Om att ta till vara på livet
FILMENInledningen är galet dramatisk. En liten pojke och en flicka leker på en gammal brygga intill en idyllisk sjö. Svanar glider runt på sjön och det är en sådan där härlig sommardag. Men så rasar flickan igenom bryggan och blir hängande. Hon skriker åt pojken att hämta hennes föräldrar. Han ilar iväg, genom skogen och rusar rakt ut på en väg där han - SMACK! - blir påkörd av en framrusande bil...
Men han överlever. I ett återblickande förhör beskriver han hur han lämnade sin kropp men kallades tillbaka. Idag är han vuxen och framgångsrik advokat i New York. Nathan (Romain Duris) är dock inte lycklig. I återblickar ser vi hur han lever ihop med sin fru (Evangeline Lily) och deras barn (man får anta att frun Claire är den flicka som blev hängande i bryggan en gång i tiden), men det gör han inte längre. Något har hänt som separerat dem.
En mystisk man söker upp Nathan. Doctor Kay (John Malkovich) säger sig kunna se på folk när de ska dö och är därför en Budbärare med uppgiften att se till att människors sista tid i livet blir så bra som möjligt. Han menar nu att Nathan borde se till att ordna upp lite saker i sitt liv. Nathan är rationell och lyssnar initialt inte på Doctor Kay, men när märkliga saker sker runt omkring honom inser han att Budbäraren kanske talar sanning i alla fall.
Filmen är en fransk produktion, baserad på en fransk roman, men utspelar sig i New York och det enda franska som är kvar är karaktären Nathan. Jag har svårt att tro att originalromanen är upplagd så och egentligen finns det ingen funktion i att Nathan ibland börjar prata franska när han är stressad till exempel. Det är dock inget negativt, utan bara en enkel reflektion. Filmen, som befinner sig i gränslandet mellan drama och thriller är bra med ett fint tempo i berättandet. En detalj som jag gillar är hur stora kontraster det finns mellan Nathans nuvarande liv och det han en gång hade. Det är storstadens stress och hets kontra lugnet på landet. Jag kan inte avgöra om det är en tanke från filmskaparna men det är en effektfull illustration.
Romain Duris gör sin första engelskspråkiga roll och är lite träaktig, men som så många gånger förr passar det karaktären. Malkovich är stabil som alltid och har ett sakligt lugn i sin roll som både gör figuren lite mystisk och behaglig på samma gång.
Det finns så klart en twist i filmen som inte är speciellt svår att förutse om man lyssnat noga på vad Doctor Kay har sagt tidigare i filmen, så det blir ingen direkt omvälvande effekt på den. Men det gör inte så mycket för filmen är klart godkänd, med en histora som luckras upp lager för lager.
Men han överlever. I ett återblickande förhör beskriver han hur han lämnade sin kropp men kallades tillbaka. Idag är han vuxen och framgångsrik advokat i New York. Nathan (Romain Duris) är dock inte lycklig. I återblickar ser vi hur han lever ihop med sin fru (Evangeline Lily) och deras barn (man får anta att frun Claire är den flicka som blev hängande i bryggan en gång i tiden), men det gör han inte längre. Något har hänt som separerat dem.
En mystisk man söker upp Nathan. Doctor Kay (John Malkovich) säger sig kunna se på folk när de ska dö och är därför en Budbärare med uppgiften att se till att människors sista tid i livet blir så bra som möjligt. Han menar nu att Nathan borde se till att ordna upp lite saker i sitt liv. Nathan är rationell och lyssnar initialt inte på Doctor Kay, men när märkliga saker sker runt omkring honom inser han att Budbäraren kanske talar sanning i alla fall.
Filmen är en fransk produktion, baserad på en fransk roman, men utspelar sig i New York och det enda franska som är kvar är karaktären Nathan. Jag har svårt att tro att originalromanen är upplagd så och egentligen finns det ingen funktion i att Nathan ibland börjar prata franska när han är stressad till exempel. Det är dock inget negativt, utan bara en enkel reflektion. Filmen, som befinner sig i gränslandet mellan drama och thriller är bra med ett fint tempo i berättandet. En detalj som jag gillar är hur stora kontraster det finns mellan Nathans nuvarande liv och det han en gång hade. Det är storstadens stress och hets kontra lugnet på landet. Jag kan inte avgöra om det är en tanke från filmskaparna men det är en effektfull illustration.
Romain Duris gör sin första engelskspråkiga roll och är lite träaktig, men som så många gånger förr passar det karaktären. Malkovich är stabil som alltid och har ett sakligt lugn i sin roll som både gör figuren lite mystisk och behaglig på samma gång.
Det finns så klart en twist i filmen som inte är speciellt svår att förutse om man lyssnat noga på vad Doctor Kay har sagt tidigare i filmen, så det blir ingen direkt omvälvande effekt på den. Men det gör inte så mycket för filmen är klart godkänd, med en histora som luckras upp lager för lager.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Det är bara i Sverige som filmen heter "The Messenger". Den amerikanska originaltiteln är "Afterwards", efter den franska "Et après", en titel som har lite fler betydelser.
2. Filmskaparna kontaktade John Malkovich produktionsbolag för hjälp om några logistiska frågor, men manuset hamnade i Malkovich händer och han blev så imponerad att han ville vara med i filmen.
3. Evangeline Lillys karaktär verkar jobba med växter och en av de växter hon håller på med är en kaktus som bara blommar en gång om året. Efter 12 timmar dör den. Känns som en liten analogi.
2. Filmskaparna kontaktade John Malkovich produktionsbolag för hjälp om några logistiska frågor, men manuset hamnade i Malkovich händer och han blev så imponerad att han ville vara med i filmen.
3. Evangeline Lillys karaktär verkar jobba med växter och en av de växter hon håller på med är en kaktus som bara blommar en gång om året. Efter 12 timmar dör den. Känns som en liten analogi.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA