Symbolfyllda scener som dröjer sig kvar
FILMENDet är den första dagen efter att andra världskriget har förklarats avslutat. I Polen fortsätter motståndsrörelsen precis som förut. Tysken är utbytt mot en ny måltavla – de ockuperande ryssarna. Maciek (Zbigniew Cybulski), en ung medlem i motståndsrörelsen, får i uppdrag att mörda en kommunistledare och parkerar sig i en bar för att invänta rätt tillfälle. Han faller dock snabbt för en tjej som arbetar i baren vilket plötsligt öppnar hans ögon för ett annat liv. Under kvällen och natten börjar han fundera på om han ska utföra mordet och sedan fly vidare till nästa uppdrag eller om han ska hoppa av och stanna med sin nyfunna kärlek.
"Aska och diamanter" är en film som måste få gro ett tag i bakhuvudet. Först några dagar efter att jag sett den har jag tillräcklig distans för att försöka bena ut den. Först och främst handlar den om Macieks tvivel på det liv han lever, men här finns också andra små historier som löper parallellt med hans under dagen och natten.
Man får följa det tilltänkta offret Szczukas assistent Drewnowski som anar befordran när hans chef snart blir minister i den nya kommunistregeringen. Överväldigad och naiv börjar han fira med en cynisk reporter och får sedan för sig att han skall ta med festen upp på chefens stora bankett. Man får också se kommunisten Szczukas vånda när han efter sin landsflykt i Sovjet upptäcker att hans son gått med i anti-kommuniströrelsen.
En del av dessa trådar är tyvärr underutvecklade och lämnas bara åt sidan utan något riktigt avslut. Sammantaget ger de dock en bredare bild av en stad som fastnar lite mellan nu och då. Firande för att tyskarnas ockupation är över, men samtidigt oro för den nya kommunistiska ockupationen. En del ser framåt med hopp medan andra grämer sig över det som varit.
Allt detta återges med ett vackert och symbolfyllt, svartvitt foto. Bildspråket gör att många scener dröjer sig kvar i minnet långt efter att eftertexterna rullat. En numera klassisk scen är när Maciek och Krystyna, barflickan, stannat till i en sönderbombad kyrka och ett jättelikt krucifix hänger i förgrunden och gungar fram och tillbaka mellan de två. En annan sådan är filmens slutscen.
"Aska och diamanter" är ingen film man sköljer ned snabbt och lustigt på en fredagskväll efter jobbet. Den kräver – förtjänar - din fulla uppmärksamhet men ger också tillbaka i form av minnesbilder som stannar länge hos en. Symboliken i flera scener, inte minst filmens slut, ger också upphov till funderingar och diskussioner vilket ger filmen extra liv långt efter de första sittningarna.
"Aska och diamanter" är en film som måste få gro ett tag i bakhuvudet. Först några dagar efter att jag sett den har jag tillräcklig distans för att försöka bena ut den. Först och främst handlar den om Macieks tvivel på det liv han lever, men här finns också andra små historier som löper parallellt med hans under dagen och natten.
Man får följa det tilltänkta offret Szczukas assistent Drewnowski som anar befordran när hans chef snart blir minister i den nya kommunistregeringen. Överväldigad och naiv börjar han fira med en cynisk reporter och får sedan för sig att han skall ta med festen upp på chefens stora bankett. Man får också se kommunisten Szczukas vånda när han efter sin landsflykt i Sovjet upptäcker att hans son gått med i anti-kommuniströrelsen.
En del av dessa trådar är tyvärr underutvecklade och lämnas bara åt sidan utan något riktigt avslut. Sammantaget ger de dock en bredare bild av en stad som fastnar lite mellan nu och då. Firande för att tyskarnas ockupation är över, men samtidigt oro för den nya kommunistiska ockupationen. En del ser framåt med hopp medan andra grämer sig över det som varit.
Allt detta återges med ett vackert och symbolfyllt, svartvitt foto. Bildspråket gör att många scener dröjer sig kvar i minnet långt efter att eftertexterna rullat. En numera klassisk scen är när Maciek och Krystyna, barflickan, stannat till i en sönderbombad kyrka och ett jättelikt krucifix hänger i förgrunden och gungar fram och tillbaka mellan de två. En annan sådan är filmens slutscen.
"Aska och diamanter" är ingen film man sköljer ned snabbt och lustigt på en fredagskväll efter jobbet. Den kräver – förtjänar - din fulla uppmärksamhet men ger också tillbaka i form av minnesbilder som stannar länge hos en. Symboliken i flera scener, inte minst filmens slut, ger också upphov till funderingar och diskussioner vilket ger filmen extra liv långt efter de första sittningarna.
EXTRAMATERIALET
Några stillbilder från filmen. Det hade varit intressant att få något mer då det är en sådan viktig film ur historisk synpunkt.
TRE SAKER
1. Bogumil Kobiela som Drewnowski är fantastiskt rolig när super sig full och sedan löper amok på chefens fina bankett. Trots den ganska allvarliga och tunga inramningen finns det en del skratt insprängt här och där.
2. Det här var polske regissören Andrzej Wajdas genombrottsfilm.
3. Det är intressant att titta på äldre, gärna svartvita, filmer då de fortfarande inte skakat av sig sitt teaterarv. Det märks tydligt här i till exempel dödsscener och plötsliga känsloutbrott med tillhörande yviga kroppsrörelser som är så överdrivna att man har svårt att hålla sig för skratt.
2. Det här var polske regissören Andrzej Wajdas genombrottsfilm.
3. Det är intressant att titta på äldre, gärna svartvita, filmer då de fortfarande inte skakat av sig sitt teaterarv. Det märks tydligt här i till exempel dödsscener och plötsliga känsloutbrott med tillhörande yviga kroppsrörelser som är så överdrivna att man har svårt att hålla sig för skratt.
THOMAS HELSING (2011-12-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
