Övertygande starkt om besatt kvinna
FILMENNär filmvärlden ska skildra besatthet, och då i den demoniska betydelsen, är det lätt att det blir skräck av resultatet. "Exorcisten" satte verkligen standarden för genren och det har inte varit lätt för Hollywood att variera temat. Faktum är att det varit omöjligt.
Därför är det befriande skönt att se denna prisbelönta tyska film som i stället skildrar det som bygger upp till själva exorcismen. Vad vi har då är ett mycket starkt drama om en ung kvinnas kamp mot krafter hon inte kan rå över själv.
Michaela har haft en svår uppväxt i ett starkt kristet hem. Just det har inte varit det svåra utan hon har haft epilepsiattacker som hindrat henne att leva normalt. Nu, när hon tar tabletter dagligen för att hindra attackerna har hon svårt att få utrymme för en personlig frigörelse från sin familj. Speciellt hennes mamma är orolig och därmed sträng i sin attityd.
När Michaela kommer in på universitet släpps hon motvilligt iväg. Det blir den frigörelse hon längtat efter - hon skaffar nya vänner, blir kär, blir vuxen och klarar av att leva som alla andra. Hon pressar sig visserligen hårt för att uppfylla de krav alla andra - och hon själv - har.
Problemet är bara att epilepsiattackerna återkommer, starkare än någonsin. Plötsligt kan hon inte be eller röra sitt krucifix längre. Hon påstår att hon hör röster som hindrar henne. Hennes huspräst vägrar att tro på vad hon säger och rekommenderar läkarvård, något som i sin tur leder till en diagnos som psykiskt sjuk. Men en ung prästkollega tror att Michaelas problem är mer av andlig karaktär och föreslår en exorcism för att driva ut det onda ur hennes kropp.
Till slut är det den enda utvägen.
Rent generellt sett kan jag tycka att det är aningens svårt att komma in i en film när man inte förstår språket. Vad som kan hjälpa till är en stark historia och ett bländande skådespel, och det är exakt vad vi har att göra med här. Sandra Hüller som spelar Michaela drar ett enormt tungt lass i filmen och leverar ett skådespel som är så naturligt, så övertygande och så bra. Allt hon gör är helt rätt, och inte helt oväntat har hon dragit hem en hel bokhylla med priser för sin rollprestation. Mycket välförtjänt.
Vad som också hjälper filmen är en väldigt övertygande miljöskildring. Filmen utspelar sig på 70-talet och har en lite grå dassighet över sig som liknar hur filmerna såg ut på 70-talet. Även sådana saker som kläder, prylar, bilar etc känns helt korrekt och bidrar till att filmen känns riktig.
Nu hör det kanske inte till vanligheterna att gemene man springer till videobutiken och hyr ett tyskt drama, men i det här fallet måste jag verkligen rekommendera er att göra det. "Requiem" är en riktigt bra film.
Därför är det befriande skönt att se denna prisbelönta tyska film som i stället skildrar det som bygger upp till själva exorcismen. Vad vi har då är ett mycket starkt drama om en ung kvinnas kamp mot krafter hon inte kan rå över själv.
Michaela har haft en svår uppväxt i ett starkt kristet hem. Just det har inte varit det svåra utan hon har haft epilepsiattacker som hindrat henne att leva normalt. Nu, när hon tar tabletter dagligen för att hindra attackerna har hon svårt att få utrymme för en personlig frigörelse från sin familj. Speciellt hennes mamma är orolig och därmed sträng i sin attityd.
När Michaela kommer in på universitet släpps hon motvilligt iväg. Det blir den frigörelse hon längtat efter - hon skaffar nya vänner, blir kär, blir vuxen och klarar av att leva som alla andra. Hon pressar sig visserligen hårt för att uppfylla de krav alla andra - och hon själv - har.
Problemet är bara att epilepsiattackerna återkommer, starkare än någonsin. Plötsligt kan hon inte be eller röra sitt krucifix längre. Hon påstår att hon hör röster som hindrar henne. Hennes huspräst vägrar att tro på vad hon säger och rekommenderar läkarvård, något som i sin tur leder till en diagnos som psykiskt sjuk. Men en ung prästkollega tror att Michaelas problem är mer av andlig karaktär och föreslår en exorcism för att driva ut det onda ur hennes kropp.
Till slut är det den enda utvägen.
Rent generellt sett kan jag tycka att det är aningens svårt att komma in i en film när man inte förstår språket. Vad som kan hjälpa till är en stark historia och ett bländande skådespel, och det är exakt vad vi har att göra med här. Sandra Hüller som spelar Michaela drar ett enormt tungt lass i filmen och leverar ett skådespel som är så naturligt, så övertygande och så bra. Allt hon gör är helt rätt, och inte helt oväntat har hon dragit hem en hel bokhylla med priser för sin rollprestation. Mycket välförtjänt.
Vad som också hjälper filmen är en väldigt övertygande miljöskildring. Filmen utspelar sig på 70-talet och har en lite grå dassighet över sig som liknar hur filmerna såg ut på 70-talet. Även sådana saker som kläder, prylar, bilar etc känns helt korrekt och bidrar till att filmen känns riktig.
Nu hör det kanske inte till vanligheterna att gemene man springer till videobutiken och hyr ett tyskt drama, men i det här fallet måste jag verkligen rekommendera er att göra det. "Requiem" är en riktigt bra film.
EXTRAMATERIALET
Enbart en trailer har klämts in som extramaterial. Inte mycket att säga om det.
TRE SAKER
1. Filmen är "baserad på en verklig händelse", samma händelse som låg bakom filmen "The exorcism of Emily Rose" härom året, men med ett annat fokus.
2. Som sagt handlar filmen om det som leder fram till den oundvikliga exorcismen, men vi får givetvis se hur Michaela är som besatt. Det blir aldrig en demon som spyr grönt och skriker "Fuck me, Jesus!" men väl en gripande och otäck gestaltning av en kvinna som inte längre är sig själv.
3. När filmen slutar får vi på en textskylt veta vad som hände med Michaela, och jag vill inte avslöja något om det, men så mycket kan jag säga att filmen slutar på en positiv ton, medan verkligheten inte gjorde det.
2. Som sagt handlar filmen om det som leder fram till den oundvikliga exorcismen, men vi får givetvis se hur Michaela är som besatt. Det blir aldrig en demon som spyr grönt och skriker "Fuck me, Jesus!" men väl en gripande och otäck gestaltning av en kvinna som inte längre är sig själv.
3. När filmen slutar får vi på en textskylt veta vad som hände med Michaela, och jag vill inte avslöja något om det, men så mycket kan jag säga att filmen slutar på en positiv ton, medan verkligheten inte gjorde det.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Burghart Klaußner (2)
Burghart Klaußner (2)
