Usel svensk mördarjakt
FILMENArne Mattson, mannen som gav oss den erotiskt innovativa "Ann & Eve", får här ynnesten att regissera självaste Christopher Lee i Uppsala och Stockholm med omnejd. Denna film från 1985 utspelar sig dock i Kanada där en maskerad seriemördare härjar för fullt bland kyrkor och röda stugor med vita knutar.
Det hela börjar med en polisaktion där kommissarie Rich (Lee) och hans män, bland andra bestående av Bob (Rod Taylor) och Ray (Sam Cook) ska arrestera den notoriske mördaren, och trots att operationen är en uppvisning i förbluffande undermåligt polisarbete lyckas man skjuta ihjäl denne. Dock inte innan han hunnit sätta två kulor i magen på Rich, som sedan spenderar resten av filmen i en sjukhussäng. Det kanske ingick i Lees kontrakt att han skulle få spela rollen liggande ner, vem vet.
Morden upphör inte med mördarens död, då man snart förstår att en copycat tagit upp arbetet där hans föregångare slutat. Samtidigt får vi följa en subplot bland poliserna, där Ray ligger med Bobs fru bakom hans rygg.
Jag var inledningsvis vagt hoppfull om att "Mask of Murder" skulle vara en hyfsat genomtänkt film, men dessa förhoppningar fick slängas åt sidan inom fem minuter. Dialogen är otroligt usel och trovärdigheten är noll när polisernas arbete skildras. Manusförfattaren Volodja Semitjov har uppenbarligen inte gjort någon direkt research utan imiterat hårdkokta repliker ur hårdkokta snutrullar med tveksamt resultat.
Logiken haltar betänkligt, och ofta har man ingen aning om varför poliserna åker till en plats eller pratar med en viss person.
Det är uppenbart att de flesta större skådespelarna i filmen bara plockar upp en lönecheck här, men Taylor är hyfsat underhållande där han går omkring och ser ut som en kombination av Gene Hackman i "The French Connection" och Johnny Cash.
Filmens stora mysterium, vem som är copycat-mördaren, är uppenbart från starten. Men sedan fortsätter filmen som om tanken var att tittaren skulle vara omedveten om mördarens identitet, och man försöker även slänga ut en halvdan red herring för att dra vår uppmärksamhet från den verklige brottslingen. Problemet är bara en av karaktärerna kan vara mördaren. Adjö, spänning.
Det är kul att "Mask of Murder" är inspelad i Sverige, men där tar det roliga slut. Detta är en usel, knappt sammanhängande c-rulle av värsta sort.
Det hela börjar med en polisaktion där kommissarie Rich (Lee) och hans män, bland andra bestående av Bob (Rod Taylor) och Ray (Sam Cook) ska arrestera den notoriske mördaren, och trots att operationen är en uppvisning i förbluffande undermåligt polisarbete lyckas man skjuta ihjäl denne. Dock inte innan han hunnit sätta två kulor i magen på Rich, som sedan spenderar resten av filmen i en sjukhussäng. Det kanske ingick i Lees kontrakt att han skulle få spela rollen liggande ner, vem vet.
Morden upphör inte med mördarens död, då man snart förstår att en copycat tagit upp arbetet där hans föregångare slutat. Samtidigt får vi följa en subplot bland poliserna, där Ray ligger med Bobs fru bakom hans rygg.
Jag var inledningsvis vagt hoppfull om att "Mask of Murder" skulle vara en hyfsat genomtänkt film, men dessa förhoppningar fick slängas åt sidan inom fem minuter. Dialogen är otroligt usel och trovärdigheten är noll när polisernas arbete skildras. Manusförfattaren Volodja Semitjov har uppenbarligen inte gjort någon direkt research utan imiterat hårdkokta repliker ur hårdkokta snutrullar med tveksamt resultat.
Logiken haltar betänkligt, och ofta har man ingen aning om varför poliserna åker till en plats eller pratar med en viss person.
Det är uppenbart att de flesta större skådespelarna i filmen bara plockar upp en lönecheck här, men Taylor är hyfsat underhållande där han går omkring och ser ut som en kombination av Gene Hackman i "The French Connection" och Johnny Cash.
Filmens stora mysterium, vem som är copycat-mördaren, är uppenbart från starten. Men sedan fortsätter filmen som om tanken var att tittaren skulle vara omedveten om mördarens identitet, och man försöker även slänga ut en halvdan red herring för att dra vår uppmärksamhet från den verklige brottslingen. Problemet är bara en av karaktärerna kan vara mördaren. Adjö, spänning.
Det är kul att "Mask of Murder" är inspelad i Sverige, men där tar det roliga slut. Detta är en usel, knappt sammanhängande c-rulle av värsta sort.
EXTRAMATERIALET
Biografier, filmografier och trivia.
TRE SAKER
1. Den lättglömda filmmusiken är gjord av svenske Björn J:son Lindh.
2. Filmens offer är alla kvinnor som mördas genom att få halsarna avskurna. De dåliga specialeffekterna får det dock att se ut som om mördaren bara smetar ut blod på deras halsar med en Buttericks-kniv.
3. Ok, filmen är från 1985, men att poliserna aldrig hört talas om en copycat-mördare känns ju lite sådär.
2. Filmens offer är alla kvinnor som mördas genom att få halsarna avskurna. De dåliga specialeffekterna får det dock att se ut som om mördaren bara smetar ut blod på deras halsar med en Buttericks-kniv.
3. Ok, filmen är från 1985, men att poliserna aldrig hört talas om en copycat-mördare känns ju lite sådär.
JOEL FORNBRANT (2009-01-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rod Taylor (2)
Rod Taylor (2)
