Ytlig dokumentär i förvirrande utgåva
FILMENJag hörde inte till dem som var överdrivet förtjusta i Guy Ritchies "Sherlock Holmes". Mest kanske för att jag när jag såg filmen nyss hade läst en av Sir Arthur Conan Doyles novellsamlingar, och därför var sugen att se mästerdetektiven gestaltad i likhet med den litterära figuren istället för som en, tja, råbarkad slusk. Men det är inte Ritchies rulle jag ska recensera, utan en kort brittisk dokumentär om ikonen Sherlock Holmes, som ämnar undersöka hur karaktären kom till och just varför den haft en så bestående popularitet. Detta är "Jakten på Sherlock Holmes".
Vår ciceron är skotske aktören David Hayman, tydligen mest känd från tv-serien "Trial and Retribution", som raskt guidar oss från Doyles hemstad Edinburgh, där författaren fick inspiration till sin mest välkända karaktär, till London, där idén till slut föddes. På vägen träffar Hayman diverse kunniga i ämnet, bland vilka vi exempelvis återfinner kollegan Stephen Fry, som ståtar med att vara den yngste personen någonsin att väljas in i the Sherlock Holmes Society, det vill säga en finkulturell motsvarighet till en "Star Trek"-fanclub.
Gemensamt för alla dessa möten är att de avhandlas med en bländande hastighet. Intervjuobjektet hinner komma med ett par insiktsfulla kommentarer, varefter Hayman tackar för sig och garanterar att mötet varit "mycket givande", eller något i den stilen. Man inser snart att detta är den sorts dokumentär som bara ämnar skumma på ytan, vilket inte är konstigt med en speltid på 45 minuter. Och just det, detta är en tv-produktion, och det blir väldigt tydligt att den från början visats med reklampauser instoppade mellan segmenten.
Omslagets baksida hävdar att "Hayman analyserar Holmes liv på filmduken, och följer hur karaktären har utvecklats på film och i TV: från den hjältemodige viktorianske detektiven till den droghärjade karatesparkande hårdingen som porträtterades av Robert Downey Jr i den senaste Sherlock Holmesfilmen". Detta är ren lögn. Referenser till karaktärerns liv på vita duken och i dumburken sker endast vid ett par tillfällen, och då i förbigående. Den senaste Holmes-filmen, som i skrivande stund alltså är Ritchie-rullen, nämns överhuvudtaget inte.
Någon analys är det inte fråga om i annat fall heller, utan "Jakten på Sherlock Holmes" är en småtrevlig och ytlig dokumentär ytterst väl lämpad att se på tv:n en slö torsdagkväll. Den är knappast något att köpa på DVD då jag inte kan tänka mig att någon skulle vilja se detta om och om igen.
Vår ciceron är skotske aktören David Hayman, tydligen mest känd från tv-serien "Trial and Retribution", som raskt guidar oss från Doyles hemstad Edinburgh, där författaren fick inspiration till sin mest välkända karaktär, till London, där idén till slut föddes. På vägen träffar Hayman diverse kunniga i ämnet, bland vilka vi exempelvis återfinner kollegan Stephen Fry, som ståtar med att vara den yngste personen någonsin att väljas in i the Sherlock Holmes Society, det vill säga en finkulturell motsvarighet till en "Star Trek"-fanclub.
Gemensamt för alla dessa möten är att de avhandlas med en bländande hastighet. Intervjuobjektet hinner komma med ett par insiktsfulla kommentarer, varefter Hayman tackar för sig och garanterar att mötet varit "mycket givande", eller något i den stilen. Man inser snart att detta är den sorts dokumentär som bara ämnar skumma på ytan, vilket inte är konstigt med en speltid på 45 minuter. Och just det, detta är en tv-produktion, och det blir väldigt tydligt att den från början visats med reklampauser instoppade mellan segmenten.
Omslagets baksida hävdar att "Hayman analyserar Holmes liv på filmduken, och följer hur karaktären har utvecklats på film och i TV: från den hjältemodige viktorianske detektiven till den droghärjade karatesparkande hårdingen som porträtterades av Robert Downey Jr i den senaste Sherlock Holmesfilmen". Detta är ren lögn. Referenser till karaktärerns liv på vita duken och i dumburken sker endast vid ett par tillfällen, och då i förbigående. Den senaste Holmes-filmen, som i skrivande stund alltså är Ritchie-rullen, nämns överhuvudtaget inte.
Någon analys är det inte fråga om i annat fall heller, utan "Jakten på Sherlock Holmes" är en småtrevlig och ytlig dokumentär ytterst väl lämpad att se på tv:n en slö torsdagkväll. Den är knappast något att köpa på DVD då jag inte kan tänka mig att någon skulle vilja se detta om och om igen.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Omslaget är på det hela taget riktigt, riktigt märkligt. Som till en spelfilm. Ett av affischnamnen tillhör en Susan Varga, som förvisso intervjuas i filmen, men som naturligtvis är totalt okänd eftersom hon är en tv-producent. Färgerna är mörka och David Haymans nuna på framsidan olycksbådande. Helt off med tanke på det lättsamma innehållet.
2. Eftersom syftet med filmen främst är att undersöka Sherlock Holmes bestående popularitet saknar jag verkligen en jämförelse med andra tidiga litterära deckare. Varför är Holmes större än exempelvis Auguste Dupin eller Hercule Poirot? Dylika resonemang hinns naturligtvis inte med pga speltiden.
3. Detta är sannolikt första gången någonsin jag recenserat en DVD-film som helt verkar sakna en sida på imdb.
2. Eftersom syftet med filmen främst är att undersöka Sherlock Holmes bestående popularitet saknar jag verkligen en jämförelse med andra tidiga litterära deckare. Varför är Holmes större än exempelvis Auguste Dupin eller Hercule Poirot? Dylika resonemang hinns naturligtvis inte med pga speltiden.
3. Detta är sannolikt första gången någonsin jag recenserat en DVD-film som helt verkar sakna en sida på imdb.
JOEL FORNBRANT (2010-08-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
