Lyckad övergång från radion
FILMENMia Skäringer och Klara Zimmergren tog steget från radio (egna programmet "Roll-on") till SVT under förra året. Det är långt i från första och ännu längre ifrån sista gången radioprofiler byter medium. Ibland går det bra, och ibland går det sämre.
I Mia och Klaras fall gick det fullkomligt briljant. Inte sedan Ulla Skoog och Suzanne Reuters "Reuter och Skoog" har ett kvinnligt radarpar gjort så bra och rolig tv i Sverige. Som så många andra humorprogram kretsar serien kring ett antal karaktärer, alla spelade av Mia och Klara. Det görs inga sidospår med snabba, billiga sketcher, utan vi har våra karaktärer klara från starten och håller fast vid dem. Men där till exempel "Little Britain" fastnar totalt och levererar samma skämt i avsnitt efter avsnitt så finns det i "Mia och Klara" ett antal storyarcs som utvecklas under hela serien, vilket gör det hela roligare.
I vissa fall spelar de mot varandra, i andra är de helt själva och i somliga spelar en första fiolen medan den andra är bollplanket.
Mia Skäringer kör helt solo i sina karaktärer Gulletussan och Tabita. Gulletussan är babblig hårfrisörska som tjatar om sina "bou-arn" och sitt hockeyproffs till kille. Gulletussan drivs av en naiv positivitet, men är i grund och botten en väldigt tragisk figur, vilket utvecklingen av karaktären visar under seriens gång. Mia spelar henne så där vedervärdigt käck. Tabita är också en mamma, fast på en annan nivå. Hon har en handfull ungar med olika män och sitter i en småskabbig lägenhet på Skrantahöjden i Karlskoga och kedjeröker och tatuerar medan hon lägger fram sina teorier om livet för de som lyssnar, vilket i detta fall ibland blir de som sitter på andra sidan tv-rutan.
Mia får sedan spela två relativt normala figurer som bollplank till Klara Zimmergrens Viveka Anderbratt och Rolle. Viveka är en 70-årig tant av den mest tillknäppta sorten med förutfattade meningar om det mesta. I hennes storyarc har hennes älskade son träffat en flickvän som Viveka så klart har svårt att acceptera, men nästlar sig in i deras liv på de mest märkliga sätt för att fixa och dona. Historien utvecklar sig sedan så att paret får barn och även här ska Viveka lägga sig i även om hon egentligen inte verkar tycka om barn. Den här storyn är den mest utvecklade i serien.
Karaktären Rolle är nog seriens roligaste och den enda "mannen" duon spelar. Han är en nördig nätverkstekniker med ett intresse för chimpanser och med besserwissertendenser. Han är garanterat osexig men storyn handlar just om sex. Hans flickvän försöker med alla medel föra in lite passion i förhållandet som i förlängningen ska leda till ett barn, men Rolle vill hellre göra en smörgås än att prata eller prova alternativa metoder för att förbättra situationen. Det blir mycket kul, och stundtals plågsamt träffande för en man som undertecknad... Ugh...
Tillsammans gör paret de sista karaktärerna. Ansi och Mona har en egen boutique men begreppet "serviceminded" saknas helt i deras värld, och kunden - ja, den har ALDRIG rätt. De låter sina personliga problem påverka deras jobb och tar varje chans att förnedra sina kunder på alla tänkbara sätt. De är "bitchexpediterna" du aldrig vill träffa. Tonen och jargonen mellan Ansi och Mona är otroligt skarp och i och med det vansinnigt rolig.
De sista karaktärerna är just "Mia och Klara" som ständigt är på killjakt. I mitt tycke är dessa de tråkigaste i serien men de har även sina solklara poänger. Det är här humorn blir som mest pinsam, som när de går på efterfest och Mia får för sig att bli rumpnisse.
I sin helhet är "Mia och Klara" en mycket lyckad serie som originellt nog håller hela vägen. Manuset är fint trimmat och den skruvande vardagsrealismen är både träffande och rolig utan att bli plump eller allt för pinsam. Jag har skrattat gott åt serien och ser fram mot mer i framtiden.
I Mia och Klaras fall gick det fullkomligt briljant. Inte sedan Ulla Skoog och Suzanne Reuters "Reuter och Skoog" har ett kvinnligt radarpar gjort så bra och rolig tv i Sverige. Som så många andra humorprogram kretsar serien kring ett antal karaktärer, alla spelade av Mia och Klara. Det görs inga sidospår med snabba, billiga sketcher, utan vi har våra karaktärer klara från starten och håller fast vid dem. Men där till exempel "Little Britain" fastnar totalt och levererar samma skämt i avsnitt efter avsnitt så finns det i "Mia och Klara" ett antal storyarcs som utvecklas under hela serien, vilket gör det hela roligare.
I vissa fall spelar de mot varandra, i andra är de helt själva och i somliga spelar en första fiolen medan den andra är bollplanket.
Mia Skäringer kör helt solo i sina karaktärer Gulletussan och Tabita. Gulletussan är babblig hårfrisörska som tjatar om sina "bou-arn" och sitt hockeyproffs till kille. Gulletussan drivs av en naiv positivitet, men är i grund och botten en väldigt tragisk figur, vilket utvecklingen av karaktären visar under seriens gång. Mia spelar henne så där vedervärdigt käck. Tabita är också en mamma, fast på en annan nivå. Hon har en handfull ungar med olika män och sitter i en småskabbig lägenhet på Skrantahöjden i Karlskoga och kedjeröker och tatuerar medan hon lägger fram sina teorier om livet för de som lyssnar, vilket i detta fall ibland blir de som sitter på andra sidan tv-rutan.
Mia får sedan spela två relativt normala figurer som bollplank till Klara Zimmergrens Viveka Anderbratt och Rolle. Viveka är en 70-årig tant av den mest tillknäppta sorten med förutfattade meningar om det mesta. I hennes storyarc har hennes älskade son träffat en flickvän som Viveka så klart har svårt att acceptera, men nästlar sig in i deras liv på de mest märkliga sätt för att fixa och dona. Historien utvecklar sig sedan så att paret får barn och även här ska Viveka lägga sig i även om hon egentligen inte verkar tycka om barn. Den här storyn är den mest utvecklade i serien.
Karaktären Rolle är nog seriens roligaste och den enda "mannen" duon spelar. Han är en nördig nätverkstekniker med ett intresse för chimpanser och med besserwissertendenser. Han är garanterat osexig men storyn handlar just om sex. Hans flickvän försöker med alla medel föra in lite passion i förhållandet som i förlängningen ska leda till ett barn, men Rolle vill hellre göra en smörgås än att prata eller prova alternativa metoder för att förbättra situationen. Det blir mycket kul, och stundtals plågsamt träffande för en man som undertecknad... Ugh...
Tillsammans gör paret de sista karaktärerna. Ansi och Mona har en egen boutique men begreppet "serviceminded" saknas helt i deras värld, och kunden - ja, den har ALDRIG rätt. De låter sina personliga problem påverka deras jobb och tar varje chans att förnedra sina kunder på alla tänkbara sätt. De är "bitchexpediterna" du aldrig vill träffa. Tonen och jargonen mellan Ansi och Mona är otroligt skarp och i och med det vansinnigt rolig.
De sista karaktärerna är just "Mia och Klara" som ständigt är på killjakt. I mitt tycke är dessa de tråkigaste i serien men de har även sina solklara poänger. Det är här humorn blir som mest pinsam, som när de går på efterfest och Mia får för sig att bli rumpnisse.
I sin helhet är "Mia och Klara" en mycket lyckad serie som originellt nog håller hela vägen. Manuset är fint trimmat och den skruvande vardagsrealismen är både träffande och rolig utan att bli plump eller allt för pinsam. Jag har skrattat gott åt serien och ser fram mot mer i framtiden.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av 25 minuter bortklippta scener, det vill säga nästan ett helt avsnitt till. Bland dessa finns det några längre sekvenser som fungerar som introduktioner till främst Rolle och Viveka Anderbratt. Man får anta att de antog att karaktärerna förklarade sig själva i serien och därför uteslöt dessa introduktioner.
Det roligaste med de bortklippta scenerna är att vi får höra hur Rolles röst låter egentligen!
Det roligaste med de bortklippta scenerna är att vi får höra hur Rolles röst låter egentligen!
TRE SAKER
1. Mia och Klara håller just nu på att spela in en andra säsong där de flesta karaktärerna återkommer med undantag för Ansi och Mona som ersatts av hundtränaren Görel. Därefter ska radarparet, vad jag har förstått, gå skilda vägar.
2. Dialogen i serien är väldigt spontan och känns delvis improviserad. Det är helt klart en bidragande anledning till att allting känns trovärdigt, om än skruvat.
3. I ett avsnitt kan man skymta den gamla popstjärnan Jacob Hellman på den där efterfesten jag nämde ovan.
2. Dialogen i serien är väldigt spontan och känns delvis improviserad. Det är helt klart en bidragande anledning till att allting känns trovärdigt, om än skruvat.
3. I ett avsnitt kan man skymta den gamla popstjärnan Jacob Hellman på den där efterfesten jag nämde ovan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA