Dansk feel good mest hela tiden

FILMEN

Jag tänker på två av Josef Fares gamla filmer när jag ser danska publiksuccén "Blå män". Dels hans debutfilm "Jalla jalla" och dels "Kopps". Varför? Jo i "Jalla jalla" finns det kommunala arbetare i overaller och i "Kopps" en karaktär som svävar ut i fantasier.

Kanske inte så mycket att gå på, men det finns även någon sorts Josef Fares-känsla över filmen som helhet.

I fokus finns Jesper (Thure Lindhardt), lite av en brat med känsla för affärer men inte så mycket finkänsla över huvud taget. Han kliver gärna över lik för att tjäna en extra dansk krona här och där, och att han kammar hem priset för månadens säljare gång på gång framför näsan på sina kollegor är ganska självklart.

Men så brakar hans värld ihop. Han kör rattfull och tvingas till samhällstjänst. I samma veva lämnar hans flickvän honom och genom ett missförstånd har han heller inget jobb att återvända till efter samhällstjänsten. Tjänsten han ska göra är så långt ifrån hans glassiga jobb man kan komma – han hamnar på en återvinningsstation tillsammans med några märkliga människor. Stationens boss är Theodor (Troels Lyby) som har vissa problem med humöret samt lever under ständig stress eftersom stationens framtid är i farozonen. Vidare har vi lesbiska Lotte (Sidse Babett Knudsen) som gång på gång förlorar sig i sina fantasier där hon hamnar i olika filmscenarion ofta som hjälte. Och så har vi Dion (Mick Øgendahl) som enkelt sagt inte har alla läsk i backen.

Det är alltså här och med dessa människor som Jesper ska sona för sitt brott. Men tiden på återvinningsstationen blir en tankeställare. Vad har han egentligen gjort med sitt liv och hur har han behandlat folk tidigare? Har det verkligen varit på rätt sätt?

Jag brukar inte skatta högt åt danska komedier och det gör jag inte denna gång heller, men jag sitter mest och myser åt stämningen i filmen. Det är feel good mest hela tiden, och att filmen vann publikpriset på den danska motsvarigheten till Guldbaggegalan känns inte konstigt alls.

Det är här Josef Fares-kopplingen kommer in igen – hans komedier brukar vara publikfavoriter, men kanske inte det absolut roligast man har sett. Ändå får man med sig en skön känsla efter att man har sett dem, och det får man av "Blå män" också.


EXTRAMATERIALET

Det är ju lite tjatigt att påpeka det men det är faktiskt enormt svårt att fatta danska, och när allt extramaterial är på danska – utan svensk eller engelsk text – blir det i princip stört omöjligt att plocka med sig något från denna avdelning av DVD:n.

Kommentarspåret? Nej. De tre bakomfilmerna som visar upp tre specialeffektsscener ur filmen? Nja, man kan ju i alla fall se lite i bild vad som händer, men i stort – nej. Trailern till "Julefrukosten", den senaste filmen från samma gäng som gjort "Blå män"? Nej. Jag hör inte ett enda ord, men det verkar vara en sjukare film än denna.


TRE SAKER

1. Titelns "Blå män" är ett lite nedvärderande uttryck för sopgubbar som Jesper använder, men som ni ser på omslaget blir han en "Orange man" istället.

2. Det är väldigt många skämt som syftar på homosexualitet och fördomar vilket mest känns tröttsamt i längden.

3. Mick Øgendahl som spelar Dion har även skrivit manuset till filmen.


ANDERS JAKOBSON (2010-02-15)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin komedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Komedi
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: Paramount
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
Kommentarspår, Tre bakomfilmer, Julefrukosten trailer
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
ROMANTISKA KOMEDIERNA