Tack för maten, den var hemsk
FILMENFör ungefär 10 år sedan blev jag vegetarian och förblev så i ungefär fem år. Det var olika anledningar som låg bakom det beslutet. En var att jag ville testa en annan diet än vad jag hade haft tidigare och en annan var för att köttindustrin äcklade mig. Men jag var ingen speciellt bra vegetarian (speciellt inte som jag numera äter kött igen), men jag lärde mig i alla fall något under den perioden.
Efter att ha sett "Food, Inc." känns som man vill sluta äta mat över huvud taget. Vill du utsätta dig själv för en prövning? Duka upp en rejäl buffé och smäll i dig den medan du tittar på filmen och se hur bra du mår efter det.
(For the record: Så gjorde inte jag...)
Nu är inte "Food, Inc." en film som är gjord för att omvända köttätare till vegetarianer, utan som tittar på ALLT livsmedel där ute. Faktum är att Eric Schlosser utan beskymmer erkänner att hans favoritmål är hamburgare med strips, trots att detta mål innehåller allt skit filmen tar upp. Schlosser, författare till bland annat "Snabbmatslandet", är tillsammans med sin kollega Michael Pollan ("The Omnivore's Dilemma") ciceroner i detta nedslag i maten. De är båda väldigt sympatiska och förtroendegivande och delger sakligt och utan krussiduller sin kunskap. Schlosser med lite mer tonvikt på köttindustrin och Pollan på resten. Ingen av dem är precis som filmens regissör Robert Kenner vegetarian.
Schlosser lägger lite av skulden på snabbmatsindustrin - så klart, och kanske i synnerhet bröderna McDonald som efter sitt enorma genomslag hade ambitionen om att en McDonalds-hamburgare skulle smaka precis likadant överallt, och hur åstadkommer man det om inte genom att förändra köttindustrin.
Dokumentären är mycket lättare att ta till sig än till exempel Michael Moores filmer - berättelsen är saklig och rak och vi slipper rena attacker mot de ansvariga. Gång på gång kommer textskyltar om att de stora livsmedelsföretag som styr rubbet avböjt att medverka i intervjuer. Det kan man ju i och för sig tycka är lite fegt gjort av filmskaparna att inte sätta dem under lite mer press, men å andra sidan får dokumentären tala för sig själv. Och det gör den. Filmen är indelad i olika segment vilket gör att det är lätt att hänga med. Upplägget är föredömligt för att man ska känna sig engagerad och delaktig.
Det är dock en ganska deprimerande film och stundtals hemsk med inte alls trevliga bilder från köttindustrin, samtidigt som usla arbetssituationer för fattiga och ofta illegala invandrare visas upp och många bevis läggs fram om hur små företagare körs över totalt av de stora bjässarna, som i den här industrin verkligen är stora.
Finns det något ljus i mörkret? Ja, och där kommer fram till filmens andemening och vad filmmakarna vill göra oss extra uppmärksam på, nämligen ekologisk och närodlad mat. En superskön farmare dyker upp några gånger. Han har otroligt omoderna glasögon men är påläst och vältalig och driver en industri som är oerhört mycket mer "human" mot djuren än de övriga exempel vi fått i filmen. Vi får även träffa en man som sysslat med ekologisk mat i evigheter och byggt upp ett enormt imperium där till och med Wal-Mart blivit en kund. Han ser det som en seger.
Ett konstaterande som görs är att det är märkligt att det ska vara dyrt att köpa bra mat (och ett väldigt tydligt exempel på detta i filmen är en fattig mexikansk familj som av ekonomiska skäl väljer att föda upp sig själva på snabbmat istället för att handla riktig mat), och det är sant. Ekologiskt och närodlat är dyrare, men jag kommer åtminstone att välja fler sådana produkter än vad jag redan gör framöver. Med andra ord träffade filmen väldigt rätt i mitt fall.
Efter att ha sett "Food, Inc." känns som man vill sluta äta mat över huvud taget. Vill du utsätta dig själv för en prövning? Duka upp en rejäl buffé och smäll i dig den medan du tittar på filmen och se hur bra du mår efter det.
(For the record: Så gjorde inte jag...)
Nu är inte "Food, Inc." en film som är gjord för att omvända köttätare till vegetarianer, utan som tittar på ALLT livsmedel där ute. Faktum är att Eric Schlosser utan beskymmer erkänner att hans favoritmål är hamburgare med strips, trots att detta mål innehåller allt skit filmen tar upp. Schlosser, författare till bland annat "Snabbmatslandet", är tillsammans med sin kollega Michael Pollan ("The Omnivore's Dilemma") ciceroner i detta nedslag i maten. De är båda väldigt sympatiska och förtroendegivande och delger sakligt och utan krussiduller sin kunskap. Schlosser med lite mer tonvikt på köttindustrin och Pollan på resten. Ingen av dem är precis som filmens regissör Robert Kenner vegetarian.
Schlosser lägger lite av skulden på snabbmatsindustrin - så klart, och kanske i synnerhet bröderna McDonald som efter sitt enorma genomslag hade ambitionen om att en McDonalds-hamburgare skulle smaka precis likadant överallt, och hur åstadkommer man det om inte genom att förändra köttindustrin.
Dokumentären är mycket lättare att ta till sig än till exempel Michael Moores filmer - berättelsen är saklig och rak och vi slipper rena attacker mot de ansvariga. Gång på gång kommer textskyltar om att de stora livsmedelsföretag som styr rubbet avböjt att medverka i intervjuer. Det kan man ju i och för sig tycka är lite fegt gjort av filmskaparna att inte sätta dem under lite mer press, men å andra sidan får dokumentären tala för sig själv. Och det gör den. Filmen är indelad i olika segment vilket gör att det är lätt att hänga med. Upplägget är föredömligt för att man ska känna sig engagerad och delaktig.
Det är dock en ganska deprimerande film och stundtals hemsk med inte alls trevliga bilder från köttindustrin, samtidigt som usla arbetssituationer för fattiga och ofta illegala invandrare visas upp och många bevis läggs fram om hur små företagare körs över totalt av de stora bjässarna, som i den här industrin verkligen är stora.
Finns det något ljus i mörkret? Ja, och där kommer fram till filmens andemening och vad filmmakarna vill göra oss extra uppmärksam på, nämligen ekologisk och närodlad mat. En superskön farmare dyker upp några gånger. Han har otroligt omoderna glasögon men är påläst och vältalig och driver en industri som är oerhört mycket mer "human" mot djuren än de övriga exempel vi fått i filmen. Vi får även träffa en man som sysslat med ekologisk mat i evigheter och byggt upp ett enormt imperium där till och med Wal-Mart blivit en kund. Han ser det som en seger.
Ett konstaterande som görs är att det är märkligt att det ska vara dyrt att köpa bra mat (och ett väldigt tydligt exempel på detta i filmen är en fattig mexikansk familj som av ekonomiska skäl väljer att föda upp sig själva på snabbmat istället för att handla riktig mat), och det är sant. Ekologiskt och närodlat är dyrare, men jag kommer åtminstone att välja fler sådana produkter än vad jag redan gör framöver. Med andra ord träffade filmen väldigt rätt i mitt fall.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det här ett ypperligt exempel på att vi i Sverige ska vara glada för att filmer per automatik inte får svenska titlar, då hade filmen hetat "Mat AB". Inte så upphetsande.
2. Mycket av den information som läggs fram om köttindustrin framgick i Richard Linklaters filmatisering av Schlossers bok.
3. Är du en sådan som inte äter majs? Då kan jag säga att det gör du - dagligen, oavsett om du vet om det eller inte...
2. Mycket av den information som läggs fram om köttindustrin framgick i Richard Linklaters filmatisering av Schlossers bok.
3. Är du en sådan som inte äter majs? Då kan jag säga att det gör du - dagligen, oavsett om du vet om det eller inte...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
