Pam Griers totalförbjudna succé
FILMENEn hallick och knarklangare får besök av en hora som desperat vill ha knark. Han bjuder med henne hem för att ha lite kul, men när hon skjuter skallen av honom med ett hagelgevär är det inte lika roligt längre. Sjuksköterskan Coffin, kallad Coffy av sina vänner, hämnas de som sålt knark till hennes 11-åriga syster som nu ligger psykskadad på sjukhus. Hon är dock inte nöjd innan hon nått knarkkällan i stan.
Pam Grier blev redan som 21-åring en återkommande skådespelare i den så kallade "blaxploitationvågen" under 70-talet. En rad filmer regisserade av Jack Hill där Pam flitigt medverkade topless cementerade hennes plats i kultfilmernas värld. 1973 blev "Coffy" hennes första stora succé, och man skyndade sig att göra fler liknande filmer med henne innan genrens popularitet minskade och dog ut. Efter detta gjorde hon mest småroller med varierande framgång. 1997 lade allmänheten nog mest märke henne i Tarantinos "Jackie Brown" där hon spelade titelrollen, och idag ser vi henne i "The L Word" på tv.
Regissören Jack Hill gjorde bara ett femtontal filmer under sin karriärstid mellan 1960 och 1982, men hann sätta sitt märke i kultfilmshistorien med ett antal uppmärksammade titlar som "Spider Baby" och "The Big Doll House". De flesta av dessa visades aldrig i Sverige, och "Coffy" fick censurproblem. Först totalförbjöds den, sedan klippte filmbolaget själva bort tre minuter. Statens Biografbyrå var ändå inte nöjda och krävde ytterligare två och en halv minuts klipp. Förstås får vi se filmen helt oklippt i denna utgåva.
Jag har inte någon större insikt i blaxploitation. Jag har sett "Shaft" och det var väl en ganska underhållande lågbudgetrulle med en cool stil, men inget jag skulle uppmana någon att se. Därför blev jag glatt överraskad av att "Coffy" har ett lite annat stuk. Det är mycket action och handlingen förs framåt mest hela tiden, även om man gärna tar sig tid att visa brösten på de flesta kvinnorna i filmen. Man får också väldigt mycket funky kläder och tapeter att kolla på. "Coffy" är troligen en av genrens bästa exempel, och jag hade kul när jag såg den. Filmens starka antidrogmeddelande är dessutom något jag sympatiserar med, och filmens slutbetyg blir högre än dess budget.
Pam Grier blev redan som 21-åring en återkommande skådespelare i den så kallade "blaxploitationvågen" under 70-talet. En rad filmer regisserade av Jack Hill där Pam flitigt medverkade topless cementerade hennes plats i kultfilmernas värld. 1973 blev "Coffy" hennes första stora succé, och man skyndade sig att göra fler liknande filmer med henne innan genrens popularitet minskade och dog ut. Efter detta gjorde hon mest småroller med varierande framgång. 1997 lade allmänheten nog mest märke henne i Tarantinos "Jackie Brown" där hon spelade titelrollen, och idag ser vi henne i "The L Word" på tv.
Regissören Jack Hill gjorde bara ett femtontal filmer under sin karriärstid mellan 1960 och 1982, men hann sätta sitt märke i kultfilmshistorien med ett antal uppmärksammade titlar som "Spider Baby" och "The Big Doll House". De flesta av dessa visades aldrig i Sverige, och "Coffy" fick censurproblem. Först totalförbjöds den, sedan klippte filmbolaget själva bort tre minuter. Statens Biografbyrå var ändå inte nöjda och krävde ytterligare två och en halv minuts klipp. Förstås får vi se filmen helt oklippt i denna utgåva.
Jag har inte någon större insikt i blaxploitation. Jag har sett "Shaft" och det var väl en ganska underhållande lågbudgetrulle med en cool stil, men inget jag skulle uppmana någon att se. Därför blev jag glatt överraskad av att "Coffy" har ett lite annat stuk. Det är mycket action och handlingen förs framåt mest hela tiden, även om man gärna tar sig tid att visa brösten på de flesta kvinnorna i filmen. Man får också väldigt mycket funky kläder och tapeter att kolla på. "Coffy" är troligen en av genrens bästa exempel, och jag hade kul när jag såg den. Filmens starka antidrogmeddelande är dessutom något jag sympatiserar med, och filmens slutbetyg blir högre än dess budget.
EXTRAMATERIALET
Ett bildgalleri med 40 promotionbilder och filmens originaltrailer, samt en samling trailers för Njutafilms övriga aktuella släpp. Region 1-utgåvan har även ett kommentarsspår med regissören som saknas här.
TRE SAKER
1. Hong Kong-filmbolaget Shaw Brothers, mest kända för sina enorma mängder kung fu-filmer, gjorde en remake tre år senare kallad "The Sexy Killer".
2. "Foxy Brown" hette Griers nästa film, och blev senare rapparen/sångerskan Inga Fung Marchands artistnamn. Jag förstår att hon bytte bort det.
3. Skådespelaren Sid Haig, som ofta också var med i Jack Hills filmer, har en enorm birollslista på sitt CV. Han är nu kanske mest känd som Captain Spaulding i Rob Zombies skräckisar "House Of 1000 Corpses" och "Devil’s Rejects".
2. "Foxy Brown" hette Griers nästa film, och blev senare rapparen/sångerskan Inga Fung Marchands artistnamn. Jag förstår att hon bytte bort det.
3. Skådespelaren Sid Haig, som ofta också var med i Jack Hills filmer, har en enorm birollslista på sitt CV. Han är nu kanske mest känd som Captain Spaulding i Rob Zombies skräckisar "House Of 1000 Corpses" och "Devil’s Rejects".
HENRIK ANDERSSON (2010-02-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Robert DoQui (1)
Robert DoQui (1)
