Men... det händer ju ingenting?!
FILMEN"Höst i Paris" måste vara den mest realistiska film jag sett. Det händer nämligen ingenting och är därför en ganska konkret skildring av det vardagliga livet. Att det inte händer någonting gör mig initialt ställd - när en timme gått så börjar jag fundera i om det ska dyka upp någon riktigt dramatisk final. Men... nej.
Scenerna är ganska långa, långsamma och utan klipp. Det är som om kameran bara är ytterligare en, förvisso tyst och osynlig, person i rummet som betraktar det hela. Det heter förmodligen något fint på filmvetenskapspråk. Det ger filmen en sorts poetisk touch som väger upp den totalt odramatiska plotten.
I grova drag kan man säga att filmen skildrar en stressad ensamstående mamma (Juliette Binoche) som anlitar en kinesisk filmstudent (Fang Song) för att vara barnvakt åt sonen Simon. Medan Song är ute och går med, samtalar med, fixar mellanmål åt och allmänt vaktar Simon oroar sig mamma Suzanne över den frånvarande pappan och sköter sitt märkliga kulturella jobb. Sen kommer hon hem om umgås med Song och Simon och så där fortsätter det. Det mest dramatiska som händer är lite tjafs med en granne som inte betalar hyran och ångkokar grönsaker i hennes kök.
Och så är det i och för sig den svävande röda ballongen som kanske finns där eller inte finns där. Filmen är inspirerad av Albert Lamorisses film "Den röda ballongen" från 1956 om ett barn som får en röd ballong som oväntad kamrat. Song nämner den filmen som hennes favoritfilm och kanske ska man se henne som Simons röda ballong.
Jag vet inte riktigt.
Trots att det är långsamt och händelsefattigt så är filmen inte trist. Den känns som tidigare sagt väldigt realistisk utan att vara en dokumentär och känslan i filmen är speciell och annorlunda. Kanske kommer filmens tyngd fram när den fått sjunka in lite.
Scenerna är ganska långa, långsamma och utan klipp. Det är som om kameran bara är ytterligare en, förvisso tyst och osynlig, person i rummet som betraktar det hela. Det heter förmodligen något fint på filmvetenskapspråk. Det ger filmen en sorts poetisk touch som väger upp den totalt odramatiska plotten.
I grova drag kan man säga att filmen skildrar en stressad ensamstående mamma (Juliette Binoche) som anlitar en kinesisk filmstudent (Fang Song) för att vara barnvakt åt sonen Simon. Medan Song är ute och går med, samtalar med, fixar mellanmål åt och allmänt vaktar Simon oroar sig mamma Suzanne över den frånvarande pappan och sköter sitt märkliga kulturella jobb. Sen kommer hon hem om umgås med Song och Simon och så där fortsätter det. Det mest dramatiska som händer är lite tjafs med en granne som inte betalar hyran och ångkokar grönsaker i hennes kök.
Och så är det i och för sig den svävande röda ballongen som kanske finns där eller inte finns där. Filmen är inspirerad av Albert Lamorisses film "Den röda ballongen" från 1956 om ett barn som får en röd ballong som oväntad kamrat. Song nämner den filmen som hennes favoritfilm och kanske ska man se henne som Simons röda ballong.
Jag vet inte riktigt.
Trots att det är långsamt och händelsefattigt så är filmen inte trist. Den känns som tidigare sagt väldigt realistisk utan att vara en dokumentär och känslan i filmen är speciell och annorlunda. Kanske kommer filmens tyngd fram när den fått sjunka in lite.
EXTRAMATERIALET
Här finns intressant nog trailern till Albert Lamorisses originalfilm och även filmen "White Mane" som han också gjort. Av speakerrösten att döma gick dessa filmer upp på bio på nytt för att underhålla nya generationer av barn.
Ballongen är den samma och det verkar åtminstone hända mer i originalfilmen...
Ballongen är den samma och det verkar åtminstone hända mer i originalfilmen...
TRE SAKER
1. Jag nämnde Suzannes märkliga kulturella jobb... Hon ger röster åt marionettdockor samtidigt som en saxofonist sitter bredvid henne och stöter fram lite improviserade frijazziga melodier. Rena mardrömmen.
2. Enligt omslaget ska filmen blivit framröstad som 2008:s bästa film av 100 amerikanska kritiker, före Oscarsfilmer som "Slumdog Millionaire" och "Milk". Det må vara så, men det känns lite märkligt. Eller så missar jag poängen.
3. Kinesiska filmskaparen Hsiao-hsien Hou står för både manus och regi. Det är hans första film gjord utanför asien.
2. Enligt omslaget ska filmen blivit framröstad som 2008:s bästa film av 100 amerikanska kritiker, före Oscarsfilmer som "Slumdog Millionaire" och "Milk". Det må vara så, men det känns lite märkligt. Eller så missar jag poängen.
3. Kinesiska filmskaparen Hsiao-hsien Hou står för både manus och regi. Det är hans första film gjord utanför asien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Juliette Binoche (6)
Juliette Binoche (6)
