Fejkat och äkta kring det mänskliga psyket
FILMENI slutet av 80-talet önskade jag mig några filmer till en födelsedag. Det jag fick var en kassett med "Dolda kameran"-klipp. När den största besvikelsen hade lagt sig skrattade jag mig fördärvad genom filmen. Ändå tittade jag bara på den en gång, den typen av humor tål sällan upprepningar.
Därför var det med blandade känslor jag tog emot "Funny people". Dels har jag inga bra minnen från regissören Jamie Uys stora succé "Gudarna måste vara tokiga", dels kändes ett långfilmslångt avsnitt av "Dolda kameran" inte särskilt lockande. Precis som den där födelsedagen för många år sedan blev jag dock positivt överraskad. Här finns klassiska scener vi sett förut (den talande brevlådan), men också en del briljanta saker som åtminstone jag inte stött på tidigare.
Det jag gillar med äldre "Dolda kameran"-klipp som de i filmen är att de på sidan om skratten är ett sätt att utforska människors psyken. Detta ska jämföras med modernare upplagor som MTV:s "Punk'd" där man mer fokuserar på att göra människor till åtlöje. I "Funny people" är det dessutom minst lika roligt att betrakta reaktionerna från människor runt omkring. När en stackars cafégäst spiller kaffe i hela knät på grund av en riggad kaffekopp är det roligast att betrakta reaktionen från tjejen i bakgrunden. Hennes blick och min säger massor om vilken hopplös nolla hon anser den stackars kaffegästen vara.
En annan smart scen är där en man skickas in att beställa samma sorts biff som offret just beställt. När maten kommer in är det väldigt stor skillnad på köttbitarna och när mannen lämnar bardisken utan att äta sin biff blir det högintressant att se vad offret med den lilla biffen gör. Genom hela filmen finns dock känslan av att vissa scener inte är på riktigt. Det kan vara saker människor säger eller sättet de rör sig och agerar på. Det framstår som uppenbart fejkat på sina håll, även om det inte är totalt genomskinligt. Dessa scener kan fortfarande vara roliga, men den fejkade känslan förtar lite av det.
En kommentar på IMDB ger mig också vatten på min kvarn. Där påstås det att flera av offren ska ha varit sydafrikanska skådespelare som ska gå att känna igen i dag för den som är insatt i sydafrikansk film. Filmbolaget påstår dock än i dag att allting är äkta. Trots detta är det fortfarande en rätt kul film, men kanske inte mer än ett par gånger. Därför passar "Funny people" bäst som en hyrfilm när humöret är rätt och andan faller på.
Därför var det med blandade känslor jag tog emot "Funny people". Dels har jag inga bra minnen från regissören Jamie Uys stora succé "Gudarna måste vara tokiga", dels kändes ett långfilmslångt avsnitt av "Dolda kameran" inte särskilt lockande. Precis som den där födelsedagen för många år sedan blev jag dock positivt överraskad. Här finns klassiska scener vi sett förut (den talande brevlådan), men också en del briljanta saker som åtminstone jag inte stött på tidigare.
Det jag gillar med äldre "Dolda kameran"-klipp som de i filmen är att de på sidan om skratten är ett sätt att utforska människors psyken. Detta ska jämföras med modernare upplagor som MTV:s "Punk'd" där man mer fokuserar på att göra människor till åtlöje. I "Funny people" är det dessutom minst lika roligt att betrakta reaktionerna från människor runt omkring. När en stackars cafégäst spiller kaffe i hela knät på grund av en riggad kaffekopp är det roligast att betrakta reaktionen från tjejen i bakgrunden. Hennes blick och min säger massor om vilken hopplös nolla hon anser den stackars kaffegästen vara.
En annan smart scen är där en man skickas in att beställa samma sorts biff som offret just beställt. När maten kommer in är det väldigt stor skillnad på köttbitarna och när mannen lämnar bardisken utan att äta sin biff blir det högintressant att se vad offret med den lilla biffen gör. Genom hela filmen finns dock känslan av att vissa scener inte är på riktigt. Det kan vara saker människor säger eller sättet de rör sig och agerar på. Det framstår som uppenbart fejkat på sina håll, även om det inte är totalt genomskinligt. Dessa scener kan fortfarande vara roliga, men den fejkade känslan förtar lite av det.
En kommentar på IMDB ger mig också vatten på min kvarn. Där påstås det att flera av offren ska ha varit sydafrikanska skådespelare som ska gå att känna igen i dag för den som är insatt i sydafrikansk film. Filmbolaget påstår dock än i dag att allting är äkta. Trots detta är det fortfarande en rätt kul film, men kanske inte mer än ett par gånger. Därför passar "Funny people" bäst som en hyrfilm när humöret är rätt och andan faller på.
EXTRAMATERIALET
Trailers för andra filmer. En del är riktigt underliga 60- och 70-talstitlar jag aldrig hört talas om.
TRE SAKER
1. Regissören Jamie Uys var ett aktat namn redan innan den här filmen. Vid festivalen i Cannes lyckades filmbolaget sälja in filmen till en rad olika länder utan att de ens hade sett filmen. Enligt uppgift skall detta ha berott på regissörens goda namn. Man kan undra om alla förstod exakt vad för sorts film de hade köpt?
2. Enligt filmbolaget fick man ihop hela fem timmar med användbart material under produktionstiden. Tråkigt att inget av det letat sig in som extramaterial på den här DVD:n.
3. En bidragande orsak till den fejkade känslan i en del scener är att filmen är dubbad. Filmens originalspråk är Afrikaans.
2. Enligt filmbolaget fick man ihop hela fem timmar med användbart material under produktionstiden. Tråkigt att inget av det letat sig in som extramaterial på den här DVD:n.
3. En bidragande orsak till den fejkade känslan i en del scener är att filmen är dubbad. Filmens originalspråk är Afrikaans.
THOMAS HELSING (2011-11-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
