Episodfilm med bra och sämre stunder
FILMENTre människoöden korsas i denna film som utspelar sig i New Yorks sydvästra stadsdel Staten Island. Detta anses vara den "glömda" stadsdelen i New York, som har ett mindervärdeskomplex till Manhattan som man enbart når via Staten Island Ferry.
Det är även här, enligt filmen, flest maffiabossar bor, och en av dessa är Parmie (Vincent D'Onofrio) som drivs av ett behov av att hävda sig, att bli någon speciell. Utan att hans hejdukar vet om det smyger han iväg och försöker slå världsrekord i att hålla andan under vattnet. Vad de däremot vet om är att Parmie vill slå ut alla andra bossar i ett blodigt krig, något som hejdukarna kanske inte helt vill gå med på.
I en helt annan del, långt bort från maffiapengarnas lyxliv, finns Sully (Ethan Hawke), en arbetare som bokstavligen skitar ned sig som slamsugare. Pengarna finns inte där, men Sully har ändå ett hyfsat idylliskt liv med frun Maria (Julianne Nicholson). Deras enda problem är att de inte fått något barn än, trots många försök under en lång tid. Efter ett läkarbesök får Sully höra talas om en metod som verkar bergsäker och som dessutom garanterar ett friskt och speciellt barn. Problemet är att det är dyrt och några pengar har han ju inte. Men det har maffian, så Sully bestämmer sig för ett rån.
Mitt emellan dessa världar finns den dövstumma slaktaren Jasper (Seymour Cassel) som gläds åt varje besök han får av den positiva Sully, men får något dystert i blicken varje gång Parmie visar sig. Ett besök av maffian betyder nämligen att han fått ett uppdrag av det mer makabra slaget. Jasper har dock börjat ledsna - det är inte så här han vill uppleva ålderns höst.
Dessa tre historier berättas efter varandra, med en gemensam scen som knyter ihop säcken men varje gång skildras ur olika synvinklar. Fler pusselbitar läggs till. Dock utspelar sig de tre enskilda historierna inte parallellt utan lite förskjutna från varandra. Under filmens gång förstår man klarare hur allting hänger ihop och i samma veva blir filmen gradvis allt mörkare.
"Little New York" får bedömas som godkänd. Den har sina bra stunder, men är långt från perfekt. Maffiabiten känns lite tam, speciellt eftersom detta är en värld vi fått otaliga inblickar i under åren, och det känns inte som någon i Parmies gäng skulle platsa att ens få skura golven på Bada Bing! i "Sopranos". Dessutom genomgår Parmie en liten... tja, livskris, i brist på bättre ord, efter en incident som mest känns fånig. Även Sullys hastiga beslut att bli rånare känns ologiskt och inte speciellt trovärdigt.
Den bästa biten i filmen är den om den gamla dövstumma slaktaren. Seymour Cassel har av förklarliga skäl inte en enda replik i filmen, men lyckas ändå förmedla så mycket mer än hans medskådespelare.
Det är även här, enligt filmen, flest maffiabossar bor, och en av dessa är Parmie (Vincent D'Onofrio) som drivs av ett behov av att hävda sig, att bli någon speciell. Utan att hans hejdukar vet om det smyger han iväg och försöker slå världsrekord i att hålla andan under vattnet. Vad de däremot vet om är att Parmie vill slå ut alla andra bossar i ett blodigt krig, något som hejdukarna kanske inte helt vill gå med på.
I en helt annan del, långt bort från maffiapengarnas lyxliv, finns Sully (Ethan Hawke), en arbetare som bokstavligen skitar ned sig som slamsugare. Pengarna finns inte där, men Sully har ändå ett hyfsat idylliskt liv med frun Maria (Julianne Nicholson). Deras enda problem är att de inte fått något barn än, trots många försök under en lång tid. Efter ett läkarbesök får Sully höra talas om en metod som verkar bergsäker och som dessutom garanterar ett friskt och speciellt barn. Problemet är att det är dyrt och några pengar har han ju inte. Men det har maffian, så Sully bestämmer sig för ett rån.
Mitt emellan dessa världar finns den dövstumma slaktaren Jasper (Seymour Cassel) som gläds åt varje besök han får av den positiva Sully, men får något dystert i blicken varje gång Parmie visar sig. Ett besök av maffian betyder nämligen att han fått ett uppdrag av det mer makabra slaget. Jasper har dock börjat ledsna - det är inte så här han vill uppleva ålderns höst.
Dessa tre historier berättas efter varandra, med en gemensam scen som knyter ihop säcken men varje gång skildras ur olika synvinklar. Fler pusselbitar läggs till. Dock utspelar sig de tre enskilda historierna inte parallellt utan lite förskjutna från varandra. Under filmens gång förstår man klarare hur allting hänger ihop och i samma veva blir filmen gradvis allt mörkare.
"Little New York" får bedömas som godkänd. Den har sina bra stunder, men är långt från perfekt. Maffiabiten känns lite tam, speciellt eftersom detta är en värld vi fått otaliga inblickar i under åren, och det känns inte som någon i Parmies gäng skulle platsa att ens få skura golven på Bada Bing! i "Sopranos". Dessutom genomgår Parmie en liten... tja, livskris, i brist på bättre ord, efter en incident som mest känns fånig. Även Sullys hastiga beslut att bli rånare känns ologiskt och inte speciellt trovärdigt.
Den bästa biten i filmen är den om den gamla dövstumma slaktaren. Seymour Cassel har av förklarliga skäl inte en enda replik i filmen, men lyckas ändå förmedla så mycket mer än hans medskådespelare.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Originaltiteln för filmen är "Staten Island" som tydligen bedömdes vara för smalt för folk utanför USA.
2. Manusförfattaren/regissören James DeMonaco har tidigare bland annat skrivit manus till den inte så lyckade "Skinwalkers".
3. Intressant med en döv huvudperson. Under i stunder i filmen tas vi in i hans värld och ljudet blir dovt och dämpat. En fin effekt som kunde utnyttjats mer.
2. Manusförfattaren/regissören James DeMonaco har tidigare bland annat skrivit manus till den inte så lyckade "Skinwalkers".
3. Intressant med en döv huvudperson. Under i stunder i filmen tas vi in i hans värld och ljudet blir dovt och dämpat. En fin effekt som kunde utnyttjats mer.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ethan Hawke (16)
Ethan Hawke (16)
