Träffar mitt i prick
FILMENDet här med flera historier som flyter samman i en gemensam story är ett koncept som jag inte tycker att vi ser speciellt mycket av i svensk film. I "För kärleken" får vi exakt detta upplägg och här har man lyckats. De enskilda berättelserna är alla intressanta på sitt vis och helheten är både skrämmande, träffande och ruggigt sann. Känslan man har efter filmen är tomhet. En sådan där känsla att all luft bara gått ur en och det blir svårt att stänga av filmen. Tankarna flyger omkring och den obehagliga känslan släpper inte i första taget. Filmen lämnar avtryck och det är helt enkelt så att Othman Karim har lyckats till hundra procent med det han vill få sagt.
"För kärleken" ger oss alltså fyra olika historier. Olika människors öden som till slut flätas samman i ett större sammanhang. Under en dag i en stad någonstans i Sverige följer betraktaren Karin (Tuva Novotny), Moses (Peter Gardiner), Bosse (Ulf Brunnberg) och Francis (Danny Glover) livsöden.
Bosse är den hyllade tv-kändisen som alla vill ta del av. På en kort stund förändras hans status och nu är han ingen mer än en avdankad föredetting. Karin är gift med Moses och hennes advokatkarriär sätts i gungning när hon inte vill använda sitt svenska efternamn utan sitt och maken Moses gemensamma efternamn som har utländsk klang. Moses har problem på sitt håll med en sjuk pappa i hemlandet, en ansträngd ekonomi och ett arbete där han tvingas försätta behövande människor längst ner på samhällsstegen. Francis är från Afrika och saknar sin fru, eftersom hon är kvar i hemlandet, och som han därför skriver brev till hela tiden. Han försöker komma in i det svenska samhället och dagarna använder han till att sälja afrikanska prylar genom att knacka dörr i villaområden. Alla fyra rollkaraktärer genomgår påfrestande förändringar under filmens gång och utöver detta tas flera samhällsproblem upp.
Jag gillar det här och är fast från start. Visst att det är mycket som ska klämmas in och att det ibland kan kännas som att vi skrivs på näsan med alla klyschor och sunda värderingar. Men filmen får trots allt detta igång min tankeverksamhet och jag öppnar upp och gör mig mottaglig. Antingen väljer man att se den som en riktig prettofilm eller så gör man som jag och ser på "För kärleken" för det den faktiskt är. En fin svensk film med många bottnar och många jobbiga scener som berör.
Skådespelarnas insatser är lysande rakt igenom och även om det till en början känns lite märkligt att se Danny Glover i en svensk produktion köper jag det rätt snabbt och han berör. Även Stefan Sauks och Regina Lunds skådespelarinsatser minns man trots att de båda spelar mindre roller än de fyra huvudsakliga som vi får följa.
Det här är filmen med stort hjärta och det är en gåta att den inte fick en enda nominering till Guldbaggegalan 2011.
"För kärleken" ger oss alltså fyra olika historier. Olika människors öden som till slut flätas samman i ett större sammanhang. Under en dag i en stad någonstans i Sverige följer betraktaren Karin (Tuva Novotny), Moses (Peter Gardiner), Bosse (Ulf Brunnberg) och Francis (Danny Glover) livsöden.
Bosse är den hyllade tv-kändisen som alla vill ta del av. På en kort stund förändras hans status och nu är han ingen mer än en avdankad föredetting. Karin är gift med Moses och hennes advokatkarriär sätts i gungning när hon inte vill använda sitt svenska efternamn utan sitt och maken Moses gemensamma efternamn som har utländsk klang. Moses har problem på sitt håll med en sjuk pappa i hemlandet, en ansträngd ekonomi och ett arbete där han tvingas försätta behövande människor längst ner på samhällsstegen. Francis är från Afrika och saknar sin fru, eftersom hon är kvar i hemlandet, och som han därför skriver brev till hela tiden. Han försöker komma in i det svenska samhället och dagarna använder han till att sälja afrikanska prylar genom att knacka dörr i villaområden. Alla fyra rollkaraktärer genomgår påfrestande förändringar under filmens gång och utöver detta tas flera samhällsproblem upp.
Jag gillar det här och är fast från start. Visst att det är mycket som ska klämmas in och att det ibland kan kännas som att vi skrivs på näsan med alla klyschor och sunda värderingar. Men filmen får trots allt detta igång min tankeverksamhet och jag öppnar upp och gör mig mottaglig. Antingen väljer man att se den som en riktig prettofilm eller så gör man som jag och ser på "För kärleken" för det den faktiskt är. En fin svensk film med många bottnar och många jobbiga scener som berör.
Skådespelarnas insatser är lysande rakt igenom och även om det till en början känns lite märkligt att se Danny Glover i en svensk produktion köper jag det rätt snabbt och han berör. Även Stefan Sauks och Regina Lunds skådespelarinsatser minns man trots att de båda spelar mindre roller än de fyra huvudsakliga som vi får följa.
Det här är filmen med stort hjärta och det är en gåta att den inte fick en enda nominering till Guldbaggegalan 2011.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Bilkraschscenen i början och i slutet av filmen är riktigt snygg gjord och känns otroligt osvensk.
2. Ulf Brunnberg briljerar i sin roll som den avdankade tv-profilen Bosse. Han gör en mycket bra insats och så långt bort från Vanheden man kan komma.
3. I en scen med Tuva på hennes kontor ser man åtminstone två gånger både filmkameran och filmaren spegla sig i ett tavelglas. Det känns lite b.
2. Ulf Brunnberg briljerar i sin roll som den avdankade tv-profilen Bosse. Han gör en mycket bra insats och så långt bort från Vanheden man kan komma.
3. I en scen med Tuva på hennes kontor ser man åtminstone två gånger både filmkameran och filmaren spegla sig i ett tavelglas. Det känns lite b.
MARIA EREMO (2011-01-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Danny Glover (16)
Danny Glover (16)
