Harmoniskt/disharmoniskt om världen
FILMENDet unika med denna naturdokumentär är att den är helt filmad uppifrån. Vi ser alltså vår värld från flygplan på olika höjder och det är rätt spektakulära landskap vi får se. Ibland förstummas jag över vad jag ser - det ser ut som en målning eller en dataanimation. Tittar man extra noggrant kan man se något som rör sig, vatten som strömmar eller för den delen människor.
Det lätt svävande fotot - tillsammans med ganska sakral musik - ger inledningsvis en harmonisk känsla, till och med lite sövande, men samtidigt kommer ett underliggande, mer oroväckande tema insmygande.
Till en början känns det som filmen vill framhäva det fantastiska med vår värld och vår natur. Vi får höra av berättarrösten hur liv uppstod, hur naturen formades till vad den blivit och så vidare, men så småningom - så klart i samband med att människor introduceras i ekvationen - så ändras tonen avsevärt. Nu handlar det snarare om hur fantastiskt väl vi vanvårdat vår värld än hur fantastiskt fin den är.
Det blir lite som ett komplement till Al Gores "En obekväm sanning" då det är samma tankar som förmedlas.
Mot slutet av filmen vänder det dock tillbaka och visst hopp för framtiden redovisas. Skönt det, för vad som började som harmoniskt blev snudd på obehagligt under större delen av filmen.
Som tittupplevelse är "Home" lite svår att recensera. Som jag skrev i inledningen så är bilderna spektakulära och filmspråket lätt svävande och det i sig är förstås fint och snyggt på alla vis. Problemet ligger möjligen i att det är ungefär samma tempo genom hela filmen och när man dessutom matas med information blir det lite svårt att hålla sig koncentrerad under hela resan.
Ett annat problem är att filmen är dålig på att redovisa var de filmar, men detta justeras under eftertexterna då vi får en sorts snabbrepris med bildtexter. Bra!
Det lätt svävande fotot - tillsammans med ganska sakral musik - ger inledningsvis en harmonisk känsla, till och med lite sövande, men samtidigt kommer ett underliggande, mer oroväckande tema insmygande.
Till en början känns det som filmen vill framhäva det fantastiska med vår värld och vår natur. Vi får höra av berättarrösten hur liv uppstod, hur naturen formades till vad den blivit och så vidare, men så småningom - så klart i samband med att människor introduceras i ekvationen - så ändras tonen avsevärt. Nu handlar det snarare om hur fantastiskt väl vi vanvårdat vår värld än hur fantastiskt fin den är.
Det blir lite som ett komplement till Al Gores "En obekväm sanning" då det är samma tankar som förmedlas.
Mot slutet av filmen vänder det dock tillbaka och visst hopp för framtiden redovisas. Skönt det, för vad som började som harmoniskt blev snudd på obehagligt under större delen av filmen.
Som tittupplevelse är "Home" lite svår att recensera. Som jag skrev i inledningen så är bilderna spektakulära och filmspråket lätt svävande och det i sig är förstås fint och snyggt på alla vis. Problemet ligger möjligen i att det är ungefär samma tempo genom hela filmen och när man dessutom matas med information blir det lite svårt att hålla sig koncentrerad under hela resan.
Ett annat problem är att filmen är dålig på att redovisa var de filmar, men detta justeras under eftertexterna då vi får en sorts snabbrepris med bildtexter. Bra!
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Glenn Close står för den engelska berättarrösten. Hon har en behaglig röst som man verkligen lyssnar på. Inledningsvis låter det dock som hon refererar en äventyrsfilm, ungefär som Cate Blanchett i "Sagan om ringen"-trilogin.
2. Den engelska rösten? Ja, detta är en fransk produktion, skriven och regisserad och på franska berättad av Yann Arthus-Bertrand.
3. Luc Besson har producerat filmen.
2. Den engelska rösten? Ja, detta är en fransk produktion, skriven och regisserad och på franska berättad av Yann Arthus-Bertrand.
3. Luc Besson har producerat filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Glenn Close (7)
Glenn Close (7)
