Det hårda livet på botten
FILMEN"Ungdomsfängelset" från 1946 är en relativt tidig film av Vittorio De Sica, som var en av den italienska neorealismens förgrundsfigurer. Mest känd är han förmodligen för 1948 års "Cykeltjuven", som av många ses som en av de absolut viktigaste filmerna i efterkrigstidens Italien. Neorealismen bröt tvärt med gamla tiders storslagna dramer och fokuserade i stället kompromisslöst och med helt nya tankar om realism på den hårda vardag som många mindre bemedlade upplevde på denna tid. "Ungdomsfängelset" verkar till största del inom den här kontexten och är ett lysande exempel på hur italiensk neorealism effektivt använder sig av den hårda verkligheten som bakgrund för att belysa sociala problem och förstås även driva en politisk agenda.
Tonåringarna Giuseppe och Pasquale för en tillvaro på samhällets botten som skoputsare i Rom strax efter andra världskrigets slut. De skrapar tillsammans ihop tillräckligt många lire för att förverkliga sin dröm att köpa en häst, men hamnar kort därefter i klammeri med rättvisan då en del av pengarna kommer från Giuseppes kriminella storebror, som betalat ungdomarna för att hålla tyst om en affär med stulet gods. Det blir ungdomsfängelset nästa för de två skoputsarna, en dyster plats där allt större hoper av Roms fattiga unga samlas bland trånga celler och allmänt usla förhållanden.
Tillvaron i fängelset försvåras ytterligare när Giuseppe och Pasquale skiljs från varandra och pressas av polisen att tjalla på den förres bror, något den andre pojken till slut manipuleras att göra. Detta blir startskottet för en fiendeskap mellan de två protagonisterna som kommer leda dem allt djupare ner i fördärvet.
Det i grund och botten ganska sentimentala drama som spelas upp i "Ungdomsfängelset" lyckas vara gripande på en grundläggande nivå tack vare de svåra moraliska val (tjalla eller hålla tyst, hämnas eller förlåta, etc) som karaktärerna ställs inför under sin hårda fängelsevistelse. Men berättelsen är inte helt nattsvart, utan innehåller stunder av humor och värme som förstärker den mänskliga aspekten av den Kafka-liknande situation som våra hjältar befinner sig i. Filmen pekar väldigt tydligt ut sociala problem som den bakomliggande orsaken till kriminalitet, men är inte helt ensidig i sin presentation av karaktärerna, och gör exempelvis Pasquales bror till en ren ganster samtidigt som fängelsevakterna är ointresserade snarare än genuint onda.
Neorealismen till trots är "Ungdomsfängelset" inte någon dogma-liknande historia. Filmen innehåller autentiska miljöer och oerfarna skådespelare, men även fina kameraåkningar, dramatisk musik och ett och annat studiobygge. Genom att spela på publikens känslosträngar med en bister miljö som fond lyckas De Sica nå ut med sitt budskap och skapa ett drama som griper tag och är fullt sevärt än i dag.
Tonåringarna Giuseppe och Pasquale för en tillvaro på samhällets botten som skoputsare i Rom strax efter andra världskrigets slut. De skrapar tillsammans ihop tillräckligt många lire för att förverkliga sin dröm att köpa en häst, men hamnar kort därefter i klammeri med rättvisan då en del av pengarna kommer från Giuseppes kriminella storebror, som betalat ungdomarna för att hålla tyst om en affär med stulet gods. Det blir ungdomsfängelset nästa för de två skoputsarna, en dyster plats där allt större hoper av Roms fattiga unga samlas bland trånga celler och allmänt usla förhållanden.
Tillvaron i fängelset försvåras ytterligare när Giuseppe och Pasquale skiljs från varandra och pressas av polisen att tjalla på den förres bror, något den andre pojken till slut manipuleras att göra. Detta blir startskottet för en fiendeskap mellan de två protagonisterna som kommer leda dem allt djupare ner i fördärvet.
Det i grund och botten ganska sentimentala drama som spelas upp i "Ungdomsfängelset" lyckas vara gripande på en grundläggande nivå tack vare de svåra moraliska val (tjalla eller hålla tyst, hämnas eller förlåta, etc) som karaktärerna ställs inför under sin hårda fängelsevistelse. Men berättelsen är inte helt nattsvart, utan innehåller stunder av humor och värme som förstärker den mänskliga aspekten av den Kafka-liknande situation som våra hjältar befinner sig i. Filmen pekar väldigt tydligt ut sociala problem som den bakomliggande orsaken till kriminalitet, men är inte helt ensidig i sin presentation av karaktärerna, och gör exempelvis Pasquales bror till en ren ganster samtidigt som fängelsevakterna är ointresserade snarare än genuint onda.
Neorealismen till trots är "Ungdomsfängelset" inte någon dogma-liknande historia. Filmen innehåller autentiska miljöer och oerfarna skådespelare, men även fina kameraåkningar, dramatisk musik och ett och annat studiobygge. Genom att spela på publikens känslosträngar med en bister miljö som fond lyckas De Sica nå ut med sitt budskap och skapa ett drama som griper tag och är fullt sevärt än i dag.
EXTRAMATERIALET
Skivan innehåller ett par bildgallerier och en skriven biografi om Vittorio De Sica.
TRE SAKER
1. Originaltitel: "Sciuscià". Internationell titel: "Shoeshine".
2. Orson Welles var en stor beundrare av filmen och har nämnt De Sica bland sina favoritregissörer.
3. Manus skrevs av bland andra Cesare Zavattini, också han en av giganterna inom italiensk neorealism med ett långt samarbete med De Sica.
2. Orson Welles var en stor beundrare av filmen och har nämnt De Sica bland sina favoritregissörer.
3. Manus skrevs av bland andra Cesare Zavattini, också han en av giganterna inom italiensk neorealism med ett långt samarbete med De Sica.
JOEL FORNBRANT (2012-09-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
