Parodisk comeback för seriös agent
FILMENJean Bruce skrev inte mindre än 91 (!) romaner om Hubert Bonisseur de La Bath, a.k.a. Agent 117 med start 1949. Agent 117 är Frankrikes motsvarighet till Agent 007, det vill säga James Bond, men Bruce började sin publicering ett par år innan Ian Flemming.
Mellan 1957 och 1970 gjordes sju filmer om Agent 117, alla seriösa deckare. När den franska filmindustrin på senare år tagit upp karaktären igen, handlar det om parodier på originalet.
Två filmer har gjorts hittills, varav "Agent 117 - Uppdrag i Rio" är den andra. Huvudrollen görs av Jean Dujardin som jag tidigare sett i den satiriska "99 francs". Här gör han ett perfekt jobb som den coola men kanske inte helt smarta agenten.
Filmen utspelar sig 1967 och inleds med ett stuffigt party i Gstaad där 117 och ett antal galanta damer blir attackerade av kinesiska skurkar, en incident som det refereras till i resten av filmen. 117 knäpper alla skurkar, medan de i sin tur knäpper alla damer utom en. Trots detta anser 117 att han haft en tillfredsställande semester och kan återvända till jobbet och ett nytt uppdrag.
Uppdraget går ut på att åka till Rio och lokalisera en gammal nazist som har en mikrofilm med en lista över franska nazister som han hotar att använda i utpressningssyfte. Väl på plats dröjer det inte många sekunder innan 117 hamnar mitt i farozonen och hotas av diverse skurkar. Så småningom träffar han israeliska agenter som också letar efter nazisten, fast av andra anledningar och de föreslår ett samarbete där 117 får agent Dolorès (Louise Monot) som medhjälpare. Den extremt sexistiska 117 fattar ingenting.
Filmen bygger väldigt mycket på gamla könsroller och fördomar och det är väl så där roligt. Man kan ju ganska enkelt göra kopplingar till "Austin Powers"-filmerna som byggde mycket på samma poäng även om det i det fallet handlade om en 60-talsglidare som hamnade i modern tid. Här är vi hela tiden i 60-talet, och känslan är oerhört genuin. Allt från frisyrer, kläder, möbler, bilar, miljöer och så vidare till musik, bildspråk och själva fotot osar 60-tal. Det är oerhört välgjort och jag gillar den aspekten av det hela väldigt mycket.
Hur som helst - 117 och Dolorès slår sina omaka påsar ihop och kommer nazisten allt närmare, även om det inkluderar en hel del äventyr med bland annat ohämmad hippiekärlek och krokodilgrillning i bagaget.
Omslaget är överöst av lovord från olika recensenter över världen som tycker att filmen är både bättre och roligare än vad jag tycker. Filmen är som bäst i de skruvade skämten, där en "rafflade" jaktsekvens i snigeltempo tar knäcken på mig. Jag gillar även små detaljer här och där som när 117 fickparkerar en bil extra länge. Det är sådana detaljer som brukar uteslutas i vanliga filmer, men här blir det en extra sjuk krydda.
Filmen är som sagt mycket välgjord och Dujardin är väldigt bra som Sean Connery-Bond-liknande agent, men jag kommer aldrig riktigt in i humorn. Det kan vara det franska talet som sätter lite käppar i hjulen. Det känns som mycket av humorn är dialogdriven och då försvinner lite av tjusningen när man bestämt måste läsa textremsorna för att hänga med.
Mellan 1957 och 1970 gjordes sju filmer om Agent 117, alla seriösa deckare. När den franska filmindustrin på senare år tagit upp karaktären igen, handlar det om parodier på originalet.
Två filmer har gjorts hittills, varav "Agent 117 - Uppdrag i Rio" är den andra. Huvudrollen görs av Jean Dujardin som jag tidigare sett i den satiriska "99 francs". Här gör han ett perfekt jobb som den coola men kanske inte helt smarta agenten.
Filmen utspelar sig 1967 och inleds med ett stuffigt party i Gstaad där 117 och ett antal galanta damer blir attackerade av kinesiska skurkar, en incident som det refereras till i resten av filmen. 117 knäpper alla skurkar, medan de i sin tur knäpper alla damer utom en. Trots detta anser 117 att han haft en tillfredsställande semester och kan återvända till jobbet och ett nytt uppdrag.
Uppdraget går ut på att åka till Rio och lokalisera en gammal nazist som har en mikrofilm med en lista över franska nazister som han hotar att använda i utpressningssyfte. Väl på plats dröjer det inte många sekunder innan 117 hamnar mitt i farozonen och hotas av diverse skurkar. Så småningom träffar han israeliska agenter som också letar efter nazisten, fast av andra anledningar och de föreslår ett samarbete där 117 får agent Dolorès (Louise Monot) som medhjälpare. Den extremt sexistiska 117 fattar ingenting.
Filmen bygger väldigt mycket på gamla könsroller och fördomar och det är väl så där roligt. Man kan ju ganska enkelt göra kopplingar till "Austin Powers"-filmerna som byggde mycket på samma poäng även om det i det fallet handlade om en 60-talsglidare som hamnade i modern tid. Här är vi hela tiden i 60-talet, och känslan är oerhört genuin. Allt från frisyrer, kläder, möbler, bilar, miljöer och så vidare till musik, bildspråk och själva fotot osar 60-tal. Det är oerhört välgjort och jag gillar den aspekten av det hela väldigt mycket.
Hur som helst - 117 och Dolorès slår sina omaka påsar ihop och kommer nazisten allt närmare, även om det inkluderar en hel del äventyr med bland annat ohämmad hippiekärlek och krokodilgrillning i bagaget.
Omslaget är överöst av lovord från olika recensenter över världen som tycker att filmen är både bättre och roligare än vad jag tycker. Filmen är som bäst i de skruvade skämten, där en "rafflade" jaktsekvens i snigeltempo tar knäcken på mig. Jag gillar även små detaljer här och där som när 117 fickparkerar en bil extra länge. Det är sådana detaljer som brukar uteslutas i vanliga filmer, men här blir det en extra sjuk krydda.
Filmen är som sagt mycket välgjord och Dujardin är väldigt bra som Sean Connery-Bond-liknande agent, men jag kommer aldrig riktigt in i humorn. Det kan vara det franska talet som sätter lite käppar i hjulen. Det känns som mycket av humorn är dialogdriven och då försvinner lite av tjusningen när man bestämt måste läsa textremsorna för att hänga med.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen vittnar om en rolig inspelning och dessutom om en ambition att göra en lite annorlunda film jämfört med föregångaren, men i och med att jag inte har sett den har jag svårt att avgöra hur de lyckats med det. Utifrån trailern till "Agent 117 - Uppdrag i Kairo" så måste jag ändå säga att filmerna känns lite annorlunda.
"Uppdrag i Rio" blev en stor biosuccé i Frankrike och vi får se utdrag ur frågestunder som ägde rum i samband med förhandsvisningarna. Här kommer det fram att det mycket väl kan bli en tredje film om 117.
En samling bortklippta, eller snarare nedklippta scener och bloopers finns även att se.
"Uppdrag i Rio" blev en stor biosuccé i Frankrike och vi får se utdrag ur frågestunder som ägde rum i samband med förhandsvisningarna. Här kommer det fram att det mycket väl kan bli en tredje film om 117.
En samling bortklippta, eller snarare nedklippta scener och bloopers finns även att se.
TRE SAKER
1. Det är väldigt mycket splitscreen i filmen, vilket även det går hand i hand med gamla 60-talsfilmer. I en sekvens dras det till sin spets där en massa telefonsamtal pågår samtidigt med ett fullständigt kaotiskt resultat.
2. Föregångaren "Agent 117 - Uppdrag i Kairo" kommer att släppas i Sverige under hösten.
3. Samma år som "Agent 117 - Uppdrag i Rio" kom, 2009, kom även en filmatisering av "Lucky Luke", också den med Jean Dujardin i huvudrollen. Den filmen verkar inte ha letat sig till Sverige än, men jag hoppas den gör det.
2. Föregångaren "Agent 117 - Uppdrag i Kairo" kommer att släppas i Sverige under hösten.
3. Samma år som "Agent 117 - Uppdrag i Rio" kom, 2009, kom även en filmatisering av "Lucky Luke", också den med Jean Dujardin i huvudrollen. Den filmen verkar inte ha letat sig till Sverige än, men jag hoppas den gör det.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jean Dujardin (4)
Jean Dujardin (4)
