Helgalen och vild westernactionkomedi
FILMENFöre 2001 års "Volcano High" hade jag aldrig sett en koreansk film. Sedan dess har Sydkorea gett mig den ena höjdarfilmen efter den andra. Min senaste härliga filmupplevelse heter "The Good, The Bad, The Weird", en helgalen westernrulle som trycker gasen i botten.
Vi befinner oss i trettiotalets Manchuriet. Prisjägaren Den Gode anlitas för att sälja en skattkarta. Samma uppdragsgivare anlitar också Den Onde för att stjäla tillbaka kartan så att man får både kartan och pengarna. Ingen räknade med att Den Konstige skulle befinna sig på samma tåg, och att han skulle hinna sno kartan först.
Han tar den till svarta marknaden, och drar till sig uppmärksamheten hos ett gäng manchuriska skurkar. Den japanska armén lyckas också få nys om kartan, och nu blir allt en stor jakt där alla försöker få tag på kartan, och skatten den (kanske) leder till. Samtidigt söker Den Gode efter den mystiske Fingerkaparen...
Handlingen är inte mycket mer komplicerad än så. Det skjuts, sprängs och slåss nästan hela tiden, och få av filmens 125 minuter slösas på onödigheter såsom handling. Storslagna och humoristiska actionscener staplas på varandra, och regissören Ji-Woon Kim ser till att göra komplicerade och genomtänkta tagningar där kameran sveper snyggt genom den minst sagt detaljrika och vida scenografin.
Genomtänkta stunts, välspelade karaktärer och en rejäl glimt i ögat toppas av en snygg liten twist på slutet. Tveklöst ett av de bästa exemplen på ren underhållning på länge. Rekommenderas en lördagkväll med en stor skål popcorn och några glada vänner!
Vi befinner oss i trettiotalets Manchuriet. Prisjägaren Den Gode anlitas för att sälja en skattkarta. Samma uppdragsgivare anlitar också Den Onde för att stjäla tillbaka kartan så att man får både kartan och pengarna. Ingen räknade med att Den Konstige skulle befinna sig på samma tåg, och att han skulle hinna sno kartan först.
Han tar den till svarta marknaden, och drar till sig uppmärksamheten hos ett gäng manchuriska skurkar. Den japanska armén lyckas också få nys om kartan, och nu blir allt en stor jakt där alla försöker få tag på kartan, och skatten den (kanske) leder till. Samtidigt söker Den Gode efter den mystiske Fingerkaparen...
Handlingen är inte mycket mer komplicerad än så. Det skjuts, sprängs och slåss nästan hela tiden, och få av filmens 125 minuter slösas på onödigheter såsom handling. Storslagna och humoristiska actionscener staplas på varandra, och regissören Ji-Woon Kim ser till att göra komplicerade och genomtänkta tagningar där kameran sveper snyggt genom den minst sagt detaljrika och vida scenografin.
Genomtänkta stunts, välspelade karaktärer och en rejäl glimt i ögat toppas av en snygg liten twist på slutet. Tveklöst ett av de bästa exemplen på ren underhållning på länge. Rekommenderas en lördagkväll med en stor skål popcorn och några glada vänner!
EXTRAMATERIALET
Trailers för andra titlar från NjutaFilms. Jag hade varit klart mer intresserad av den brittiska utgåvans dokumentärer på över två timmar förstås.
TRE SAKER
1. Originaltiteln "Joheun nom, Nabbeun nom, Isanghan nom" förkortas med fördel till "Nom nom nom".
2. Song Kang-Ho spelar Den Konstige, ett framträdande mycket olikt det i "Thirst" som jag nyss recenserade.
3. Förutom denna internationella version finns det en koreansk som är några minuter längre. Skillnaden är ganska liten, förutom att originalet har ett längre slut där man tydligt ser vem som klarar sig, men du räknar nog ut det ändå...
2. Song Kang-Ho spelar Den Konstige, ett framträdande mycket olikt det i "Thirst" som jag nyss recenserade.
3. Förutom denna internationella version finns det en koreansk som är några minuter längre. Skillnaden är ganska liten, förutom att originalet har ett längre slut där man tydligt ser vem som klarar sig, men du räknar nog ut det ändå...
HENRIK ANDERSSON (2010-09-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA