlingarna till sonen Kain, som dräpte brodern Abel, har skövlat jorden och utplånar Sets ättlingar efter bästa förmåga. Noa blir vittne till när hans far Lemek (Marton Csokas) dräps av Tubal-Kain (Ray Winstone). Många år senare uppfostrar Noa (Russell Crowe) sin söner Sem, Ham och Jafet enligt de principer som gått i arv i generationer. Men så talar Skaparen till honom och i en dröm/vision förstår han att Skaparen har fått nog och tänker straffa människan hårt, inte med eld och vansinne utan med en syndaflod och Noa förstår vad hans uppdrag är.
Ytterligare några år senare bygger Noa och hans familj på en gigantisk ark som ska rymma två exemplar av varje art för att försäkra djurens framtid. Men slutförandet hotas av inre stridigheter inom familjen och utifrån av Tubal-Kain som inte tänker bli offer för Skaparens hämnd.
Ja, den här storyn bör väl de flesta kunna sedan barnsben och det är kanske där det blir lite konstigt. Det känns som en barnsaga som ska berättas på ett vuxet vis. Nu har jag inte läst partiet om Noa i bibeln vad jag kan minnas, men jag undrar om det figurerar några jättar av stenblock i det. Det gör det nämligen i filmen. Bra arbetskraft när man ska bygga en containerliknande båt...
Jag vet inte vad jag tycker egentligen. Å ena sidan är det en maffig film och jag har alltid varit lite svag för konceptet med den vredesfyllda guden, men å andra sidan snuddar filmen ofta vid pretentiöst trams vilket gör att jag skruvar lite på mig. Alla skådespelarinsatser är inte helt klockrena heller. Både Jennifer Connelly (som spelar Noas fru) och Emma Watson (som spelar en flicka familjen tar hand om) har några scener som kanske borde ha tagit om - scener där det blir mer överspel än trovärdigt agerande.
Sådär, blir ett sammanfattande betyg.
3D-VERSION
Filmen spelades inte in i 3D utan den är skapad i postproduktionen och det märks. Det blir inte alls samma känsla som när 3D:n filmas från första början. Jag upplever inte att filmen får något märkbart lyft, och det är lite trist när det finns ganska gott om episka scener.
EXTRAMATERIALET
En tre-delad bakomfilm på en timmes spellängd fokuserar helt och hållet på själva inspelningen av "Noah". Del ett handlar om exteriöra scener inspelade på svåråtkomliga platser på Island, del två om vattenfyllda exteriöra scener vid bygget av Arken och den tredje delen avhandlar interiöra scener i Arken.
Det är alltid intressant att ta del av den här delen av filmproduktionen även om det emellanåt blir lite långdraget med bilder på diskussioner Darren Aronofsky har med någon medarbetare om ditt och datt.
Det är för övrigt mycket fokus på Aronofsky och andra personer bakom kamerorna och inte så mycket alls på skådespelarna.
Det är alltid intressant att ta del av den här delen av filmproduktionen även om det emellanåt blir lite långdraget med bilder på diskussioner Darren Aronofsky har med någon medarbetare om ditt och datt.
Det är för övrigt mycket fokus på Aronofsky och andra personer bakom kamerorna och inte så mycket alls på skådespelarna.
TRE SAKER
1. Anthony Hopkins gör en större biroll som Noas farfar Methusalem som verkar ha vissa magiska kunskaper.
2. Rösterna till stenjättarna görs av bland annat Nick Nolte, Mark Margolis och Frank Langella.
3. Darren Aronofskys lärarinna från sjunde klass medverkar i filmen. Hon gav Aronofsky en skrivuppgift vilket blev en dikt inspirerad av Noa som han sedan fick ett pris för av FN. Där och då föddes idén om att filmatisera Noas historia.
2. Rösterna till stenjättarna görs av bland annat Nick Nolte, Mark Margolis och Frank Langella.
3. Darren Aronofskys lärarinna från sjunde klass medverkar i filmen. Hon gav Aronofsky en skrivuppgift vilket blev en dikt inspirerad av Noa som han sedan fick ett pris för av FN. Där och då föddes idén om att filmatisera Noas historia.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA