Psykologiskt mumbo-jumbo
FILMENDe som hade hoppats på att Guy Ritchies "Revolver" skulle vara ett hippt gangsterepos i stil med "Lock, stock and two smoking barrels" och "Snatch" måste vara mycket besvikna. För inte bara saknar den det som gjorde de två filmerna så underhållande, exempelvis fyndig dialog, intressanta karaktärer och en halsbrytande story. "Revolver" är också en rent ut sagt förjävla dålig film.
På ett konkret plan handlar "Revolver" om Jake (Jason Statham) som nyss muckat från kåken. Han är nu sugen på att tvåla till mannen som såg till att han hamnade där, en fåfäng gangsterboss spelad av Ray Liotta. Spelbordet verkar vara dessa herrars naturliga slagfält, och Jakes nemesis får se sig själv rejält förudmjukad i filmens inledning, vilket bara spär på antagonin de två emellan. Huvudpersonen får samtidigt veta att han lider av en ovanlig blodsjukdom som kommer resultera i hans död inom tre dagar. Två hänsynslösa lånehajar bestämmer sig för att utnyttja Jakes situation, men till vad och varför?
Detta låter ju som upptakten till en normalt långsökt modern gangsterhistoria, och "Revolver" hade säkert kunnat vara en trevlig kriminalfilm om den hade hållit sig kvar på det konkreta planet. Men regissören är inte intresserad av det. Han vill istället berätta en pretentiös och osammanhängande historia där fokus ligger på filosofiskt och psykologiskt mumbo-jumbo, och har sålunda lyckats göra en av de tio tråkigaste filmerna jag någonsin sett.
Filmen ligger ständigt steget före tittaren, varje scen dryper av självreflexiv voice-over, och just när jag tror mig börja ana ett samband så kompliceras berättelsen ytterligare. Det är säkert lätt att missta "Revolver" för en smart film, men inget kunde vara längre från sanningen. Den är en enda röra, som en hink pusselbitar som slängts ut över en motorväg i rusningstrafik.Tänk dig att ditt jobb är att hitta och plocka upp alla dessa pusselbitar när trafiken är över så får du även en hyfsad uppfatting om hur långtråkig den är.
Ingenting i "Revolver" känns enkelt, intuitivt eller belönande. Bara för att hänga med i den grundläggande storyn krävs en övermänsklig koncentration, då handlingen är så eliptisk att så gott som varje scen måste rekonstrueras i huvudet i efterhand. Det är som om någon har kommit på att det hittils har varit ett för enkelt jobb att titta på film, och nu bestämt sig för att åskådarna minsann ska få slita för sitt nöje. Trist bara att detta är ett slit utan lön, för någon narrativ payoff är bara att glömma.
Gör dig själv en tjänst. Skit i den här filmen.
På ett konkret plan handlar "Revolver" om Jake (Jason Statham) som nyss muckat från kåken. Han är nu sugen på att tvåla till mannen som såg till att han hamnade där, en fåfäng gangsterboss spelad av Ray Liotta. Spelbordet verkar vara dessa herrars naturliga slagfält, och Jakes nemesis får se sig själv rejält förudmjukad i filmens inledning, vilket bara spär på antagonin de två emellan. Huvudpersonen får samtidigt veta att han lider av en ovanlig blodsjukdom som kommer resultera i hans död inom tre dagar. Två hänsynslösa lånehajar bestämmer sig för att utnyttja Jakes situation, men till vad och varför?
Detta låter ju som upptakten till en normalt långsökt modern gangsterhistoria, och "Revolver" hade säkert kunnat vara en trevlig kriminalfilm om den hade hållit sig kvar på det konkreta planet. Men regissören är inte intresserad av det. Han vill istället berätta en pretentiös och osammanhängande historia där fokus ligger på filosofiskt och psykologiskt mumbo-jumbo, och har sålunda lyckats göra en av de tio tråkigaste filmerna jag någonsin sett.
Filmen ligger ständigt steget före tittaren, varje scen dryper av självreflexiv voice-over, och just när jag tror mig börja ana ett samband så kompliceras berättelsen ytterligare. Det är säkert lätt att missta "Revolver" för en smart film, men inget kunde vara längre från sanningen. Den är en enda röra, som en hink pusselbitar som slängts ut över en motorväg i rusningstrafik.Tänk dig att ditt jobb är att hitta och plocka upp alla dessa pusselbitar när trafiken är över så får du även en hyfsad uppfatting om hur långtråkig den är.
Ingenting i "Revolver" känns enkelt, intuitivt eller belönande. Bara för att hänga med i den grundläggande storyn krävs en övermänsklig koncentration, då handlingen är så eliptisk att så gott som varje scen måste rekonstrueras i huvudet i efterhand. Det är som om någon har kommit på att det hittils har varit ett för enkelt jobb att titta på film, och nu bestämt sig för att åskådarna minsann ska få slita för sitt nöje. Trist bara att detta är ett slit utan lön, för någon narrativ payoff är bara att glömma.
Gör dig själv en tjänst. Skit i den här filmen.
EXTRAMATERIALET
Ett trailerpaket.
TRE SAKER
1. En scen mitt i filmen är delvis animerad. Anledningen till detta plötsliga stilbrott? Jag har ingen aning.
2. Harvey Keitel erbjöds en roll men tackade nej. Han drar antagligen fortfarande suckar av lättnad på en daglig basis.
3. Filmen hade premiär redan 2005, men har haft svårt att hitta distribution bland annat i Amerika. Jag förstår varför.
2. Harvey Keitel erbjöds en roll men tackade nej. Han drar antagligen fortfarande suckar av lättnad på en daglig basis.
3. Filmen hade premiär redan 2005, men har haft svårt att hitta distribution bland annat i Amerika. Jag förstår varför.
JOEL FORNBRANT (2007-10-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ray Liotta (23)
Ray Liotta (23)
