Skönheten och den osympatiske
FILMENDet är svårt att känna sympati för Ben Kingsleys huvudperson David Kepesh. Han är gubbsjuk, svartsjuk, misstänksam och har ett ägandebehov. Samtidigt gör han generalfelet i sina relationer, nämligen att inte spela med öppna kort. Han målar in sig i ett hörn.
Han är lärare och konstkritiker och kan allt om litteratur och klassiska målningar. Av naturen är han en romantiskt lagd person, men samtidigt har han svårt att väl binda sig när han har en relation. 35 år tidigare fick han en son med en kvinna han var gift med, men han lämnade dem och relationen till sonen (Peter Saarsgard) är inte speciellt bra. Den enda kvinna han kan ha en relation med är Carolyn (Patricia Clarkson) som själv säger att hon är den enda kvinna som förstår honom. Hon är en på miljonen, menar hon och erbjuder en kravlös relation som funkar. Men det är mot henne David inte spelar med öppna kort när han inleder en relation med Consuela (Penélope Cruz).
Hon är en av hans studenter och han fastnar direkt för hennes eleganta skönhet som han jämför med en tavla av Goya. Men det är först när kursen är över som han börjar uppvakta henne, vilket leder till en relation mellan den gamle och den unga. David inser själv att svartsjukan börjar bubbla upp och osäkerheten på relationen leder till ett märkligt beteende. Consuela ser igenom det hela och frågar vad han egentligen vill få ut av henne. Det är egentligen inga höga berg och djupa dalar i deras relation, men den är snårig och komplicerad.
"Elegy - Skönhetens makt" utvecklar sig sedan efter ett ganska välkänt mönster för att sluta på ett sätt jag absolut inte kunde förutse. Det ger lite extra krydda till filmen som annars, och trots en relativt osympatisk huvudperson, är bra. Kingsley gör sin roll med elegans och även om han är lite av en skitstövel utan att mena det så är det ändå en spännande karaktär. Cruz Consuela är lite mer mystiskt framställd så man kan i och för sig förstå varför David tvekar hela tiden. Bra skådespelarinsatser av samtliga medverkande i filmen, alltså.
Han är lärare och konstkritiker och kan allt om litteratur och klassiska målningar. Av naturen är han en romantiskt lagd person, men samtidigt har han svårt att väl binda sig när han har en relation. 35 år tidigare fick han en son med en kvinna han var gift med, men han lämnade dem och relationen till sonen (Peter Saarsgard) är inte speciellt bra. Den enda kvinna han kan ha en relation med är Carolyn (Patricia Clarkson) som själv säger att hon är den enda kvinna som förstår honom. Hon är en på miljonen, menar hon och erbjuder en kravlös relation som funkar. Men det är mot henne David inte spelar med öppna kort när han inleder en relation med Consuela (Penélope Cruz).
Hon är en av hans studenter och han fastnar direkt för hennes eleganta skönhet som han jämför med en tavla av Goya. Men det är först när kursen är över som han börjar uppvakta henne, vilket leder till en relation mellan den gamle och den unga. David inser själv att svartsjukan börjar bubbla upp och osäkerheten på relationen leder till ett märkligt beteende. Consuela ser igenom det hela och frågar vad han egentligen vill få ut av henne. Det är egentligen inga höga berg och djupa dalar i deras relation, men den är snårig och komplicerad.
"Elegy - Skönhetens makt" utvecklar sig sedan efter ett ganska välkänt mönster för att sluta på ett sätt jag absolut inte kunde förutse. Det ger lite extra krydda till filmen som annars, och trots en relativt osympatisk huvudperson, är bra. Kingsley gör sin roll med elegans och även om han är lite av en skitstövel utan att mena det så är det ändå en spännande karaktär. Cruz Consuela är lite mer mystiskt framställd så man kan i och för sig förstå varför David tvekar hela tiden. Bra skådespelarinsatser av samtliga medverkande i filmen, alltså.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Av någon anledning associerar jag till "När Harry mötte Sally", minus humorn och tidshoppen. Det jag förmodligen tänker på är att filmen koncenterar sig till större delen kring paret Kingsley/Cruz och bjuder på en del matig dialog.
2. Dennis Hopper gör en biroll som en poet som är den enda David kan anförtro sig åt. Hoppers karaktär reagerar precis som vi tittare gör och är väldigt övertygande i sin gestaltning, nästan så han tar över filmen.
3. Arbetstiteln på filmen var "Elegy: Dying Animal", vilket låter som en riktigt dålig skräckfilm, men Philip Roth-boken filmen bygger på heter i original "The Dying Animal" och är faktiskt den tredje romanen om David Kepesh.
2. Dennis Hopper gör en biroll som en poet som är den enda David kan anförtro sig åt. Hoppers karaktär reagerar precis som vi tittare gör och är väldigt övertygande i sin gestaltning, nästan så han tar över filmen.
3. Arbetstiteln på filmen var "Elegy: Dying Animal", vilket låter som en riktigt dålig skräckfilm, men Philip Roth-boken filmen bygger på heter i original "The Dying Animal" och är faktiskt den tredje romanen om David Kepesh.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA