Sällsynt lyckat stilbrott från originalet
FILMENSherlock Holmes-puritister må tycka att en av den litterära världens stora ikoner inte hör hemma i händerna hos en actiondriven regissör som Guy Richie, men personligen tycker jag kombinationen är sällsynt lyckad. En klassisk deckargåta i kombination med rapp action blir riktigt bra underhållning.
Lotten att gestalta den lätt depraverade, men grymt klippska utredaren Holmes från och med nu - för det är som upplagt för en franchise - har fallit på Robert Downey Jr, och nog känns det som om Downey Jr inte gjort en enda dålig roll på väldigt länge? Med andra ord finns det inget att klaga på när det gäller valet av huvudrollsinnehavare. Vid hans sida, som den betydligt mer sansade och rationella Dr Watson, finns Jude Law, som även han faller in snyggt i rollen.
Fallet som detta par kastas in i utvecklar sig till en stor konspiration, men börjar med att de tar fast Lord Blackwood (Mark Strong) mitt under en ockult ritual. Blackwood kastas givetvis i fängelse, men precis innan han ska hängas ber han att få tala med Holmes och meddelar att detta bara var början, att fler kommer att dö. Lustigt nog återuppstår Blackwood från de döda strax efter att han begravts, vilket mest irriterar Watson som faktiskt var den som förklarade honom död.
Mycket riktigt är det fler som dör och Holmes och Watson får fullt upp. Med i mixen finns en av Holmes före detta kärlekar Irene Adler (Rachel McAdams) som dock inte har helt rent mjöl i påsen. Hon jobbar nämligen för en viss hemlig professor...
Jag har alltid gillat att se "gamla" London på film. Jag tycker det är en vansinnigt tilltalande miljö som sätter en skön stämning. Och här är det verkligen gamla London det handlar om. Det numera ikoniska landmärket Tower Bridge är under uppbyggnad och kommer att spela en viss roll för filmens final.
Guy Richies kännetecknande blixtsnabba berättande har fått en naturlig och möjligen lite mer sansad plats i filmen. Det är så klart i actionsekvenserna där Holmes och Watson sparkar arsle som riktigt superhjältar. Kanske ett stilbrott mot Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes, men va fanken, det är 2010-talet nu. Ett par actionsekvenser blir extra snygga då Holmes först tänker igenom vad han ska göra, vilket presenteras i ett slow motion-tempo värdigt Zack Snyder, men sen smäller det till. Väldigt coolt.
I sin helhet tycker jag att man träffat väldigt rätt med "Sherlock Holmes". En bra story, ett väldigt bra skådespeleri, rappt berättande och stämningsfulla miljöer. Jag hittar ingenting att klaga på.
Lotten att gestalta den lätt depraverade, men grymt klippska utredaren Holmes från och med nu - för det är som upplagt för en franchise - har fallit på Robert Downey Jr, och nog känns det som om Downey Jr inte gjort en enda dålig roll på väldigt länge? Med andra ord finns det inget att klaga på när det gäller valet av huvudrollsinnehavare. Vid hans sida, som den betydligt mer sansade och rationella Dr Watson, finns Jude Law, som även han faller in snyggt i rollen.
Fallet som detta par kastas in i utvecklar sig till en stor konspiration, men börjar med att de tar fast Lord Blackwood (Mark Strong) mitt under en ockult ritual. Blackwood kastas givetvis i fängelse, men precis innan han ska hängas ber han att få tala med Holmes och meddelar att detta bara var början, att fler kommer att dö. Lustigt nog återuppstår Blackwood från de döda strax efter att han begravts, vilket mest irriterar Watson som faktiskt var den som förklarade honom död.
Mycket riktigt är det fler som dör och Holmes och Watson får fullt upp. Med i mixen finns en av Holmes före detta kärlekar Irene Adler (Rachel McAdams) som dock inte har helt rent mjöl i påsen. Hon jobbar nämligen för en viss hemlig professor...
Jag har alltid gillat att se "gamla" London på film. Jag tycker det är en vansinnigt tilltalande miljö som sätter en skön stämning. Och här är det verkligen gamla London det handlar om. Det numera ikoniska landmärket Tower Bridge är under uppbyggnad och kommer att spela en viss roll för filmens final.
Guy Richies kännetecknande blixtsnabba berättande har fått en naturlig och möjligen lite mer sansad plats i filmen. Det är så klart i actionsekvenserna där Holmes och Watson sparkar arsle som riktigt superhjältar. Kanske ett stilbrott mot Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes, men va fanken, det är 2010-talet nu. Ett par actionsekvenser blir extra snygga då Holmes först tänker igenom vad han ska göra, vilket presenteras i ett slow motion-tempo värdigt Zack Snyder, men sen smäller det till. Väldigt coolt.
I sin helhet tycker jag att man träffat väldigt rätt med "Sherlock Holmes". En bra story, ett väldigt bra skådespeleri, rappt berättande och stämningsfulla miljöer. Jag hittar ingenting att klaga på.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består enbart av en kvartslång bakomfilm som tenderar att vara väldigt mycket ryggdunkningar och fjäsk, som det ofta är i sådana här filmer, men samtidigt ger den otroligt mycket information på så kort tid utan att det känns som man bara skrapar på ytan. En välkonstruerad, men oerhört kort bakomfilm alltså.
TRE SAKER
1. Mark Strong dyker upp i var och varannan film jag ser nu för tiden, känns det som och han är riktigt bra på att spela bad guy.
2. Frasen "Elementary, my dear Watson" yppas aldrig i filmen, vilket är helt i sin ordning. Det är nämligen ett så kallat falskt citat, för den frasen finns inte med i någon av Arthur Conan Doyles berättelser.
3. En uppföljare är planerad till 2011.
2. Frasen "Elementary, my dear Watson" yppas aldrig i filmen, vilket är helt i sin ordning. Det är nämligen ett så kallat falskt citat, för den frasen finns inte med i någon av Arthur Conan Doyles berättelser.
3. En uppföljare är planerad till 2011.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA